• Huvudmeny

13 december 2019

Lucia

Dagens milda och ljusa lussebrud skred in i folktraditionen ganska sent i vår historia. Tidigare handlade lussenatten om utklädda föregångare, mat och dryck, mörker och övernaturliga krafter.

luciatåg

Det var först med kalenderreformen 1753 som vintersolståndet flyttades till dagarna runt Tomasmäss den 21 december. Innan dess ansågs natten mellan den tolfte och den trettonde december vara årets längsta. I katolsk tid inleddes även julfastan denna dag och natten dessförinnan var det lämpligt att äta frukost flera gånger om. Ungdomar klädde ut sig, ibland till det motsatta könet, för att i samlad trupp vandra runt i stugorna för att sjunga och tigga mat och dryck.

Lucia och mörkret

Våra folkminnesuppteckningar berättar att natten till den trettonde december inte bara ansågs vara årets längsta, den betraktades också som farlig. Då kunde djuren tala och många onda krafter ansågs vara i rörelse. Det var viktigt att inte mala, spinna, brygga eller utföra något annat känsligt arbete. Genom att köra in en kniv i stallväggen kunde stålet skydda gården mot mycket av det onda.

närbild på arkivkort i arkivlåda

I våra folkminnessamlingar finns flera uppteckningar om den långa och mörka lussenatten.

Sedan 1700-talet har Lucia firats som ett sägenomspunnet helgon i herrgårdsmiljöer i västra Sverige. Luciagestaltens bakgrund är minst sagt brokig och har förklarats på många sätt runt om i landet. Folk hade en ganska vag uppfattning om vem kristendomens Lucia egentligen varit. Kännedomen om Syrakusas skyddshelgon Sankta Lucia – vilken enligt legenden led martyrdöden omkring år 304 – var oklar. Men tack vare att hon på medeltiden tog plats i helgonkalendern den 13 december kopplades hennes namn ihop med redan existerande folkliga föreställningar. På sätt och vis är det bara namnet i almanackan som är gemensamt med helgonet.

En del uppfattade Lucia som en god och hjälpsam person, vars största glädje var att hjälpa dem som hade det svårt, med eller utan anspelning till helgonet. Andra hade istället en mer negativ inställning. Det senare kan möjligen förklaras av namnlikheten mellan djävulsgestalten Lucifer och Lucia. Dessutom var lucianatten (lussenatten, lusse långnatt, långa lussenatt) årets kortaste dag och natten den längsta, vilket innebar att olika kusliga gestalter tänktes härja fritt i skydd av mörkret under just denna natt. Det berättades om Lussepär (Lusse, Lussegubben, Lucifer) som var ute för att ställa till med otyg. I en del trakter talades det om lussefärden (lussefärdsföljet, lussefärssläkten), ett skräckinjagande följe av övernaturliga väsen som for genom luften och leddes av Lucia. Luciagestalten kunde alltså i folktraditionen härledas till olika ursprung, både till ett kristet och till ett mer skrämmande och illavarslande ursprung.

I blogginlägget Vem var Lucia kan du läsa mer om Lucia och luciafirandet i folklig tradition

Lussegubbar och lussebrudar

Sannolikt har olika former av utklädningsupptåg förekommit i Sverige i årtusenden, även om de skriftliga källorna först ger oss belägg från 1500-talet och framåt. Idag är det oftast barn som för vidare utklädningstraditioner, men i samband med många äldre årsfester var det ungdomar som klädde ut sig till oigenkännlighet, gick runt mellan husen, sjöng, spelade och bad om mat och dryck. I framförallt västra Sverige klädde ungdomarna ut sig till lussegubbar och lussebrudar. De kunde vara klädda i halm och se mycket anskrämliga ut. ”Den som en gång varit lussebrud, hon får aldrig någon brudeskrud”, heter det i en ofta återkommande ramsa.

