• Huvudmeny

25 mars 2017

Marie bebådelsedag och Våffeldagen

Kopplingen mellan jungfru Maria, tranan och våfflan är kanske inte solklar. Men alla möts de i almanackan den 25 mars.

Helgdag till jungfru Marias ära

Många föreställningar har genom århundradena knutits till den 25 mars, dagen som i Sveriges kalender heter både Marie bebådelsedag och Våffeldagen.

I den katolska kyrkans kalender – som infördes i Sverige i samband med landets kristnande – är det en av flera helgdagar som firas till jungfru Marias ära. I den kristna historien handlar bebådelsen om när Maria fick budskapet av ängeln Gabriel att hon skulle föda Guds son. Eftersom födelsen inträffade den 25 december äger Marie bebådelsedag rum nio månader tidigare, det vill säga den 25 mars.

Röd dag till 50-talet

I samband med reformationen på 1500-talet ströks många av de så kallade Mariadagarna i kalendern, men Marie bebådelsedag fick vara kvar som en röd dag fram till början av 1950-talet. Då ville man flytta en av vårens lediga dagar till hösten, och det var denna dag som fick ge vika till förmån för en extra helgdag vid allhelgona. Det kristna firandet av bebådelsen flyttades då till närmast liggande söndag, som i kalendern fick namnet Jungfru Marie bebådelsedag.

Högtid för våffelälskare

våffla med grädde och sylt

Marie bebådelsedag kallades tidigt också för vårfrudagen, där ”vår fru” syftar på jungfru Maria. Det är i den benämningen vi hittar kopplingen till våffelätandet. Benämningen vårfrudagen har i vissa mellansvenska dialekter kommit att låta som ”vafferdagen”, vilket låg nära vaffel ('våffla' på tyska) och vaffla (äldre form av ordet våffla). Alltså blev den 25:e mars också Våffeldagen. Exakt när våfflorna kom in i bilden är svårt att avgöra men det rör sig åtminstone om 1800-tal, och fortfarande idag passar många på att äta våfflor på just Våffeldagen. 

Många seder och bruk

Tranbrev från 1940-talets Karlstad. Arkivuppteckning: ULMA 14130 s. 12-14. Klicka på bilden för att se den i större format.

Helgdagen sammanfaller med den tid på året då våren kommer, vilket i alla tider gett anledning till att fira – även före kalendrarnas tid. I den julianska kalendern, som gällde till år 1753 i Sverige, var vårdagjämningen satt till den 25 mars.

Eftersom årstidsväxlingarna var så viktiga i det gamla bondesamhället finns många folkliga traditioner och seder knutna till dagen. Etnologen Sigfrid Svensson skriver i sin bok Bondens år att ”ingen enskild högtidsdag har i så hög grad som vårfrudagen utgjort en märkesdag för arbetsliv och naturförhållanden”.

Bara i Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg finns över tusen folkminnesuppteckningar som gäller Vårfrudagen. När man bläddrar bland registerkorten får man en aning om de många seder och bruk som i olika tider och platser knutits till dagen. Nedan följer några exempel, hämtade från noteringarna på korten (arkivuppteckningarna inom parentes):

  • Se spår i askan vafferdagens morgon (IFGH5003)
  • Klä av sig liggande – skydd för troll (VFF816)
  • Barnen fick små gåvor (VFF1422)
  • Kasta hyvelspån på ladugårdstaket, så får man mycket ägg på sommaren (IFGH724)
  • Dagen före vårfrudagen vattnades hästarna i rinnande vatten (IFGH5288)
  • Kreaturen ska släppas på bete vårfrudagen, hurdant vädret är (VFF207)
  • Allt arbete avslutat före solens nedgång (IFGH707)
  • Tävla om att komma tidigast i säng (IFGH3175)
  • Ej bra om lärkan hördes före vårfrudagen (IFGH4399)
  • Vårfru yra ska sätta liv i mask och myra (IFGH3692)
  • Äta våfflor, äta ärtor, äta rödspotta – ”Mariskädda”, äta julbröd och julost, äta ägg, äta risgrynsgröt, lilla jul (VFF41; 718; 724; IFGH1513; 2637; 4751; 5690)
  • Vattnet bra att tvätta i (VFF94)
  • Jungfru Maria har haft tvål i vattnet (IFGH1784)
  • Barnen får ej gå ut, då kommer tranan och tar dem (IFGH1879)
  • Tranan kommer och plöjer händer och fötter på smutsiga barn (IFGH2024)
  • Springa barfota runt stugan (VFF100)
  • Man hängde för fönstren så vargen ej fick titta in – då tog han fåren (VFF1067)
  • Vårfrunattsfrost – frost i 40 nätter (VFF113)
  • Vackert väder – gott år (VFF235)
  • Snö på vaffer – sen vår (IFGH5633)
  • Natten mellan 25 o 26 mars togo alla gräsrötter rot (VFF235)
  • Vårfrudagen får jorden åter liv (VFF1865)
  • Gå upp tidigt och höra gräset gro (IFGH3167)
  • Till vafferdan skulle linneväven vara färdig (IFGH3955)

