Äpple

Äppelträd har odlats i Sverige sedan medeltiden och är idag vårt vanligaste fruktträd. Äpplen användes mest i fruktsoppa och äppelkakor.

svartvitt fotografi med man och kvinna som plockar äpplen från träd

Äppelplockning i trädgården på 1930-talet. Foto: Erhard och Emil Nilsson/Länsmuseet Gävleborg (CC BY-NC)

Frukt från apelträdet

Äpple är frukten som växer på trädet apel. I Sverige finns två arter av aplar, apel och vildapel. Apel (eller trädgårdsapel) är den odlade art som vi i vardagligt tal kallar för äppelträd. Den vildväxande vildapeln är ganska vanlig i lövskog, skogsbryn och på kulturmark. Frukten är sur och har mest ätits av svin och andra husdjur.

Äppelodling sedan medeltiden

Äppelodling tros ha kommit till Sverige med klosterväsendet på 1100-talet, då munkarna kunde konsten att ympa, vilket var en förutsättning för odling. Frösådd kan också ge god frukt och det var så man i äldre tid förökade sin äppelodling. Ympning var en metod som inte blev allmänt känd förrän under 1800-talets slut.

äpplen i trälåda

Äpplen och andra frukter odlades på slott och herrgårdar från 1600-talet. Själva ordet trädgård betyder just en inhägnad med odlade träd. Före 1800-talets mitt och genomförandet av laga skifte, växte äppelträd och körsbärsträd i ängsmarkerna. De flesta äppelträd var uppdragna från kärnsådd eller inflyttade vilda träd med större och bättre frukt. Många torp och gårdar kunde också ha en surapel och kanske en sötapel på gårdsplanen.

Först under senare delen av 1800-talet blev det vanligt att plantera sortäkta fruktträd vid gårdar och torp. Hushållningssällskapen, skollärarna och sockenprästerna spelade här en viktig roll i att sprida växtmaterial och kunskap om ympning och beskärning.

Bred användning i kosthållet

Innan sockret blev överkomligt kunde frukten främst konserveras genom torkning, oftast i bakugnen, på eftervärmen. Vissa äpplen kunde också lagras en längre tid i ett svalt utrymme. När kärnurtagaren, äppelpipan, började användas, blev det vanligt att man istället skar äpplena i skivor och hängde upp dem på tork. En vidare utveckling var äppelsvarven, som kom i början av 1900-talet och som skalar, kärnar ur och skivar frukten på samma gång.

Äpplen användes främst i fruktsoppa och äppelkakor. I samband med bakning kunde man göra äppelkakor där fruktbitar bakades in i bröddegen.

Med socker och hermetisk inkokning blev det vanligt att konservera äppelmos och göra kompott och gelé. Äpplen kan också användas till must, cider och vinäger. Att musta äpplen har åter blivit vanligt och alltfler musterier tar emot äpplen som sedan levereras som färdig must.

Äpplen har alltid blandats med andra livsmedel för att förbättra smak. Att steka fläsk tillsammans med äppelskivor har till exempel varit vanligt.

Mustning av äpplen på 1940-talet. Foto: Oscar Färdig/Bohusläns museum (CC Public Domain)

I nationella minoritetsspråken

  • omena (finska)
  • äpyli, omena (meänkieli)
  • עפּל / epl (jiddisch)

Fakta

Apel

Apel (Malus domestica) är ett mellanstort träd med grova grenar och kvistar. Trädet blommar med vita eller rödlätta blommor och frukten, äpplet, finns i olika storlekar och färger beroende på sort. Apel finns i odlad och förvildad form i södra och mellersta Sverige.

Vildapel

Vildapel (Malus sylvestris) är lik apeln till utseendet men den grönaktiga frukten är liten, hård och sur. Arten förekommer i södra Sverige från Skåne till Gästrikland.

Lästips

Brandt, Katja (1999). Äpplet från myt till mun. Kivik: Kiviksgården.

Gröndahl, Mia (2002). När äpplet blev en frukt för alla. Stockholm: Prisma.

Leksands kulturväxter: ett axplock ur vår gröna historia (2014). Leksand: Föreningen Leksands kulturväxter.

Lithander, Kråke (1998). Äpplen: en god svensk historia. Stockholm: Bonniers.