Dörrarna lämnades olåsta, så att 'Lussi' skulle få komma in

I en uppteckning från Malung i Dalarna skildras luciafirandet vid mitten av 1800-talet. Larshols Brita Hansdotter (född 1859) från Vallerås by berättar bland annat:

Dörrarna lämnades olåsta, så att ”Lussi” med sällskap skulle få komma in (under julnatten skulle även dörrarna stå olåsta, så att man ej stängde ute Jesus). Det var strax efter midnatt. Vi vaknade vid fiolmusik utifrån förstugan. In trädde Lucia uppvaktad av sex tärnor, dom kallades lussikraskôllör [lucia-kranskullor]. De gingo fram till mitten av ”stugugolvet”. Lucia stod i mitten med en tärna på vardera sidan. De andra stodo parvis mitt bakom varandra och bakom Lucia. Musiken tystnade, tärnorna sjöno ”lussivisör”. Vilka minns jag ej. Efter vissången gick Lussi och bjöd barnen på medhavda godsaker bestående av ”lussikörs” [luciakors] (---). De voro av vanligt vetebröd. Det var sällsynt vara i Vallerås på den tiden. När jag blev bjuden på ”lussikörs” av ”lussibrun”, såg jag, att det var Bere Ingeborg. Det var en grannflicka, som var mycket vacker. Hon var klädd i Malungs sockendräkt och hade slöja. På huvudet bar hon en ljuskrona av lingonris. Jag minns det så väl, därför att mor sade, att ”Ingeborg blir aldrig någons brud, enär hon satt på sig lussikronan”. Krona skulle ej bäras, förrän man gick i brudstol. (---) Efter trakteringen som ”Lussi” gett oss fortsatte sällskapet till nästa gård.

Klicka här för att läsa hela berättelsen!

Uppteckning 10116 som pdf (handskrivenPDF (pdf, 2.7 MB))

 

Översättning

Det var i Holen i Vallerås 1864 eller -65. Kvällen före ”lussidain” gingo alla i Vallerås tidigt till sängs för att alla skulle kunna komma upp tidigt i otta. Mor sade åt oss barn och skrämde oss med att säga, att ”Lussi” tog oss, om vi gingo in tidigt eller stannade uppe för länge på kvällen.

Dörrarna lämnades olåsta, så att ”Lussi” med sällskap skulle få komma in (under julnatten skulle även dörrarna stå olåsta, så att man ej stängde ute Jesus). Det var strax efter midnatt. Vi vaknade vid fiolmusik utifrån förstugan. In trädde Lucia uppvaktad av sex tärnor, dom kallades lussikraskôllör [lucia-kranskullor]. De gingo fram till mitten av ”stugugolvet”. Lucia stod i mitten med en tärna på vardera sidan. De andra stodo parvis mitt bakom varandra och bakom Lucia. Musiken tystnade, tärnorna sjöno ”lussivisör”. Vilka minns jag ej. Efter vissången gick Lussi och bjöd barnen på medhavda godsaker bestående av ”lussikörs” [luciakors] eller också kallades som de kallades ”julkörs” [julkors], vetebullor som sågo ut så här [teckning] ungefär. De voro av vanligt vetebröd. Det var sällsynt vara i Vallerås på den tiden. När jag blev bjuden på ”lussikörs” av ”lussibrun” [lucia-brud], såg jag, att det var Bere Ingeborg. Det var en grannflicka, som var mycket vacker. Hon var klädd i Malungs sockendräkt och hade slöja. På huvudet bar hon en ljuskrona av lingonris. Jag minns det så väl, därför att mor sade, att ”Ingeborg blir aldrig någons brud, enär hon satt på sig lussikronan”. Krona skulle ej bäras, förrän man gick i brudstol. Gjorde man det, så blev man ej brud. Beri Ingeborg blev ej heller någons brud, ty hon dog dessförinnan. Efter trakteringen som ”Lussi” gett oss fortsatte sällskapet till nästa gård.

