Språk och demokrati från vision till vardag – det är i verkligheten det hettar till

Den 15 september kommer många myndigheter, kommuner och regioner att fira FN:s internationella dag för demokrati. Visionen om demokrati kanske inte alltid känns så närvarande i tjatigt vardagsarbete med mejl, möten och dokument. Men många vardagsuppgifter är del av den demokratiska processen – och aktualiserar dessutom frågor om språk som ofta handlar om att hantera målkonflikter och känsliga frågor. Det visar tio intervjuer i Isofs nyutgåva av Språklagen i praktiken där myndighetsanställda generöst delar med sig av sina erfarenheter – och vi kan identifiera några gemensamma framgångsfaktorer.

Språklagen från 2009 har visionärt formulerade syften om att värna såväl ”svenskan och den språkliga mångfalden” som ”den enskildes tillgång till språk”. Det är lätt att se att allmänna val blir meningslösa om vi inte förstår hur, när och var vi röstar eller vilka alternativ vi har att välja på. Likaså att stöd behövs från offentliga verksamheter för att alla ska kunna lyssna eller delta i diskussioner om åsikter och fakta. Men även mellan valen simmar vi i en strid ström av beslut och information om hur vi ska navigera vår miljö, vård, skola, omsorg, vårt rättsväsende och arbetsliv och så vidare. Så hur ska det allmänna arbeta praktiskt i denna demokratiska soppa?

Språklagen i praktiken bygger en bro mellan visionen och den röriga verkligheten genom att gå igenom paragraferna och visa vad lagen kan betyda praktiskt. Där finns också tips och råd i varje avsnitt, både för att komma igång och för att gå vidare. Det gäller användning av svenska som huvudspråk – även i internationella sammanhang. Det gäller stärkt lagstiftning om de nationella minoritetsspråken, och uppdateringar om svenskt teckenspråk och andra modersmål. Och sist men inte minst gäller det samspelet mellan klarspråk och terminologi. Vi hoppas att det ska ge stöd till arbetet för demokrati och delaktighet i det flerspråkiga Sverige. För mig personligen är den mest spännande delen den andra halvan som utgörs av intervjuer.

Det hettar till i intervjuerna

I intervjuerna hettar det nämligen till. Inte för att intervjupersonerna är provokativa eller kontroversiella. Utan för att verkligheten blir påtaglig. Verkligheten är som sagt rörig och full av begränsningar i tid och pengar. Där måste målkonflikter lösas. Och intervjupersonerna är generösa med att reflektera kring sina avvägningar och strategier. Det slår mig vilka känsliga, rörliga och breda samhällsfrågor språkarbete innebär, och vilken långsiktighet, flexibilitet och kreativitet som krävs för att komma framåt.

Det kan till exempel vara känsligt att uppmuntra nationella minoriteter att tala språken offentligt, eller ens erkänna en koppling till en språkgrupp. Medan historiska orättvisor ofta är kända pratar vi allmänt mindre om de som fortsätter idag eller spåren som sitter kvar. Gregor Kwiek berättar hur Haninge kommun ordnat öppna arrangemang utan namnlistor för att bygga förtroende hos romska språkbärare. Pirjo Linna delar med sig av hur Sundsvalls kommun samarbetat med Svenska kyrkan för samtal kring krigsminnen vid sverigefinska kulturarrangemang. Det krävs långsiktighet för att hantera historiska trauman.

Men språksituationen rör sig också hela tiden, vilket kan försvåra långsiktigheten i verksamheten. Camilla Lindholm berättar om Skatteverkets flerspråkiga arbete och hur hon å ena sidan kan önska att verket hade egna översättare eftersom fackkunskapen är så viktig. Å andra sidan ser hon hur behovet av olika språk skiftar med nya invandrargrupper. Därför arbetar Skatteverket med rutiner och tät kontakt med sina externa översättare. Även terminologer behöver ta hänsyn till olika målgrupper, som politiker och tjänstepersoner. Anders Lewin och Elisabeth Schriefer på Försäkringskassan noterar att nya ord kanske ger en skjuts åt politiska förslag men också kan bidra till begreppsförvirring om de beskriver gamla, redan kända saker. Där kan samarbete över myndighetsgränser vara ett sätt att komma överens om användningen. Det gäller att vara flexibel.

Att språklagen berör breda samhällsfrågor syns genom intervjupersonernas berättelser om att helt andra saker också påverkar deras arbete. Sofia Mörtlund från Region Norrbotten berättar till exempel hur de långa avstånden gör mötesplatser på meänkieli viktigare. Det har regionen fått veta genom samråd, särskilt med unga, vilket hjälpt dem att prioritera i sin kulturplan. Alma Rauer berättar hur Göteborgs universitet anpassat sig efter vetskapen att många har svårt att rent praktiskt ta sig tid till svenska för invandrare, sfi. De lät blivande lärare undervisa på en mötesplats för nyblivna mammor för att möjliggöra för fler att delta. Kreativitet underlättar alltså språkligt demokratiarbete.

Gemensamma framgångsfaktorer

Några framgångsfaktorer i arbetet för språklagens syften som jag vill lyfta fram syns redan i de korta exemplen ovan. De utvecklas i intervjuerna i Språklagen i praktiken, liksom i skriftens sidor med tips och råd per avsnitt. Det handlar om stöd från ledningen, samarbete och samråd med målgruppen.

Intervjuerna visar att stöd från organisationens högsta ledning gör stor skillnad (se intervjun från Socialstyrelsen). Det ger både legitimitet och stadga när det finns måldokument och en budget för arbetet, liksom möjlighet att ha fasta arbetsgrupper, kampanjer med mera.

Samarbete kan enligt intervjuerna öka kvaliteten, till exempel genom diskussioner mellan sakkunniga om hur olika termer används. Det kan sänka kostnaden, till exempel genom att olika myndigheter delar med sig av metodstöd eller översatta formulär. Det kan också göra att man når fler med ett bredare utbud, till exempel genom att samordna samråd med andra myndigheter i Sverige eller använda produkter från andra länder (se intervjun från SVT).

Och att samråda med målgruppen är inte bara ett lagkrav i minoritetslagen, utan en viktig framgångsfaktor (se intervjun från Örebro kommun). Om man till exempel får reda på vad som gör störst skillnad kan resurserna koncentreras dit, om man vet hur målgruppen vill ha information kommer den fler till del, och om man undersöker resultatet i efterhand ökar chansen att bli ännu bättre nästa gång (se intervjun från Södertörns tingsrätt). Allt detta ökar både effektiviteten i och effekten på demokratin.

God läsning av Språklagen i praktiken och hör gärna av er med kommentarer och frågor förstås. Hoppas ni får inspiration till demokratiarbetet framöver. Happy international democracy day!

/Pernilla Johansson