Nilsson, Anton (1987). Våra äpplesorter: deras historia, egenskaper och kännetecken. Stockholm: Nordiska Museets förlag.

Näslund, Görel Kristina (2000). Äppelbok. Sollentuna: Kärnhuset.

Näslund, Görel Kristina, Sandeberg, Ingrid af (2010) Svenska äpplen. Sigtuna: Kärnhuset.

Schöneck, Annlies (1980). Att ta tillvara äpplen. Järna: Syran.

Sörmländska äpplen (2012.) Waldetoft, Dan (red). Stockholm: Nordiska Museets förlag.

Den virtuella floran: Apellänk till annan webbplats

Den virtuella floran: Vildapellänk till annan webbplats

Nordiska museet: Äppelkunskap från Julita gårdlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Programmet för odlad mångfald: Historiska berättelser om våra äpplesorterlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (Inger Hjalmarsson, 2015)

Röster från arkivet

Gotland

Vildapel apald, markäppelträ, suräppelträ.

Vildapel förekom i ängar, företrädesvis i närheten av ”kämpagravarna”, järnåldershusgrunder.

Markäpplar plockades och plockas ännu till svinen. Förr, användes de även till människor, stekta, torkade och råa, ibland istället för ättika i linser och bruna bönor.

Berättat av: Carl Franzén (född 1881)
Plats: Hellvi, Gotland
Upptecknat: 1950 (Uppsala, 20452)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 9.9 MB)

Dalsland

För sjuttio år sedan (1870-tal) funnos inga vidare trädgårdar vid stugorna häromkring. Endast några stickelsebärsbuskar och kanske någon röd vinbärsbuske var det enda. Det var endast på större gårdar som det fanns aplar och det var vildäpplen. Dit brukade barn och ungdom gå och köpa sig någon kappe att ha till snask.

Men 1881 kom en ny folkskollärare Aug Boding hit. Han sökte intressera barnen för trädgårdsskötsel och sade till dem att de som ville ta med sig hundra äppelkärnor av goda sorter så skulle han så dessa i en lava och när de så kommit upp och växt något år, skulle de få några med sig hem och plantera hemma. Många barn fingo på detta sätt små äppelträd som de planterade vid hemmen. Därifrån tror jag många små trädgårdar växt upp. Något körsbär och plommon fanns vid en del gårdar och från den tiden har trädgårdsskötsel varit mer allmän här.

Den frukt man brukat torka var huvudsakligen äpplen. De skalades, skars i klyftor och urkärnades, så torkades den på plåtar som man lagt papper över. Man brukade också träda klyftorna på trådar som spändes i taket och det var nästan bättre för annars var risk för att de skulle brännas.

De torkade äpplena kokades till äpplesoppa och äpplegröt.

Berättat av: Maria Aronsson (född 1865)
Plats: Råggärd, Dalsland
Upptecknat: 1942 (Uppsala, 15979)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 5.5 MB)

Hälsingland

När man skulle skörda äpplen, ruskades träden, så att det mesta föll av, sedan tog man en stör och knackade ner det övriga. Äpplena samlades i stora korgar, som buros in på någon bod vid gården.

Berättat av: Kerstin Andersdotter (född 1865) och Sigrid Löf (född 1869)
Plats: Vallsta by, Arbrå, Hälsingland
Upptecknat: 1938 av Erik Löf (Uppsala, 11558)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 3.9 MB)

Lappland

Minns att när man skördade äpplen från de första äppelträden som odlades här var man noga med att plocka så att äpplena inte själva skulle få ramla till marken och få skademärken i skalet.

När man lärt sig att skaffa rätta sorter av äppelträd tyckte man att de äpplena hade en finare smak än de söderifrån köpta. Hörde även sakkunnigt folk ha den åsikten att frukter här borde ha finare arom på den långa sammanhängande ljustiden.