Ett vanligt tema har varit att man vid Marie bebådelsedag skulle sluta tända ljus på kvällen, dels för att spara på vad man hade att lysa sig med, dels för komma i säng så att man orkade gå upp och arbeta när ljuset kom på morgonen.

Trandagen

Något annat som förknippas med dagen är tranor. I slutet av mars återkommer tranorna till södra Sverige och det har gjort att flera föreställningar och bruk kopplade till tranan knutits till Marie bebådelsedag, som därför också kallats Trandagen.

Springa trana och lämna tranbrev

Kvällen före – på Tranafton – var det särskilt viktigt att inte utföra något arbete efter mörkrets inbrott. Enligt en sed skrämde tranan barnen i säng, enligt en annan kom den med godis eller små presenter. Att ”springa trana” innefattade att springa ute, ibland barfota, ibland utklädd, och ibland i syfte att lämna så kallade ”tranbrev”.

Tranbrev, teckning -långfredagsris

Tranbrev från Karlstad. Arkivuppteckning: ULMA 14130

”Upp till tioårsåldern var tranbrevskastning en av höjdpunkterna på året (…). När det började skymma smög vi oss ut med tranbrevshögen i en korg + en ficklampa. (…) Ingen fick se oss. Vi slängde breven på förstubron och stampade och bultade för att göra oss uppmärksammade. Ibland var vi modiga och gläntade lite på ytterdörren och slängde in breven i farstun. På den tiden var inga dörrar låsta. Efter manövern sprang vi så fort vi kunde och gömde oss bakom en snödriva eller en buske. Det var otroligt spännande. (…) När vi kom hem efter tranbrevskastningen väntade våfflor med sylt.”

Kvinna född 1942, Värmland
(Arkivuppteckning: DAGF1249)

”Vi barn sprang Glad Tran kväll, aftonen före Marie Bebådelsedag. Tranan kom med ljus och värme. Vi klädde oss i en stor vit särk eller skjorta, en stor gul pappersstrut som näbb fastsatt med snöre om nacken, en risbukett som bands fast bakpå ändan med mycket krångel det var tranans stjärt. (…) Vi hade Glad Tran brev med oss, som vi slängde in i farstun, följt av ropet Glad Tran, ingen skulle få se oss. Brevet var en teckning av en Trana. Jag är född och uppvuxen i Värmland, men bor nu i Småland, här har de aldrig hört talas om Trankvällen.”

Kvinna född på 1920-talet, Värmland
(Arkivuppteckning: DAGF192)

Vårens bråda tid

Marie bebådelsedag var starten på det intensiva vårbruket. För att skapa struktur och hålla reda på allt som skulle göras fanns förr bruket att dela in året i fyra kvartal kallade räppar eller trettingar. Det kvartal som sträckte sig fram till midsommardagen kallades för vårfrudagsräppen och inleddes på Marie bebådelsedag. Det har varierat över landet hur man har räknat, och vad man hade att göra vid vilken tidpunkt – i söder sades det att plogen skulle i marken vid Marie bebådelsedag, i norr var det timmerkörningen efter vinterns skogsarbete som skulle vara avslutad.

In på 1900-talet blev dagen framför allt en dag för barnens upptåg, och en ledig dag för de vuxna. En man från Hogdal, Strömstad kommun, Bohuslän, berättade på 1920-talet:

”'Vafferdan' kallade norrmännen för 'svenskarnas rännareda', ty på den da’n, som är helgdag i Sverige men vardag i Norge, brukade svenskarna alltid resa till Fredrikshald o. handla”

Man, Bohuslän
(Arkivuppteckning: VFF405)

Och i och med kalenderreformen 1952 blev 25 mars som sagt en dag som är lik de flesta andra i almanackan – förutom då att man kanske äter en våffla just idag.

Uppdaterad 28 mars 2017

Lästips

Arill, David (1933): ”Trankvällen”, ur Fryksände förr och nu; 3

Bringeus, Nils-Arvid (1999): Årets festdagar

Swahn, Jan-Öjvind (2007): Svenska traditioner

Svensson, Sigfrid (1972): Bondens år