Om baljväxter i kosthållet

Till baljväxterna räknas både ärter och bönor. Proteinrika, eller kraftfulla, som man sa förr, har de sedan mycket lång tid spelat en viktig roll i vårt kosthåll.

Krakning (torkning) av gråärter och bondbönor på en "krakemärr" på Tjörn år 1923. Växterna odlades här på samma åker för att bönorna skulle ge stöd åt ärterna. Foto: Bohusläns museum (CC Public Domain)

Husmanskost med gamla anor

Ärter och bönor har en lång historia på svenska matbord. De äldsta fynden av ärter i Sverige är från yngre stenåldern, och på medeltiden började de odlas i större omfattning. Bondbönorna har funnits lika länge. De olika trädgårdsbönorna, till exempel bruna bönor, har sitt ursprung i Amerika och började odlas i Skandinavien mot slutet av 1600-talet.

Ärtsoppa och bruna bönor och fläsk är rätter vi idag benämner ”husmanskost”, det vill säga enkel vardaglig mat på inhemska råvaror, som har rötter långt tillbaka.

Bartla hur du bartla vill så ska ja la ha mina ärter in

Ordspråk från Västergötland om att ärtor och bönor skall skördas innan Bartolomeus-dagen.

Tid för ökad baljväxtodling

Idag är det ett uttalat miljöpolitiskt mål att vi ska minska köttkonsumtionen. En ökad inhemsk produktion av baljväxter blir då extra viktig och idag pågår en hel del försök med att odla dels äldre sorter av baljväxter som gråärt, bondböna och linser, som förr odlades i större omfattning på Gotland. Men även baljväxer som tidigare inte odlats i landet. Framför allt på Öland och i östra Småland, där man traditionellt har odlat bruna bönor, odlas nu också bland annat kikärter, vita bönor och kidneybönor. De bruna bönor som härstammar från Öland är idag skyddade enligt EU:s skyddade geografiska beteckning, SGB (läs mer på sidan Skyddad beteckning för traditionell mat).

Folktro

Liksom odlingen av andra grödor har ärt- och bönodlingen kringgärdats av folktrons föreställningar om vad som var viktigt att tänka på för att få bra skörd, och hur man skulle tyda tecken på tillväxten. Bönderna hade märken i naturen som visade när det var dags att så och skörda, och det gällde att så när vinden kom från rätt håll, vädret var på ett visst sätt och månen stod i rätt fas. En annan föreställning var att bönorna skulle ha fått tre blad vid ett visst datum – vissa uppteckningar säger den tredje maj, då man fram till 1900-talet firade korsmässa, vissa nämner bönsöndagen, det vill säga femte söndagen efter påsk.

Ärter och ärtskidor har sedan långt tillbaka i tiden varit en symbol för fruktbarhet och havandeskap, vilket också speglas i folktron kring sådden och tillväxten. Ärtskidan kunde också symbolisera sammanhållning mellan boskap som skulle ut på sommarbete. Om alla kor i en flock åt ärter ur samma skida, skulle de hålla ihop.

Ärter och ärtskidor har sedan långt tillbaka i tiden varit en symbol för fruktbarhet och havandeskap. På Henrik Münnichhofens berömda porträtt av makarna Maria Eufrosyne av Pfalz-Zweibrücken och Magnus Gabriel De la Gardie från 1653 håller Maria Eufrosyne i en fylld ärtbalja som ett tecken på att hon är gravid. Foto: Nationalmuseum (CC BY-SA)

Fakta om baljväxter

Baljväxter eller ärtväxter (Fabaceae) är en stor växtfamilj med omkring 20 000 arter örter, buskar och träd. I Sverige finns omkring 90 arter. 

I familjen ingår till exempel bondböna, jordnöt, kikärta, lins, sojaböna och andra sorters bönor som bruna/vita bönor och vaxbönor. Lakrits framställs ur ärtväxten lakritsrot och färgämnet indigo ur ärtsläktet Indigofera. Akacior, gullregn och lupiner är exempel på baljväxter som odlas för sin skönhets skull.

Lästips

Bringéus, Nils-Arvid (2005). Bondbönor. Gastronomisk kalender 2006. Stockholm: Gastronomiska akademien, Prisma.

Bringéus Nils-Arvid (2009). Den skånska smaken. Stockholm: Carlssons i samarbete med skåneländska gastronomiska akademien.

Börjeson, Agneta (2010). Odla och smaka gråärt. Gränna: Röttle Natur och kultur.

Kåks, Helena (2018). Om vintern bruka de mycket kål och ärter. Volym 40 av Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbunds skrifter. Falun: Dalarnas Fornminnes- och Hembygdsförening i samarbete med Dalarnas museum.

Leino, Matti Wiking & Nygårds, Lena (2008). Puggor och pelusker - svenska lokalsorter av ärt, Svensk Botanisk tidskrift 102 . S 153-162. Uppsala: Svenska Botaniska Föreningen.

Leino, Matti Wiking & Nygårds, Lena (2013). Klint Karins kålrot och mor Kristins böna - om Fröuppropets kulturarv. Alnarp: Programmet för odlad mångfald Sveriges Lantbruksuniversitet.

Leksands kulturväxter: ett axplock ur vår gröna historia (2014). Leksand: Föreningen Leksands kulturväxter.

Nygårds, Lena (2005). Vi odlade till husbehov. Alnarp: Sveriges Lantbruksuniversitet Programmet för odlad mångfald (POM).

Nygårds, Lena (2007). Om ärtor. En etnobotanisk skrift. Uppsala: Centrum för biologisk mångfald (CBM).

Nygårds, Lena (2008). Marthas lilla gröna: inspiration till eget grävande i nyttoträdgårdens historia. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.

Östlund, Barbro (1996). Gråärter och doppekopp: Bohuslänsk mat med tradition. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund nr 53. Uddevalla: Bohusläns museum.

Baljväxtakademinlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Den virtuella floran: Ärtväxterlänk till annan webbplats

Nationalencyklopedin: Ärtväxterlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Odlaren: De svenska baljväxternalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (nr 4-2012)

Smaka Sverige: Bönorlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Smaka Sverige: Ärterlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster


Röster från arkivet

Bohuslän

Med den tidens långa och ofta tunga arbetsdag lade man särskild vikt vid att maten skulle ge bestående mättnad, ”mat som stötta”. Därför voro ärter och bönor så värderade: man berättar om ett par hårdvallsgubbar som stod och talade om mat och matvanor. Den ene erinrade sig då att han ätit bönor till alla tre målen föregående dag samt omnämnde detta på följande förenklade sätt: ”I går åd ja böner hele dan”, varpå den andra skämtsamt utbrast: ”Jaa men du kunne la pustat nöa stönn” (pustat/vilat någon stund).

Berättat av: Kvinnor födda 1857 och 1882
Plats: Ytterby, Bohuslän
Upptecknat: 1955 av Anders Carlsson (Göteborg, IFGH5854:22)

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    Uppdaterad 03 juli 2018

    INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

    Institutet för språk och folkminnen är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.

     

    Gå till institutets webb: www.sprakochfolkminnen.se