 

När Lussi gått, tävlade familjens alla medlemmar om, vem som skulle först komma ur säng och bli först klädd. Den, som blev först, kallades Lisslussi [lill-lucia], som var mycket hedersamt. Siste man i uppstigningen och påklädnad kallades Storlussi [Stor-lucia], som var vanhedrande att heta. Den ropade man ”Lussi” åt hela dagen. Klockan brukade vara så där mellan 3 och 4 fm [förmiddag] när alla i Holen voro uppstigna. En lysande brasa , (tjärveds-), upplyste stugan. Vid dess sken lästes morgonbön. Det var vid den här tiden vi fingo vår första fotogenlampa i Vallerås, men den var ej tänd på lussimorron. På bordet stodo två otända ljus. Alla i stugan satte sig ner tysta. Det var skolbarn med lång skolväg hos oss. De hade övernattat hos oss för att i tid hinna till skolan. Som började denna dag kl. 5. De sutto också för ovanlighetens skull tysta, under det vår far Kol Hans Hansson (f. 1817) läste morgonbönen ur bönboken eller psalmboken. Andra ”lussimorgnar”, när far var borta i affärsresa eller på ”lussimarknad” någonstans, så läste mor eller annan husets medlem i andaktsboken.

Så kom den lussimorgon, då jag var skolbarn och fick följa de andra barnen till skolan för att ”fir o Lussi” [Lucia]. Vi hade bråttom att komma ut och till skolan för att ej bli sist, ty i så fall fick vi heta Lussi hela dagen, och det ansågs mycket besvärligt att få det öknamnet. Vårt största nöje var att springa och gömma oss och skrämma varandra med att Lussi tog oss.

 

Det var en lärare i vallerås. Han hette Rö-Lars och brukade varje morgon komma försent till skolan. En lussimorgon hade några ungdomar gjort en stor halmgubbe, som de kallade ”Stor-lussi”, och ställt den på skolhusets trappa. När Rö-Lars kom ropade alla skolbarnen och de unga: ”Nu a ann Rö-Lars fänni o stor-Lussi, Lussi, Lussi!” (Nu har Rö-Lars fått sora Lussi). Alla hade roligt och Rö-Lars själv fann det ej heller tråkigt. Min lärare i skolan hette Knut Jonas Eriksson och var från Idbäck. Han var religiös och nitisk. Precis kl. 5 fm. börjades skolan med bön och psalmsång. Efteråt följde bibelläsning. Under en sådan timme kom ett ”lussisällskap” in. Läraren tittade skarpt mot dörren. Han tycktes ej alls ha blivit tilltalad, det vill säga, han tyckte ej alls om, att de besökande kommo in. De blevo dock ej utvisade. De hälsade: ”God morgon, god morgon. Men då tog läraren en barsk min på sig och sade: ”Seks, seks”! Knut Jonas avvisande hållning gjorde, att Lussi med tärnor vände mitt på golvet under nigande och åter tågade ut. Läraren tyckte ej om att bli avbruten i sin lektion, berättade han senare, annars hade han inget emot lussisällskapet. Denna ”Lussi” var också klädd i sockendräkten med ljuskrona av lingonris. Tärnorna eller som de kallades ”lussi-kraskôllon” [lucia-kranskullor] hade ”la” utan på ”hattarna”, runt flätorna, precis som vanliga dåtida brudtärnor. Under ”hattarnas” spetsar bars ”glittärrosband” [sidenband med invävda guld- eller silvertrådar], och runt midjan var knytt ett brett ”kringsäband” som hängde ned vid ena sidan om kjolen ned mot dess kant. Några detaljer i dräkten kan jag ej nu efter 70 år komma ihåg.

