• Huvudmeny

28 mars 2018

Dymmelonsdagen

I äldre tid inleddes idag påskfriden. Den här morgonen gällde det att inte ligga kvar för länge i sängen - då kunde man bli kallad Dymmeloxen.

Påskbrev från institutets samlingar. Arkivuppteckning: 34871

Idag är onsdagen före påsk en vanlig vardag för de flesta. Men förr var dagen viktigare eftersom den inledde påskfriden. I de kristna berättelserna var det här dagen då översteprästerna i Jerusalem sammanträdde för att rådslå om Jesus. Under medeltiden ringde inte kyrkklockorna i Sverige alls under påskfriden, alltså de sista dagarna i stilla veckan.

kyrkklocka

Träkläpparna som under påskfriden sattes in i kyrkklockorna har gett dymmelonsdagen dess namn.

Under 1500-talet övergick man till att sammankalla församlingen med ett dämpat ljud i klockorna och det är här vi hittar ursprunget till benämningen dymmelonsdag. Genom att byta ut metallkläppen i kyrkklockan till en av trä, en dymmel, blev ljudet dovare och så ringde kyrkklockorna från dymmelonsdagen fram till påskafton, en period som kallas för dymmeln.

Tystnad och stillhet

Även andra ljud skulle dämpas under påskfriden och arbetet skulle i möjligaste mån vila. Istället skulle man tänka sig in i Jesus liv och ångra och botgöra sina synder. Man skulle vara särskilt försiktig med uppgifter som innefattade sådant som gick runt, till exempel snurrande hjul eller de cirkelrörelser som används vid spinning eller malning av mjöl. Dessa arbeten kallas kringgärningar och skulle undvikas under dymmeln eftersom de ansågs öka Jesus lidande. Hur strängt sådana här kyrkliga regler har förkunnats och efterlevts har varierat i olika perioder och på olika platser i landet.

Sjusovaren blev Dymmeloxen

Stillheten till trots skulle man helst inte sova för länge på morgonen. På många håll i Sverige fanns en tradition att ge öknamn till den som kom sist upp ur sängen under stilla veckan och onsdagens sjusovare kallades för Dymmeloxen. Öknamnen skiljer sig åt i olika dialekter men de vanligaste är Askfisen och Fetgrisen för måndag och tisdag och Skärtosen, Långlaten, Stumpen och Påsklåskan för dagarna från skärtorsdagen till påskdagen.

Häxfärder och påskskjutning

Dymmelonsdagen fungerade långt in på 1700-talet som helgdagsafton till skärtorsdagen. Då var rädslan för häxor och förgöring stor och det var nu man trodde att häxorna inledde sina blåkullafärder. Ett sätt att hålla mörkrets krafter borta, och skydda sig och sina djur, var påskskjutningen då man sköt skott och blåste i lurar för att skrämma bort trollen - en sedvana som fortsatte för skojs skull även efter att man slutat tro på häxor och andra otyg. När skärtorsdagen upphörde att vara helgdag flyttades de skyddsbringande bruken och lekarna till andra dagar.

Respass till Blåkulla

Det fanns också skämtsamma upptåg med anknytning till blåkullaberättelserna. Ett exempel på detta är att man i smyg kunde fästa utklippta pappershäxor eller andra häxattribut på andras ryggar.

"I Höganäs, Skåne, brukade barnen på skärtorsdag sätta respass på ryggen på folk. De klippte ut vitt papper en stege omkring tio centimeter hög, samt en kvast och en raka. Dessa två träddes in i stegen diagonalt över varann och fästes med knappnål. Detta var respass till Blåkulla, och man passade på att oförmärkt sätta fast respass i ryggen på folk. En gång lyckades barnen sätta respass på alla postsäckarna, som stod lasta på en vagn."

Meddelare född 1888
(arkivuppteckning ULMA 13672:3)

Påskbrev och påskkort

påskkort föreställande häxor på väg till blåkulla

Påskkort från våra samlingar (arkivuppteckning: ULMA 34871)

En annan tradition var att kasta påskbrev. Ett påskbrev är en målad teckning, ofta föreställande en häxa på väg till Blåkulla eller något annat påskmotiv. Teckningen viks till ett tre- eller fyrkantigt brev och ibland skrivs "Brått! Brått!" på dess hörn. Ofta skrev man också en vers på breven som anspelade på häxornas resa till Blåkulla. Ett exempel är:

"Sopa, raka, smörjehorn,
ger jag dig till resedon,
res fort min vän,
kom snart igen,
det önskas av en trogen vän"

Långt in på 1900-talet var det vanligast att överlämna breven anonymt. Man skulle smyga fram till ett hus, rycka upp dörren, kasta in brevet och sedan springa därifrån så snabbt som möjligt - det gällde att inte bli avslöjad.

