av 3
Aktuell vy
Landsmålsalfabetet
Landsmålsalfabetet, skapat på 1870-tal
et av slavisten och fonetikern J. A.
Lundell, är ett vanligt redskap för åter
givning av svenskt dialektuttal. En
viss kännedom om detta alfabet är nödvändig för att man med behållning
ska kunna läsa dialektuppteckningarna hos Institutet för språk och folkmin-
nen. Av alfabetet presenteras här något av de delar som används vid
återgivning av sydsvenskt dialektuttal.
Landsmålsalfabetet består av vanlig
a kursiva bokstäver, fast utan prick
över
i
och
j
:
a b d e f g h i j K l m n Å p r s t O v w y.
Av dessa bokstäver återger de flesta det uttal de står för vid vanlig
riksspråklig högläsning. Märk dock att
a
alltid betecknar det
a
-ljud som
finns i riksspråkets
hatt
– i skånska dialekter kan det också förekomma som
lång vokal, t.ex. i
ga
-2 l E n
’galen’, ’arg’. Märk vidare att
Å
står för
å
-ljud som
i
stÅt-
’stått’, att
r
står för tungspets-
r
(tungrots-
r
tecknas
R
), att
O
står för en
variant av
o
-ljud
bOt-
’bott’ och att
w
återger ett uttal motsvarande engelskt
dubbel-
w
(ordet
vit
t.ex. uttalas
wi- d
i vissa sydsvenska dialekter).
Det finns i landsmålsalfabetet också ett antal specialtecken. Här
presenteras ett urval som används för sydsvenska dialekter. Exemplen
behöver inte vara tillämpliga just i Norra Åsbo härad.
Á
ä
-haltigt
a
:
spÁRv
’sparv’.
A
a
som i
dal
:
dA
- l.
Förekommer också som kort vokal:
A
2 b
- ÅRE
.
á
ö
-haltigt
a
, används bl.a. för att återge s.k. vokaliserat
r
:
- á
’där’.
ã
å
-haltigt
a
som i vissa skånemåls
Kãst
’kvast’.
D
d
-ljud med tungspetsen något längre bak än vid vanligt
d
som i stock-
holmsmålets
bo
- D
’bord’.
£
muljerat (
j-
haltigt)
d
(oftast i kombinationen
£J
) som i vissa sydskåns-
ka dialekters uttal av ordet
vägg
:
væ£J
. Jfr också begynnelseljudet i
engelskans
jam
, som på landsmålsalfabetet skulle återges
£JÁm
.
E
svagt
ä
-haltigt
e
, i många dialekter som obet
onad ändelsevokal, t.ex.
sto
-1 l E n
’stolen’.
ì
e
-haltigt
i
som i många dialekters uttal av
fisk
:
fìsK
.
2
L
l
-ljud med tungspetsen något längre bak än vid vanligt riksspråkligt
l
som i stockholmsmålets
ä
-2 L ì
’ärlig’.
©
muljerat (
j
-haltigt)
l
.
N
n
-ljud med tungspetsen något längre bak än vid vanligt riksspråkligt
n
som i stockholmsmålets
bA
- N
’barn’.
®
muljerat (
j
-haltigt)
n
som i sydskånskt
bì2 }_ a
’binda’.
}, ]
ng
-ljud.
ò
o
som i
sol
:
so
- l
.
ó
ö
-haltigt
å
-ljud.
R
tungrots-
r
, skorrande
r
.
S
s
-ljud med tungspetsen något längre bak än vid vanligt riksspråkligt
s
som i stockholmsmålets
fÅS_
’fors’.
c
tje
-ljud.
¹, »
sje
-ljud.
T
t
-ljud med tungspetsen något längre bak än vid vanligt riksspråkligt
t
som i stockholmsmålets
jo
- T
’gjort’.
U
u
som i riksspråkligt
hund
:
hUnd
.
ù
u
som i riksspråkligt
hus
:
hu
- s
.
Ú
ö
-haltigt
y
.
ü
u
-haltigt
y
som i vissa sydskånska måls
́
stÅR
’syster’.
J
se
£
ovan.
å
å
som i
gås
:
- s
.
æ
vanligt
ä
-ljud som i riksspråkligt
läsa
:
-2 s a
.
ø
vanligt
ö
-ljud som i riksspråkligt
lös
:
- s
.
ö
ö
-ljudet i riksspråkligt
fötter
. Förekommer i skånemål också som lång
vokal, t.ex.
sKÓ
- vl
’skovel’.
Ô
ett ljud mellan
ø
och
ö
t.ex.
»Ô
-2 d a
’sköta’.
Härutöver ingår längdtecken, accenttecken
o.dyl. Att ett ljud är långt mar-
keras med ett vågrätt streck under motsvarande tecken, som under
a
i
gRa
- v
’grav’. Akut accent återges med tecknet
́
som i
́
stEn
’rosten’, grav ac-
cent med
̀
som i
2 sta
’rosta’. Bitryck återges med
̍
som i senare leden i
sammansättningen
gRa
-2 v R ø
̍
st
’gravrost’. Att en vokalföljd utgör diftong
markeras med en liten båge under diftongens andra komponent som i
faO
$ d
’fått’.