 

Lussidagen förflöt såsom en vanlig skoldag den tiden brukade göra, med den skillnaden, att vi började kl 5 och slutade klockan 10 fm. Vid hemkomsten från skolan bjöds vi på ”lussistek”, som kunde i lyckligaste fall bestå revbensspjäll, eller annars av vanlig fläskstek med potatis och potatistunnbröd. Det var kalas- och högtidsmat. Av juldrickat hade vid brygden tagits undan dricka till lussisteken. Juldrickat i tunnan fick ej röras förrän till jul. Lussidagen förflöt hemma hos oss som vanliga dagar med alldagliga göromål utan undantag. Så vida minnet ej svikit, är detta, hur jag var med vid ”lussifirning” under barndomsåren i Holen i Vallerås för c:a 70 år sedan. Nu är 1936.

 

Berättat av Larshols Brita Hansdotter (född 1859), Vallerås by, Malung, Dalarna. Arkivuppteckning ULMA 10116.

Vitklädd och skönsjungande

Våra dagars vitklädda lucia som kommer med ljus i hår och kaffebricka är av sent datum och dyker för första gången upp i högreståndsmiljöer i Västergötland på mitten av 1700-talet. Förebilden tros vara den tyska Christkindlein-traditionen, en julängel med ljus i håret. Seden spreds i Vänerlandskapen, och den togs på 1800-talet upp vid de västsvenska studentnationerna i Uppsala och Lund, då med manliga lucior eftersom det inte fanns några kvinnliga studenter vid universiteten. Fortfarande uppvaktas inspektor vid Värmlands nation i Uppsala av ett manligt luciafölje.

svartvit porträttbild av lucia

Pers Karin Olsdotter var Skansens lucia år 1896.

1893 lanserades luciafirandet på Skansen som ett exempel på en västgötsk tradition och 1927 ordnade Stockholms Dagblad landets första offentliga luciafirande. Idag firas lucia allmänt i förskolor och skolor, i kyrkor och på arbetsplatser och sjukhus. Numera har Lucia och hennes tärnor fått sällskap av tomtenissar, pepparkaksfigurer och stjärngossar (som en gång hörde till Trettondag jul och Staffansfirandet på annandag jul).

En "riktig" lucia

Likt andra traditioner förändras luciafirandet i olika tider och sammanhang. Det finns idag starka åsikter om hur en ”riktig lucia” bör gestaltas och vem som har rätt att vara lucia. Då kan det vara bra att påminna om lucias mångfasetterade bakgrund.

På svenska museer och arkiv finns fotografier som visar en mängd olika lucior och luciatåg genom tiderna. Vi tittar på några av dem.

Hjalmar Carlander under luciafirande i början av 1880-talet. Foto: A Jensen/Västergötlands museum (CC BY-NC-ND)

äldre bild föreställande luciatåg

Luciafirande i västgötska Järpås någon gång mellan år 1890 och 1905. Foto: Carl Victorin/Västergötlands museum (CC BY-NC-ND)

gammalt grupporträtt på vitklädda lucior

Luciakort från 1900-talets början. Foto: Alfred B Nilson/Nordiska museet (CC BY-NC-ND)

Luciafirande någon gång mellan 1909-1915. Foto: Ingeborg Enander/Bohusläns museum (CC Public Domain)

"Elsa, Ellen, Ida, Hildur och Henrik lussar". Alingsås 1916. Foto: Harald Olsson/Alingsås museum (CC BY-NC-SA)

Luciafirande i Broddetorps socken 1918. Foto: Olof Johansson/Västergötlands museum (CC BY-NC-ND)

lucia som kommer med kaffebricka till person i säng

Lucia med kaffebricka i Filipstad 1927. Foto: E Ölander/Nordiska museet (CC BY-NC-ND)

svartvitt fotografi på yngre barn med luciadräkter

Luciafirande på Kindergarten, Uppsala 1933. Foto: Axel Sagerström/Upplandsmuseet (CC BY-NC-ND)

stjärngossar uppställda i trapp

Stjärngossar i Vänersborg 1943. Foto: Vänersborgs museum (CC BY-NC-ND)

kortege med lucia och tärnor
man i luciakrona som spelar dragspel

Luciafirande i Uppsala 1947. Foto: Uppsala-Bild/Upplandsmuseet (CC BY-NC-ND)

lucia med tomte

Lussefirande hos polisen i Uddevalla 1949. Foto: Arne Andersson/Bohusläns museum (CC BY-NC-ND)

