Fläder

Idag är fläder populär i saft, men förr i tiden användes den mest som läkeväxt.

Både vild och odlad

Fläder räknas som ursprunglig i den svenska floran, men den har också odlats sedan långt tillbaka och sprids lätt genom att fåglar gärna äter fläderbären. Den är vanligast i södra Sverige, men kan odlas längs Norrlandskusten.

Förr kallades fläder ofta för hylle och det är ett namn som finns kvar i sydsvenska dialekter.

Det fanns ofta en fläderbuske eller ett träd på gårdarna i södra delen av landet, men på grund av blommornas starka doft stod ofta trädet på ett visst avstånd från boningshuset.

Viktig i folkmedicinen

Uppteckningarna berättar oftast om flädern som läkeväxt och det var också så den användes i äldre tider. Såväl bark och blad som blommor och bär ansågs vara verksamma mot ett stort antal krämpor. Till exempel kunde man göra bärmos, sirap eller te på blommorna, som användes som botemedel.

Fläderblomssaften kom senare

Att göra saft på blommor eller bär var inte vanligt i äldre tid, endast en uppteckning från senare tid berättar om safttillverkning.

Idag har fläder blivit en omtyckt buske, framför allt för blommornas skull, som används till saft. Det går att göra saft också på bären och saften från fläderbär ingår ofta i blandsaft.

tillbringare med ljusgul fast omgiven av fläderblommor

Hyllefrun och fläderstaven

Det finns mycket folktro kring flädern, som länge ansågs besjälad. I framför allt Skåne har det funnits föreställningar om ett kvinnligt väsen som bodde i flädern. Hon kallas ofta hyllemor eller hyllefrun och henne var det bäst att hålla sig väl med. Till exempel skulle man undvika att kissa vid en fläderbuske och be om ursäkt när man beskar eller högg busken. Liknande föreställningar finns exempelvis i Danmark (hyldemor) och England (Elder Mother).

Att flädern behållit sin magiska status märks i populärkulturen. Fläderstaven är en av de tre så kallade dödsrelikerna i de populära böckerna om trollkarlen Harry Potter av J. K. Rowling. I den sjunde och sista boken, Harry Potter och dödsrelikerna (2007), berättas en legend om hur Döden gjorde en oövervinnerlig trollstav av en kvist från ett fläderträd.

I dialekterna

  • hylle (är idag vanligare i sydsvenska dialekter, men finns belagt även i Värmland, Västergötland och Östergötland.)

I nationella minoritetsspråken

  • mustaselja, terttuselja (finska)
  • באָזבערל / bozberl (jiddisch)

Fakta om fläder

Fläder (Sambucus nigra) är en stor buske eller litet träd som kan bli upp till fem meter högt. Vita eller svagt gulaktiga blommor med ljusgula ståndarknappar som växer i breda knippen. Blommar i maj–juni. Bären är svarta och kvisten har en ljus märg.

Giftiga släktingar

Fläder ska inte förväxlas med sina giftiga släktingar druvfläder och sommarfläder. Druvfläder (Sambucus racemosa) är en buske med gulvita blommor i rundade, druvklasliknande klasar. Blommar i april–maj. Frukterna är röda och bärlika och kvistens märg är mörk. Sommarfläder (Sambucus ebulus) är en storvuxen ört som blir runt en meter hög. Den har vita eller svagt gulaktiga blommor med röda ståndarknappar som växer i breda knippen. Blommar i juni–juli. Svarta bärlika frukter.

Minnesregler:

  • Plocka inte fläderblommor med röda bär
  • Plocka inte fläderblommor med röda ståndarknappar
  • Plocka inte fläderblommor med mörk kvistmärg
  • Plocka inte fläderblommor med rundade, druvlika blomsterklasar

Lästips

Den virtuella floran: Fläderlänk till annan webbplats

Röster från arkivet

Gotland

Fläder förekom här någon gång i trädgård, ej för nära huset, ty den ”luckte så strakt”. Man torkade blommorna och använde dessa till te mot förkylning, som svettdrivande medel. Den som ej själv hade eller tillvaratog fläderblommorna köpte sådana på apoteket vid behov. Av fläderbären lär man någon gång gjort saft och blandat med brännvin, ”fläderbärsbrännvin”, som man blev varm utav.

Inom socknen växer fläder i stor myckenhet å Kyllaj som planterad och sedan förvildad här och var. Bygdens folk har ej haft vidare intresse för buskarna, men den tullmästare som varit här ett år var mycket intresserad och tillvaratog både blommor och bär till te och saft mm. Han var från Trelleborg, dit han återflyttat.

Berättat av: Carl Franzén (född 1881)
Plats: Hellvi, Gotland
Upptecknat: 1950 (Uppsala, 20452)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 9.9 MB)

Småland

Fläder förkom inte – eller högst sällan i vilt tillstånd.---Man hade vid de flesta gårdar någon planterad fläderbuske, den vanligaste benämningen på denna var Hylle. Den odlades på grund av sina goda egenskaper vid botandet av sjukdomar.

Växten var ju också grann och den var liksom skylt, den visade nämligen att här på gården bor förståndigt folk, som rustar sig mot sjukdagar, ja alla visste ju att Hylle var bra för folk och fä. Att denna växt ej planterades ve stu-e-gavla eller ve le-et (grinden) som gick upp till stugan berodde på att blommorna från denna buske hade en äcklig och bedövande lukt, som inte alla tyckte om. Säkerligen förde denna doft flera till minnes om svåra sjukdomar där någon nödgats dricka dekokt på hylle, med åtföljande kräkningar.

Långt före min tid (före 1880) fanns det ju många som trodde vad deras förfäder berättat: att vättarna möjligen bodde under flädern.

Hylle som botemedel. Av de mogna bären koktes ett mos vilket användes mot flera åkommor både in- och utvärtes, det som skulle tas in blandades med lite enbärsmos eller enbärsdricka, dels för enens välgörande verkan men kanske mest för smakens skull. Sådant mos intogs mot fråssan (malaria) mfl åkommor. Fläderthe med brännvin ansågs som ett bra kräkmedel när sådant behövdes vid tex förgiftning.

Fläderblom vid matlagningen förekom icke, inte till friska menniskor.

Berättat av: Alma Nilsson (född 1875)
Plats: V Torsås, Småland
Upptecknat: 1949–50 (Uppsala, 20344)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 41 MB)

Västmanland

En fläderbuske skulle förr finnas på varje gård. Det var främst bären och blommorna som togs tillvara vilka båda användes till beredning av saft. Fläderblommor kunde man torka för vinterns behov och koka fläderte, som var bra mot förkylning.

Här i Medåker och Arbogatrakten finns ännu några fläderbuskar kvar och bär och blommor användes fortfarande till saft och te.

Berättat av: Artur Johansson (född 1905)
Plats: Medåker, Västmanland
Upptecknat: 1987 (Uppsala, 34418)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 2.7 MB)

Uppdaterad 13 juni 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Institutet för språk och folkminnen är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.

 

Gå till institutets webb: www.sprakochfolkminnen.se