• Huvudmeny

29 juli 2018

Olofsdagen

Till minne av nordens första helgon firas Olofsdagen den 29 juli. Dagen infaller mitt i skarven mellan odlingsåren, och förr i tiden var det ofta ont om mat vid denna tid.

Olof den heliges dag

kyrkomålning av sankt olav

Olof har sin namnsdag den 29 juli för att den norske kungen Olav Haraldsson dog denna dag år 1030. Han var en viking som kristnades, och så småningom blev han den första personen från Norden att helgonförklaras.

Kring ”Olof den helige” växte en kult fram, och han var mycket populär under hela medeltiden. Kyrkor uppfördes, bland andra Nidarosdomen i Trondheim där helgonets reliker förvarades, och pilgrimsleder växte fram då människor vallfärdade till dessa platser. Efter reformationen i Sverige under 1500-talet motarbetade den protestantiska kyrkan alla uttryck för helgondyrkan, inklusive firandet av Olofsmässan.

Märkesdag i den folkliga kalendern

Olofsdagens – eller som man sa ”olsmässans” – betydelse som märkesdag i den folkliga kalendern var dock fortsatt stor, och det finns många uppteckningar i arkivet om dagen. Framför allt var tiden i slutet av juli präglad av det faktum att förråden av spannmål och mat då var på upphällningen, och de nya grödorna ännu inte färdiga att skördas. Många berättar om den svåra tiden i skarven mellan odlingsåren, kallad ”olsmässokroken”, då ”Ola skrek”. De som hade väldigt ont om mat kunde bli tvungna att ta av den nya skörden, något som förknippades med fattigdom och skam.

"Olsmässekroken var alltid den värsta tiden för de fattiga, far sade alltid i olsmässokroken får vi äta bröd med en tand."

Kvinna född 1846, Västergötland
Arkivuppteckning: IFGH4128:44

"Olsmässa var man rädd för. Vid den tiden brukade man vara utan bröd. Så fick man inte något förrän man hade bärgat in den nya skörden. Det brukade vara litet med föda i hemmen vid den tiden. Fisken var då den enda räddningen."

Man född 1867, Bohuslän
Arkivuppteckning: IFGH4876:12

"När Olle kom, det var en laj* gäst, för då hade de inget att äta och inget att ge honom."

Meddelare född 1852, Gnosjö, Småland
Arkivuppteckning: IFGH3568:29

(Laj är ett småländskt dialektord med betydelsen ful)

"Sen Olsmässe var gången skulle man inte slå, utan slåttern skulle vara undangjord före den dan. De talte om Olsmässekrok. Det var en svår tid. Den gamla säden var uppäten och den nya säden var inte färdig. (…) Men det vittnade ju om att alla de gamla förråden voro uppätna, när man behövde börja på att tröska vid Olsmässe. 'Nu gå hungerklockorna' var därför också ett vanligt yttrande, när man hörde slagen från präglarna i någon gård vid den tiden."

Man född 1868, Värö, Halland
Arkivuppteckning: IFGH2094:69f

(Präglarnaprägel eller pläjel: gammalt ord använt i södra och västra Sverige för slaga, det verktyg man använde vid tröskning)

"Så var det ändå stor skam att ta till den nya mälden, då sa folk att det var Olsmäss på det stället. Då gick man hellre bort och köpte mjöl långt borta än man 'lät hungerklockorna gå'".

Kvinna född 1867, Stenkyrka Bohuslän
Arkivuppteckning: VFF1800:82

(Mäld: spannmål som är avsedd att malas)

"Tiden omkring Olovsmässan kallades 'Olsmessekrok'. Då var det 'knalt' för bonden, då var lador och bingar tomma. Det skulle vara storvulet att göra kalas i Olsmessekrok. Därför var det endast rika bönder som gjorde det. Man gjorde ofta 'slåtteröl'."

Uppteckning från 1924, kvinna, Solberga, Bohuslän
Arkivuppteckning: VFF962:5

"Tiden omkring Olledagen har de förresten kallat Olsmässkroken, för då har det brukat vara slut på allt spannmål och allt mjöl för det året."

