Behöver Skånes högsta punkt ett namn?
I Sydsvenskan (20/1 2024) har det nyligen uppmärksammats att Skånes högsta punkt, belägen i Magleröd på Söderåsen, inte har något namn. Tidningen anordnade därför en tävling och uppmanade sina läsare att komma in med namnförslag, bland vilka en av tidningen utsedd jury skulle kora en vinnare. Det vinnande förslaget presenterades i Sydsvenskan den 24 februari: Skånehatten.
Bruk och hävd
Har Skånes högsta punkt – på 211 à 212 meter över havet – därmed fått ett namn? Det beror på hur man ser på saken. Ur officiell förvaltningssynpunkt är svaret nej. Det är Lantmäteriet som – med Isof som remissinstans – fastställer officiella namnformer för kartredovisning i Sverige, och något officiellt namn har inte fastställts. Skånehatten kommer alltså i nuläget inte att redovisas på topografiska kartan.
Mer intressant är kanske huruvida ett namn föreligger i bruk: finns det något namn som faktiskt används, lokalt eller i vidare kretsar? Säger man Skånehatten, eller kanske något helt annat? Hur länge har namnet i så fall använts, och i vilka källor finns det belagt? Det är precis sådana frågor som Lantmäteriet har att ta hänsyn till vid handläggningen av ortnamnsärenden. Ett namn måste nämligen vara väl etablerat i levande nutida bruk sedan länge, och gärna också kunna sägas ha hävd i historiska källor, d.v.s. ha förekommit i källorna under lång tid. De senaste veckorna har Skånehatten förekommit i media, men några veckor är inte lång tid, och det är för tidigt att säga om namnet kommer att etableras. Tiden får utvisa om namnförslaget vinner gehör eller faller i glömska.
Men en ännu mer intressant fråga är kanske om Skånes högsta punkt över huvud taget behöver något namn. Det finns inget namn på platsen bevarat i mannaminne, så den verkar ha klarat sig ganska bra utan. När man besöker platsen är namnlösheten inte heller något som förvånar. Skånes högsta punkt är ett backkrön bland många andra i ett kuperat skogsbygdslandskap. Innan moderna geodetiska metoder gjorde det möjligt att fastställa höjden över havet för en given punkt vilken som helst var det knappast någon som var medveten om att krönet i fråga utgjorde Skånes högsta punkt. Det är därför helt naturligt att detta inte har utgjort motiv för något namn på själva krönet. Och något namn på krönet finns veterligen inte heller belagt i historiska källor.
Skånes högsta punkt utgörs av krönet på en höjd i Magleröd. Karta ur Min karta (Lantmäteriet).
"Södra stycket eller Ekebacken"
Det kan här vara läge att lyfta blicken från själva krönet och ta ett vidare perspektiv på platsens topografi. Skånes högsta punkt är också högsta punkten på ett terrängparti som i norr avgränsas av en bäckravin där ett tillflöde till Klövabäcken rinner och i söder av ett område med sankmark nordväst om gården Nygård. I väster sluttar marken ned mot Klövabäcken och i öster slutar terrängpartiet i en rätt så brant sluttning vid Magleröds gård. Delar av terrängpartiet är uppodlade. Det är just som ett stycke jordbrukslandskap vi ska föreställa oss att lokalbefolkningen i äldre tid betraktat platsen. Det finns gott om höjder i Skåne som bär namn som motiverats av deras iögonenfallande höjd eller form – Salsbjär (’sadelberget’) vid Sövde, Sockertoppen vid Degeberga, Stenshuvud vid Kivik och givetvis den närbelägna Kopparhatten vid Skäralid, för att nämna några exempel – men Skånes högsta punkt är inte en av dem. Om det har funnits ett namn här har det sannolikt avsett ett större parti av terrängen än själva det anspråkslösa krönet. Och just ett sådant namn – faktiskt två – möter oss i en ägomätning av Thomas Friberg från 1764 (LMS K115-15:1), där området kallas ”Södra Stycket eller Ekebacken”. Medan Södra stycket tydligen är bildat som namn på en åker (stycke betyder ’åker’ i Skånemålen) är Ekebacken ett ursprungligt höjdnamn, och den ursprungliga namnbäraren är backen vars krön vi idag vet utgör Skånes högsta punkt. Ekebacken får sägas vara typiskt för skånskt höjdnamnsskick. Backe är ett av flera mycket vanliga ord för höjder och sluttningar i skånskt språk- och namnskick och eke och andra vegetationsbeteckningar på -e är mycket frekventa i dylika höjdnamn.
Så varför inte fastställa Ekebacken som namn på Skånes högsta punkt? Därför att det bara är belagt en gång för 260 år sedan och sedan inte förekommer alls i källorna. Det vore tänkbart att en uppteckning av namnet från 1900-talet skulle finnas i Isofs ortnamnssamlingar, men så är alltså inte fallet. Vi kan ändå vara ganska säkra på att dialektuttalet en gång varit Egebacken, men faktum kvarstår att namnet inte tycks ha använts på mycket lång tid. Vi kan alltså inte åberopa oss på hävd eller att namnet finns i levande bruk.
Skallabacken vid Brandstad utanför Sjöbo. Foto: Bengt Edqvist.
Närhorisontnamn
Skånes högsta punkts brist på namn inbjuder till reflektion kring namnmotiv och namnbrukarkretsar. Kilimanjaro, Afrikas högsta berg, reser sig monolitiskt (5 895 meter över havet) över kringliggande terräng (trots att denna bitvis är starkt kuperad) och syns vida omkring. I ett stort område har det varit naturligt för befolkningen att ha ett namn på berget, och – beroende på sikten – dess tre toppar. Vi kan ta ett oss mer närstående exempel. Skallabacken vid Brandstad utanför Sjöbo, vars högsta punkt når 124 meter över havet, syns långväga ifrån och avtecknar sig tydligt mot lerskifferslätten runtomkring (vars höjd över havet ligger kring 90 meter) för betraktare i norr, söder och öster. I hela Brandstads socken har man haft behov av ett namn på höjden. Gamla namn på gårdar som legat vid backens fot, som Billeberg, Hassleberg och Klinteberg (på Skånska rekognosceringskartan från 1812–20, bl. IVÖ 205), som säkert återgår på gamla terrängnamn, tyder på att (delar av) Skallabacken burit andra namn tidigare – givna ur olika perspektiv – innan namnet Skallabacken konsoliderats som namn på den samlade höjden. Sådana namn, med små namnbrukarkretsar och begränsad geografisk utbredning, brukar kallas närhorisontnamn.
Ekebacken var just ett sådant namn, ett närhorisontnamn. Och det finns ingen anledning att anta att något annat än närhorisontnamn någonsin förekommit om terrängen kring Skånes högsta punkt. De topografiska förutsättningarna saknas här för vildvuxna naturnamn med vidare brukarkretsar. Toppen syns helt enkelt inte på tillräckligt långt avstånd, och avtecknar sig inte tillräckligt tydligt mot de andra backkrönen i närområdet.
Vårt sökande efter ett allmängiltigt och nationellt eller åtminstone regionalt gångbart namn på ett litet backkrön i Magleröd är ett utpräglat modernt företag. Men kanske har det vi söker funnits mitt framför näsan på oss hela tiden. Även om namnkaraktären är diskutabel kan det förtjäna påpekas att platsen redan länge burit ett karaktäriserande namn som det inte verkar ha berett några svårigheter att enas kring: Skånes högsta punkt.
