Alla talar engelska

Alla talar engelska, eller i varje fall väldigt många. Men hur låter det egentligen? Som de flesta stora språk är engelska rikt på synonymer och uttalsvariation. Vi kanske känner till att det är skillnad på amerikansk och brittisk engelska men det finns ju så många andra, och i varje land förgrenas språket i olika dialektala mönster.

I USA började man drömma om en heltäckande dialektordbok redan i slutet på 1800-talet. Under 1960-talet inleddes omfattande fältarbeten under ledning av Frederic Cassidy. Särskilda ”Word Wagons” bemannades med lingvistdoktorander som med bandspelare och monstruöst omfattande frågescheman kuskade runt i landet för att samla ord och röster. De talade med nästan 3000 informanter på över tusen platser i femtio delstater och materialet lades sedan till grund för Dictionary of American Regional English (DARE) som gavs ut i sex band 1985-2013.

Enkätsvaren finns idag i digital form på DARE-webbplatsen. Länk till annan webbplats. och kan bland annat filtreras efter ålder, kön och etnicitet. Men de kan också läsas med behållning, åtminstone av den som är det minsta nyfiken på ord. Joan Hall, som efterträdde Cassidy som DARE-redaktör, säger: “If you select Boats and Sailing topic and then click on the first question, you’re taken to the map with all the responses for a small rowboat. When you get to dinghy, batteau, johnboat, skify, dinky, pram, punt, pirogue, dock boat etc, and click on each one and see great regional patterns, you think, ‘My gosh! I had no idea!’“

Ämnesregister och metadata för det bandade materialet webbpublicerades redan 2003, och sedan ett par år finns även inspelningar av ungefär 1800 intervjuer. Länk till annan webbplats. öppet tillgängliga. De handlar om allt ifrån krig till kakrecept och är en rik källa för forskning, men de innehåller också sådant som kan vara av privat natur. Av omsorg om informanternas integritet har University of Wisconsin, som förvaltar samlingen, därför lagt ned omfattande arbete på att dölja känsliga personuppgifter i ljudfilerna. Samtidigt har det varit viktigt att skilja ut dem från namn på offentliga personer av historisk betydelse som fått stå kvar. Bara en bråkdel av det inspelade materialet är än så länge transkriberat, och universitetet tar tacksamt emot all hjälp med att förvandla resterande tal till text.

/Johanna