• Huvudmeny

13 januari 2018

Tjugondag Knut

Nu är glada julen slut. Förr var det vanligt med festliga utklädningsupptåg på denna julens sista dag. Att fira Knutmasso lever fortfarande kvar på olika platser i Sverige.

sällskap utklätt till huvudpersonerna i tv-programmet Solsidan

Knutsmassofirande i Gimo 2013.

Knut städar julen ut

Det sägs att det är tjugondag Knut som städar julen ut och att helgonet Knuts dag, som infaller den 13 januari, markerar slutet på julens många högtidsdagar. Med julens sista dag var också julfriden som rått sedan Tomasdagen den 21 december över.

Innan en ny arbetsperiod fylld av vinterarbeten tog vid i bondesamhället skulle julen nu firas av ordentligt. Man fick äta upp det som fanns kvar av julmaten och det kunde bli ett riktigt kalas. Man kunde också klä ut sig för att gå runt i gårdarna och tigga godbitar.

”Tjugondag Knut dansas julen ut” sägs det och runtom i landet ordnas idag ofta julgransplundringar med dans runt julgranen på tjugondag Knut.

Knutfirandets rötter

Sannolikt är knutfirandet besläktat med det som kallas ”kringgång” (här i betydelsen att ungdomen gick runt i gårdarna för att samla bidrag till sina ”lekstugor” och ”hopläggningsdanser”), och bär likheter med ungdomsaktiviteter från andra tidpunkter på året, till exempel Fettisdagen, Luciakvällen och Valborg.

Hemlighetsmakeriet och maskbärandet antyder samtidigt att traditionen även är nära besläktad med de skämtsamheter som i många delar av Sverige förr hörde julen till. Då kunde en gubbe av trä eller hö lämnas tillsammans med en förolämpande hälsning till mottagaren. En sådan ”Knut” kunde också lämnas för att signalera att gården inte hade någon mer julmat att erbjuda, vilket uppfattades som pinsamt för gårdsfolket – men som för vår förståelse av knutfirandet kopplar samman kringgången med det praktiska skämtandet.

svartvit fotografi av maskerade knutgubbar

"Julknutar besöker Krok, Hällevadsholm, den 13 januari 1923". Foto: Johan Johansson/Bohusläns museum (CC BY-NC-ND)

Människor kunde också själv klä ut sig själva till knutgubbar. Så här berättas det i boken Uppland rustar till fest: från vaggan till graven och året runt (Håkan Liby, 2001):

I smyg samlas några stycken och maskera sig till oigenkännlighet för att sedan som knutgubbar göra besök i hus och gårdar i skymningen på Tjugondag Knut /…/ syftet var att sopa ut julen samtidigt som spelet mellan de maskerade och värdfolket var av största vikt. Det gällde att under samtalet bibehålla anonymiteten respektive avslöja de maskerade knutgubbarna. I lokalsamhället där alla kände alla och spelreglerna var givna kunde det ha stor betydelse att någon gång få möjlighet att uppträda anonymt.

Mord under julfriden

Ingen vet med säkerhet hur gammalt detta firande är, men om knutfirandet i allmänhet vet vi att namnet på högtiden, Knutmasso eller Knutsmäss, som betyder Knuts mässa, firas på Sankt Knuts dag som fått sitt namn efter två danska helgon som under medeltiden mötte martyrdöden: Kung Knut IV av Danmark och dennes brorson jarl Knut Lavard.

Datumet för mordet på jarlen är betydelsefullt eftersom det inträffade precis vid julfridens slut. Julfriden började på Tomasmäss den 21 december alternativt på julafton och varade 20–23 dagar framåt. Enligt medeltida svensk lag var brott begångna under julfriden belagda med högre straff, och mordet på jarl Knut ansågs därför vara särskilt stötande. I Sverige och Finland kom Knut därför att högtidlighållas den 7 januari.

Julfrid och midvinter

Även efter reformationen på 1500-talet fortlevde Knut som märkesdag och när kyrkan under den senare hälften av 1600-talet utökade julhelgens dagar flyttades Sankt Knuts dag fram i almanackan, från den 7 till den 13 januari.

Detta medförde att julens slut nu sammanföll med en annan viktig tid på året: midvintern. I den julianska kalendern, som användes före 1753 i Sverige, inleddes vinterhalvåret på aftonen den 14 oktober. Den 13 januari inföll därmed på den nordiska midvintern. Då hade boskapen på många platser stått inne halva året och bönderna kunde då avgöra om mat till både människa och djur skulle räcka till våren eller ej.

Knutfestligheter idag

Två utklädda barn.

Knutsfirande i Österby 1975.

Exempel på knutfestligheter återfinns i mer än en tredjedel av Sveriges 25 landskap (Halland, Hälsingland, Härjedalen, Gotland, Skåne, Uppland, Värmland, Västergötland och Östergötland), men är trots det relativt okända för den stora allmänheten då de bara firas på mindre orter och inte uppmärksammas på riksnivå.

I de tre uppländska bruksorterna Gimo, Österbybruk och Östhammar är Knutsmasso (som det kallas där) en stor högtid. Firandet har tagit karnevalsliknande former där människor i alla åldrar klär ut sig och deltar i gatuparader och andra festliga arrangemang.

Maskeradklädda människor.

Bilder från firandet i Gimo 2013.

Exempel återfinns även i flera grannländer: Norge, Finland inklusive Åland, och Estland, vilket tyder på att knutfirandet en gång varit mer utbrett.

20 dagar efter julafton

Tjugondag eller tjugondedag då? Båda är rätt. Ofta står i almanackan den längre formen tjugondedag, men liksom man kan säga tjugondel i stället för tjugondedel, kan man lika väl säga tjugondag. Namnet kommer av att det den 13 januari har det gått 20 dagar efter julafton.

Knut kommer av att det är Knut som har namnsdag i almanackan. Knut är ett nordiskt namn som kommer från fornsvenskans knuter – ’knuta; knut’.

Uppdaterad 15 januari 2018

Läs mer

Dagens namn i almanackan: Knut

Kartan: Sunnemo – Knutkvällen

Levande traditioner: Knutmasso

Levande traditioner: Utklädningsupptåg i Sverige

Projekt: Knutmassotraditioner i Uppland

Länkar

Knutmassomuseet i Gimolänk till annan webbplats

Lästips

Bringéus, Nils-Arvid. 1976. Årets festseder. Stockholm: LT i samarbete med Institutet för folklivsforskning. s. 107-115.

Ekström, Siv & Österlund Pötzsch, Susanne. 2007. “Tjugondag Knut Mumming on the Åland isles, Past and Present”. I Gunnell, Terry (red.). Masks and Mumming in the Nordic Area. Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. s. 621-630.

Hugoson, Marlene. 2016. ”Midvinterupptåg. Knutsmassofirande i ett uppländskt brukssamhälle” i Uppland. Uppsala: Upplandsmuseet. s. 107-118.

Hugoson, Marlene. 2016. “Midwinter Masking. Place and Identity in an Ironworks CommunityPDF (pdf, 1.1 MB)” i The Ritual Year 11: Traditions and Transformation. Kazan—Moscow: T8. s. 135-148.

Kulmanen, Mari. 2007. “Changes in the St Knut’s Day Mumming in Äetsä, Finland”. I Gunnell, Terry (red.). Masks and Mumming in the Nordic Area. Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. s. 603-620.

Ordéus, Valdis. 1967. ”Tjugondag Knut kör julen ut. Traditioner och teorier”. Uppsala: Uppsala universitet, Nordisk och jämförande folklivsforskning. s. 1-107.