Vad betyder brun och blåbrun i politikens värld?

Miljöpartiets Per Bolund och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson hade i SVT:s partiledardebatt 10 oktober 2021 olika uppfattningar om vad uttrycket blåbrun står för. Så vad betyder det i dag, och bör det stå med i ordlistor och ordböcker?

Som politiskt ord har brun traditionellt associerats med nazismen och de tyska SA-soldaternas bruna skjortor och uniformer, och den kopplingen lever för många kvar. Men parallellt med det har brun också fått en bredare innebörd. Det var det som speglades i Språkrådets nyordslista 2014 när ordet blåbrun togs upp till följd av en ”ökad användning” för betydelsen ’färgbeteckning för politiska samarbeten mellan traditionella högerpartier och främlingsfientliga, högerextrema eller högerpopulistiska partier’. Den betydelsen hade då förekommit i medierna sedan slutet av 1990-talet om sådana partikoalitioner runt om i Europa, alltså i huvudsak om utländska förhållanden, och det mediebelägg som citerades i nyordslistan rörde den norska regeringsbildningen 2013. Den relativiseringen av ordledet brun kan självfallet diskuteras och ifrågasättas, men den finns onekligen där. Går man igenom arkiv för medietexter de senaste 20 åren kan man se att den användningen av blåbrun har varit starkare i vänsterorienterade tidningar men relativt ofta förekommit även i redaktionell text hos liberala eller opolitiska tidningar. Några få exempel:

”De ligger också fel i sin politik mot den blåbruna regeringskoalitionen i Österrike” (Sydsvenskan 14 april 2000). ”Ännu har de blåbruna vindarna, som på kort tid svept tvärs igenom stora delar av Europa, inte nått Sverige” (Expressen 29 maj 2002). ”Och nu har de två partiledarna, Høyres Erna Solberg och Fremskrittspartiets Siv Jensen, presenterat sitt regeringsprogram. Ett blåblått eller snarare blåbrunt sådant” (Hufvudstadsbladet 7 november 2013).

Nyordslistan redovisar i likhet med ordböcker bara ord som redan etablerats i svenskan, med de betydelser som språkbrukarna inklusive medierna ger orden. Och den försöker avspegla de ord och debatter som varit aktuella under det år då listan publiceras. Listan är alltså inte normerande, det vill säga inget facit för vilka ord som är godkända på något sätt eller kan anses neutrala att använda. Och vi hittar inte på egna ord eller försöker lansera andras. Det är dessvärre en vanlig föreställning, vilket i detta fall föranlett mejl ställda till oss där nyordslistan 2014 påstås ha bidragit till att förgifta det politiska samtalet 2021.

Den föreställningen handlar sannolikt om en missuppfattning om ordlistor och ordböcker som något som bestäms uppifrån – i mångas tolkning att det är orden i SAOL som är de ord som är godkända att använda, och att nyordslistan varje år består av cirka 40 nya ord som är godkända att föras in i SAOL. Inget kunde vara mer fel. Tvärtom är det så att alla ord och betydelser uppstår bland språkbrukarna själva, och att SAOL och nyordslistan bara speglar detta.

Färgerna blått och brunt kan ha olika betydelser i olika sammanhang. Foto: Thomas Vuillemin, Unsplash.com.

Ibland ger vi och ordböckerna stilistiska kommentarer om att ett ord kan uppfattas som nedsättande. Men hur känsligt är då blåbrun? Det beror mycket på vilket perspektiv man intar. Isolerar man ordledet brun för sig, har det i regel fortsatt tydliga kopplingar till nazismen (vilket nyordslistan 2014 borde ha kommenterat). Även om Svensk ordbok anger att det kan ha en bredare innebörd än ’nazistisk’: ”även allmännare rasistisk m.m.” som det formuleras. I sammansättningar som blåbrun och brunsmeta har brun emellanåt urvattnats ännu mer så att det bara står för ’högerpopulistisk’. Både den traditionella nazistiska tolkningen och den uttunnade högerpopulistiska har alltså täckning i språkbruket.

Färgbeteckningar för partisamarbeten populärt grepp

Men betydelse och lämplighet handlar som ofta om vem som benämner vem, och i vilket sammanhang. Så länge ordet användes abstrakt och med ett utifrånperspektiv, till exempel svepande om politiska tendenser i Europa, upplevde få i Sverige det som känsligt. Vi fick därför mycket få reaktioner när ordet togs med i nyordslistan 2014. Men när det började användas om svensk politik, och nu om det borgerliga blockets inkorporerande av SD, blev det plötsligt mer konkret och därför känsligare. Och särskilt känsligt kan det bli när ett ord används om personer i samma rum.

Vad ett ord ska anses betyda i ett visst sammanhang är något som sker i förhandling mellan oss språkbrukare över tid, men för bruns vidkommande är den förhandlingen i högsta grad pågående. Om ordet även i framtiden kommer att bibehålla associationerna till nazismen, om betydelseutvidgningen fortsätter eller om de olika betydelserna fortlever parallellt, ja det återstår att se.

Färgbeteckningar för partisamarbeten är uppenbarligen ett populärt grepp. Det såg vi senast i det tyska valet, där de tänkbara färgkombinationerna till och med fick namn som trafikljuskoalitionen (SPD, Die Grünen och FDP) och Jamaicakoalitionen (CDU, Die Grünen och FDP, efter den jamaicanska flaggans färger). Att vilja ge en färgbeteckning för partikoalitioner där traditionella högerpartier blir beroende av mer extrema högerpartier är i det perspektivet förståeligt. Men det kan vara problematiskt om en färg upplevs som laddad eller flertydig. Så länge vi inte är överens om vad brun står för, är det bättre att använda högerpopulistisk, högernationalistisk, högerextrem, nazistisk, nazistiskt förflutet och så vidare, beroende på vad som faktiskt avses i ett visst sammanhang.

Så, hade blåbrun kunnat hamna i nyordslistan i dag? Nej. I dag är det andra urvalskriterier som styr över nyordlistan, och i linje med den statliga värdegrund som reglerar vårt arbete har vi blivit mer restriktiva i att lyfta fram ord som blivit tydligt politiserade eller används som invektiv om politiska motståndare.

/Ola Karlsson