Marinens museikkår som lucior 2009. Foto: Erling Klintefors/Marinmuseum (CC BY-SA)

luciatåg

Luciatåg 2011

Luciasången

Det finns flera svenska texter som brukar sjungas vid Lucia och som alla är skrivna till en italiensk melodi av kompositören Teodoro Cottrau. Den publicerades ursprungligen 1850 som en hyllningsvisa till den neapolitanska stadsdelen Santa Lucia i Neapel, som fått sitt namn just efter helgonet.

Ljusklara hägring

Journalisten Sigrid Elmblad skrev 1924 en av de mest spridda texterna med anknytning till luciafirande – Sankta Lucia, ljusklara hägring / sprid i vår vinternatt glans av din fägring … Den innehåller en del ord som kan vara svåra för nutidsmänniskor att förstå.

Drömmar med vingesus
Vingesus är tvetydigt. Den vanliga formen är vingsus – även om vingesus också förekommer – och ordet har ofta överförd betydelse, ungefär som vingslag. Det kan också vara en ornitologisk fackterm, en flock brunänder drar förbi med stort vingesus.

Under oss sia
Under är inte en lägesbetecknande preposition utan det substantiv som har med underverk att göra. Hela satsens betydelse är alltså att drömmar med vingesus siar om under för oss. Sia under i stället för sia om under är en möjlig men ovanlig konstruktion som också hör till litterär eller religiös stil. Den aktuella ordföljden kan bara förekomma i vers. I prosa skulle predikatet sia komma som andra satsdel, nu står det först som fjärde, efter subjekt (Drömmar med vingesus), direkt objekt (under) och indirekt objekt (oss).

Natten går tunga fjät

En annan av de mest kända svenska texterna är av Arvid Rosén från 1928. Den beställdes till en skolsångbok och fick stor spridning. Rosén, som var lärare, skrev medvetet texten i en ålderdomlig stil.

Natten går tunga fjät
Fjät är ett gammalt ord för steg eller spår, besläktat med fot. Åtminstone sedan 1800-talet hör det hemma endast i fackspråk eller höglitterär stil, med undantag för vissa stelnade uttryck som ett tuppfjät.

Runt gård och stuva
Stuva betyder stuga och var förr en vanlig form, särskilt i sydvästra Sverige. I danskan har g mellan vokaler gått över till v i betydligt fler ord: have, mave, lave.

Kring jord som sol´n förlät
Förlåta betyder här överge, lämna. Också den betydelsen är sedan ett par hundra år reserverad för högre, särskilt religiös, stil. Gud förlåter inte de sina sades det på 1600-talet.

Skuggorna ruva
Ruva betyder vila över. Ruga var tidigare en vanlig variantform.

Eftersom de äldre visorna innehåller så många svåra ord har det skrivits flera nya texter till Cottraus melodi.

Uppdaterad 30 januari 2019

Läs mer

Folkminnesarkiven berättar: Vem var Lucia?

Inblicken: Se nu nalkas Lucia

Levande traditioner: Luciatåg

Levande traditioner: Utklädningsupptåg

Artikel: Folk Belief and Rituals about Bread in SwedenPDF (pdf, 28.3 kB)

Artikel: Lucia och Lilith, gestaltningar av ond och god kvinnlighetlänk till annan webbplats

Länkar

Sveriges Radio: Natten går tunga fjät - vad är det vi sjunger?länk till annan webbplats (Förmiddag i P4 Dalarna, 7 december 2016)

Lästips

Natten går tunga fjät / Sankta Lucia, 1997: i Noterat 5. Svenskt visarkiv: Stockholm.