Man född 1854, Lungsund, Värmland
Arkivuppteckning: IFGH1340:36

svartvitt fotografi av människor som arbetar med slåttern

Slåtterarbete på Torreby någon gång mellan 1910 och 1920. Foto: Oscar Färdig/Bohusläns museum (CC BY-NC-ND)

Bråda tider inför olsmäss

Olofsdagen markerade också annat, till exempel gällde det att ha bärgat höet till dess, eller åtminstone ha påbörjat slåttern. Efter det blev gräset svårare att slå, då grässtråna blev styvare och hårdare. I vissa delar av landet kunde man nu också börja ta upp potatisen.

Skatorna byter fjäderdräkt ungefär vid den här tiden, vilket tycks ha satt spår i folks föreställningsvärld - i våra samlingar finns flera uppteckningar som berättar om skatorna vid olsmäss.

"Olsmässe skulle gräset vara avslaget, ty eljest 'lorta Olle i gräset."

Man född 1876, Tived, Västergötland
Arkivuppteckning: VFF1429:4

"När höet fått på sig Olles hatt och Lars mössa, blev det svårt att få av det."

Man född 1848, Rummene, Västergötland
Arkivuppteckning: IFGH1367:67

"Efter Ola är blåbären fördärvade. 'Ola sket i bären' sa de förr."

Man född 1870, Vapnö, Halland
Arkivuppteckning: IFGH3855:26

"Om Olsmäss kommer Olle mä potäter"

Kvinna född 1840, Lyse, Bohuslän
Arkivuppteckning: VFF999:16

"Det finns ett talesätt 'Du är lätt som en olsmässeskata'. Skatan är fans egen fågel, vid Olsmässetid väger han alla skator, de feta tar han, men de magra får bli kvar."

Man född 1866, Myckleby, Bohuslän
Arkivuppteckning: VFF1713:37

Olsmässotorken och olsmässebocken

Man spådde också framtida väder, och gjorde andra förutsägelser efter hur det var vid Olsmäss. Folklivsforskaren Sigfrid Svensson skriver i Bondens år om att många vid denna tidpunkt förväntade sig några dagars torka – kallad ”olsmässotorken” – i den regnperiod som var vanlig i slutet av sommaren. Det var dock viktigt att det inte blev för varmt.

Slakt av ”olsmässebocken” kunde dryga ut de tomma matförråden, och var lämpligt att göra vid denna tid, innan bockarna sedan gick i brunst och köttet blev sämre. Det fanns också en föreställning om att vattnet efter Olofsdagen, framför allt i landets norra delar, betraktades som för kallt för bad.

"Var det mycket varmt vid Olsmäss, 29 juli, kallades detta för 'Olsmässe sken'. Då 'rann' rågen, och det blev mycket mjöldrygor i den."

Man född 1886, Landvetter, Västergötland
Arkivuppteckning: IFGH5320:30

(Mjöldryga: ett stadium av en parasitisk svamptillväxt på säd, giftig)

"Olsmässe sken tyckte de inte om. Det körde på kornet för fort."

Man född 1874, Hyssna, Västergötland
Arkivuppteckning: IFGH1874:8

"I Olsmässe ti ska en slakta bocka och bi. Efter den tiden blir bocken rännegalen. Och bina börjar äta upp honungen i kupan."

Man född 1853, Berghem, Västergötland
Arkivuppteckning: IFGH4827:12

"Efter Olsmässekroken var det inte bra att bada, för då fick man vattenblåsor."

Man född 1851, Odensåker, Västergötland
Arkivuppteckning: IFGH4512:14

Uppdaterad 16 januari 2018

Ett fornnordiskt namn

Olof är den svenska varianten av namnet Olav (fornvästnordiskt Óláfr) som är bildat av förledet Anu‑ (’förfader’) och efterledet -laibaR (’efterkommande, arvinge’).

Olof har alltid varit ett vanligt namn i Sverige och Olav är ett av de vanligare mansnamnen i det vikingatida nordiska runmaterialet.

Olav finns även i varianterna Ola (sydlig och västsvensk form), Olaus (latinsk form), Olavi (finsk form), Ole (dansk form) och Olle (ursprungligen smekform till Olof).

Källor och lästips

  • Bringeus, Nils-Arvid (1999): Årets festdagar
  • Svensson, Sigfrid (1972): Bondens år