• Huvudmeny

10 november 2018

Mårtensafton

Den 10 november är det mårtensafton. Då äter man av tradition gärna gås och därför kallas denna helg ofta Mårten gås eller mårtensgås.

gäss i grupp

Dagen efter, den 11 november, är det Mårten eller mårtensmässa. Mårten är en svensk-dansk form av Martin och dagen är uppkallad efter biskop Martin av Tours, som begravdes detta datum år 397. Det var också hans helgondag i katolsk tid.

Förvirrande nog firas också Martin i almanackan just på Mårtensafton, den 10 november, men den dagen är en senare tillkommen protestantisk högtidsdag till minne av Martin Luthers födelsedag.

Den så kallade Martinshelgen var under den katolska medeltiden en av höstens största fester i Sverige. Helgen var inledningen på en fasteperiod och föregicks därför av fastlagen då man åt i överflöd.

Byastämma och gille

I Sverige har Mårten främst firats i Skåne, Blekinge och eventuellt i Halland. Bönderna hade byastämma och valde ny ålderman denna dag och enligt gammal hävd var det den avgående åldermannen som fick stå för gillet. Men gåsen var inte den självklara maten, särskilt inte hos de mindre välbeställda. Anka var vanlig, även höna kunde gå an och bland fiskarna i Kivik var det dags för det första ålagillet på Mårtensafton.

Kunglig spis

Drottning Kristina lät servera mårtensgås vid hovet, och den nämns ofta under 1600- och 1700-talen från högreståndskretsar i Mälarlandskapen. I Sverige var gåsaveln omfattande ända upp i södra Norrland. Mårtensfirandets karaktär av till Skåne inskränkt lokalsed med gåsen som ”landskapsrätt” är bara ett par hundra år gammal. Att låta gåsen föregås av svartsoppa är en nyhet från 1800-talets mitt, introducerad i Stockholm.

Om vädertydor och gåsgåvor

I våra arkiv finns flera talesätt som berättade hur vädret förhöll sig mellan mårtengås och jul:

”Då Mårten gås dansar på isen, dansar julabocken i skiten”

Västergötland
Arkivuppteckning: IFGH 2376:38

”När gåsen går i dy om Mårten, så kommer julbocken om jul på isen”

Bohuslän
Arkivuppteckning: VFF 76:4

I en uppteckning från 1953 berättas om hur mårtensgås uppmärksammades i en skola i Stockholm på 1890-talet.

”Mårten-Gåsdagen var fridag. Penningar insamlades klassvis till inköp av gäss för uppvaktning av lärare. Klassen samlades och man gick rundt till lärare i deras hem. Gässen lämnades vanligtvis slaktade och plockade: dock förekom att man till någon lärare, med vilken man ville och vågade skämta, när dörren öppnades slängde in en levande gås. Till en lärarinna kunde gåsen utbytas mot en anka. En lärare hade meddelat att han ej tyckte om vare sig svartsoppa eller gås: han uppvaktades nästa dag vid lektionens början med konfekt. Oftast blev de uppvaktande lärjungarna trakterade med frukt, saft eller dylikt.”

Man född 1882, Stockholm
Arkivuppteckning: ULMA 22085 

Martin av Tours

kyrkfönster med bild av sankt martin med två gäss vid sina fötter

Sankt Martin med sina gäss.

Vad har då det katolska helgonet Martin av Tours med gäss att göra? Enligt en legend ville Martin av Tours inte bli biskop. För att undkomma gömde han sig bland gässen, men blev avslöjad av deras kackel. För detta straffades gässen genom att hamna på middagsbordet.

Men att äta gås vid denna tid har äldre anor än så. Senhösten var en tid då det passade bra att äta gäss eftersom de då var färdiggödda. Kopplingen mellan höstens fest då man åt gås och Sankt Martin av Tours helgondag gjordes i Frankrike under tidig medeltid, och seden spred sig därifrån till Tyskland och så småningom Sverige.

Språkligt om Mårten och mårtensgås

Trots att Mårten är ett personnamn, finns det en tradition att skriva mårtensafton och mårtensgås med liten begynnelsebokstav. Eftersom kopplingen mellan firandet och personnamnet Martin/Mårten i dag är så svag, är det rimligt att skriva med liten bokstav. Det är dock inte heller fel att skriva med stor bokstav.

Uppdaterad 17 augusti 2018

Läs mer

Dagens namn i almanackan: Martin

Dagens namn i almanackan: Mårten

Aktuellt personnamn: Martin och Mårten