• Huvudmeny
13 december

Onda Lucia

Förr i tiden trodde man att onda ting kunde inträffa natten före den trettonde december. Den otäcka lussegubben fick kvarnar att stanna och onda Lucia kunde stjäla eller skada små barn.

Foto: Unsplash

För de flesta är Lucia en ljusgestalt som förebådar julen, en ljusklädd kvinnogestalt som kommer med förplägnad och sång tidigt på morgonen den trettonde december. Den traditionen uppstod i herrgårdsmiljö i början av 1800-talet, och hör samman med den tyska Christkindlein-traditionen, som gick ut på att en flicka fick bära tända ljus i håret. Ljusen skulle föreställa Jesusbarnets gloria.

Men i folkminnesarkiven möter vi en annan Lucia. Natten före den trettonde december uppfattades nämligen som årets längsta och mörkaste, en natt då onda ting kunde inträffa, om man inte var försiktig. Lussegubben kunde få kvarnar att stanna, om man var oförsiktig nog att mala under lucianatten, Lucia (eller lussekärringen) kunde stjäla modet ur hästarna, och, i en rovfågels skepnad, stjäla eller skada små barn.

I arkiven finns också berättelser om den Lucia som var Adams första hustru. I en uppteckning från Medelpad läser vi:

Långt tillbaka i tiden fanns en kvinna, som hette Lucia. Hon hade fjorton barn. Nu skämdes hon för att hon hade så många, och därför gömde hon sju av dem i ”vedommen” (vedugnen) för att ingen skulle få se dem. Då ställde Gud det så att de för all framtid blev osynliga – de och deras efterkommande. Detta är ”de underjordiske” eller ”Lucias släkte”, ha de gamla sagt.

Samma berättelse, i stora drag, finns i uråldrig judisk tradition, då om Adams första hustru Lilith.

Läs mer om Lucia

Händelser i almanackan: Lucia

Fråga oss om folkminnen!

Vi svarar på frågor via e-post och telefon. Här finns mer information om vår rådgivningsverksamhet.

« Tillbaka till julkalendern

Foto: mostphotos.com/maximus3d (den översta bilden)