Berättat av: Almar Nilsson (född 1896)
Plats: Fredrika, Lappland
Upptecknat: 1976 (Uppsala, 30320)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 10.7 MB)

Norrbotten

Angående fruktträd och bärbuskar så har jag genom intervjuer och genom egna minnen från min barndom kommit fram till, att det i början av seklet inte förekom någon nämnvärd mängd av sådana i min hemtrakt. Endast hos vissa enstaka familjer kunde det hända, att man skaffade sig något äppelträd kanske mest som ett kuriosum för att se, om man kunde få fram något moget äpple. Oftast blev det bara så, att det kom fram några blommor, men att dessa så småningom föll av utan att ge någon frukt. Ibland blev det väl någon surkart här och där. Sånt där berodde nog mest på att man inte lärt sej, hur det hela skulle gå till. Ibland lyckades det förstås för någon. Så småningom fick man lära sig hur fruktträd skulle skötas, och i våra dagar är det inte alls ovanligt med tex äppelträd i trädgårdarna.

Berättat av: Isa Fjellström (född 1894), Hildur Spångberg (född 1893), Henny Holmlund (född 1895), Ellida Lundgren (född 1896), Elna Risberg (född 1899), Bengt Risberg (född 1902), Jenny Lundberg (född 1905), Siri Lundberg (född 1911)

Plats: Norrfjärden, Norrbotten
Upptecknat: 1975 av Egon Lundberg (Uppsala, 29520)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 17.3 MB)

Text

  • Text

Småland

Före äpplepipans tid fick man skära äpplena i klyftor eller lagom stora bitar, men när denna pipa av plåt kom till, körde man den igenom äpplet från fnaset till skaftet och fick på så sätt ut hela kärnhuset, varefter man lätt kunde skära äpplena i ringar. Men redan i min barndom (född 1904) kom äppelskalningsmaskinen till---apparaten var helt enkelt universell därigenom att den inte endast skalade äpplet, utan även tog ur kärnhuset och sedan skar äpplet i spiral, så att detta hängde ihop.

Berättat av: Gunnar Skogsmark (född 1904)
Plats: Misterhult, Småland
Upptecknat: 1960 (Uppsala, 24323)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 26.2 MB)

Uppland

Man tog vara på frukten på ett helt annat sätt än nu, i forna tider. Man såg aldrig i min barndom, att äpplen och päron lågo och ruttnade under träden i massor, som man nu ser det vid var och varannan gård. I mitt hem togs vara på all frukt och vi hade massor av fruktträd. I Wallskog hade vi över 100 fruktträd, i Skäggesta något mindre. Men aldrig fick någonting förfaras. All fallfrukt torkades i stora bakugnen för att under vintern användas till fruktsoppa. Den sämsta fallfrukten kunde ibland ges till grisar och kor. Den plockade frukten koktes äpplemos utav. Även till kompott och marmelad användes den.

Vinterfrukten plockades försiktigt ned och förvarades i sågspån i stora kistor på vinden. En hel del frukt såldes också. Varje höstkväll sutto min far och mor och vi fem systrar och skuro frukt till torkning. Då var det alltid någon som läste högt för de övriga. ”Fältskärns berättelser” lästes bland annat. Än i denna dag kan jag inte tänka på den bokens människor, utan att känna doft av äpplen omkring dem. Men det var mycket annat som också lästes, mest historiska romaner.

Ett annat sätt att förvara äpplen och päron var, att koka in dem i sockrad lingonsaft. Till sådan inkokning fick man inte använda lösa äpplen. Då föllo de sönder i lingonsaften. Helst borde man använda sk sötäpplen. Sötäpplen var en gammal äpplesort. De voro hårda i köttet, men lämpade sig synnerligen väl, att inkoka i lingon.

Berättat av: Eva Limburg (född 1891)
Plats: Bälinge, Börje, Jumkil, Vendel, Uppland
Upptecknat: 1959 (Uppsala, 24264)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 11.9 MB)

Fler röster från Uppland

Äpplen har man av gammalt brukat torka. Man brukade skala dem, skära dem i klyftor och taga ur kärnhuset samt torka dem på plåtar i ugnen. Att skära frukten i ringar och torka den på uppspända trådar i taket förekom ej i orten av gammalt.

Berättat av: Simon Eriksson (född 1889)
Plats: Östervåla, Uppland
Upptecknat: 1939 (Uppsala, 12566)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 7.9 MB)

Uppdaterad 27 augusti 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Institutet för språk och folkminnen är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.

 

Gå till institutets webb: www.sprakochfolkminnen.se