Påskbrev förekommer fortfarande i Västsverige. Fast numera kastas sällan breven, istället delas de ut. I delar av Dalsland och Värmland innehåller påskbreven godis, på andra håll förväntas man istället ge godis till dem som kommer med brev.

Påskkort

gammalt påskkort

Påskkort från 1924. Foto: Bohusläns museum (CC BY-NC-ND)

Traditionen att skicka påskkort med post till varandra har funnits sedan tidigt 1900-tal, och var ett bruk som infördes från Tyskland. Innan dess ansågs det opassande att skicka färgglada påskhälsningar vid denna allvarsamma religiösa högtid. På senare år har traditionen avtagit och kan inte mätas med hur många kort det skickas under julen.

Påskfärger och påskpynt

påskris med fjädrar i gult och lila

I kyrkoåret markeras olika perioder med olika färger. Den lila färgen står för botgöring och ånger, och symboliserar även förberedelse. Under fastan används i kyrkan lila textilier och lila blomdekorationer och prästen har lila i kläderna.

I folkligt sammanhang är det däremot färgen gul som är påskens signalfärg - den kommer igen i solen, i påskliljorna som blommar, på kycklingar och så vidare. För många är dekorerandet av hemmet en viktig del av påskfirandet, pyntet lyser upp och skiljer ut påsken från vanliga dagar.

"Gult ska det vara hos mig på påsk. Gula blommor, påskliljor, gula dukar och numera också gult i gardiner. Jag börjar nog ställa fram grejerna åtminstone en vecka före påsk. Jag har en hel uppsättning med tuppar, hönor och kycklingar i porslin som får en egen bokhylla över påsktiden."

Kvinna född 1933, Bohuslän
(arkivuppteckning: DAGF010708, s.2)

"När jag var yngre målade jag ägg och pyntade ditt och datt. Men under åren har det bara blivit mindre och mindre pyntning."

Kille i årskurs 7, Västergötland
(arkivuppteckning: DAGF01100, s.3)

Uppdaterad 16 januari 2018

Läs mer om påsken


Artikel: Easter Witches in SwedenPDF (pdf, 2.3 MB)

Artikel: "Instant tradition": The Introduction of the Swedish Easter TreePDF (pdf, 289.8 kB)

Berätta för oss: Hur firar du påsk?

Dialektord: Vem blir Påsklåskan i år?

Dialektord: Palm

Frågesport: Påsken

Händelser i almanackan: Pesach

Inblicken: Påskbrev till bröderna Olsén

Levande traditioner: Smörgåsbordet

Levande traditioner: Utklädningsupptåg

Namn: Påskeberget

Nyheter: Om påskens traditioner

Nyheter: Påskfirandet i går och i dag

Lästips

Blåkulla, magi och trolldomsprocesser. En folkloristisk studie av folkliga trosföreställningar och av trolldomsprocesserna inom Svea Hovrätts jurisdiktion 1597−1720. Författare: Per-Anders Östling (Uppsala: Uppsala universitet 2002).

Det ska vi fira: svenska traditioner och högtider. Författare: Po Tidholm och Agneta Lilja (Stockholm: Svenska institutet 2004).

Häxorna: de stora trolldomsprocesserna i Sverige 1668−1676. Författare: Alf Åberg (Göteborg: Esselte studium/Akademiförlag 1989).

Festdagar och vardagar: uppsatser om folkseder och kalender. Författare: Martin P:n Nilsson (Stockholm: Norstedt 1925).

Svenska traditioner: årets fester och livets högtider. Författare: Ebbe Schön (Sundbyberg: Semic 1998).

Våra folkfester. Författare: Julius Ejdestam (Stockholm: Rabén & Sjögren 1971).

Årets fester. Hur årets fester firats i vårt land genom seklerna. Författare: Albert Eskeröd (Stockholm: LT 1965).

Årets festseder. Författare: Nils-Arvid Bringéus (Stockholm: LT i samarbete med Institutet för folklivsforskning 1976).

Årets folkliga fester. Författare: Martin P:n Nilsson (Stockholm: Geber 1915).