Körsbär

Det söta eller syrliga körsbäret finns både i trädgårdar och vilt i naturen. En körsbärslund kunde ge extra inkomst.

barnteckning av en person som plockar körsbär från stort träd med hus i bakgrunden

När jag plockade körsbär. Teckningen ingick i Barnteckningar publicerade Folket i Bild den 4 mars 1947. Foto: Vänersborgs museum (CC BY)

Kirsebär-träd finnes här i Swerjet mäst i alla orter och trädgårdar till stor myckenhet, ja ofta på bondgårdar, i synnerhet i gränsen mellan Öster Göthaland, Södermanland och Neriket, hvarifrån bönderna en ansenlig qvantité i Norrköping årligen försälja.

Citat från: ”En Fulständig Svensk Hus-Hålds-Bok”
af Reinerus Reineri Broocman

Körsbärslund kunde ge inkomst

röda körsbär på gren

Citatet ovan är från Broocmans Hushållsbok från tidigt 1700-tal och visar på att körsbärsodlingen redan då gav ett viktigt tillskott till böndernas ekonomi. I gränstrakterna mellan Södermanland, Östergötland och Närke kom odlingen av surkörsbär att utvecklas under 1700-talet.

Sötkörsbär växer vilt i södra och mellersta Sverige. Det kallas också fågelbär och förökar sig genom rotskott, som kan bilda riktiga körsbärslundar. Det förädlade fågelbäret heter bigarrå.

För en torpare med stenbunden mark var det möjligt att skapa en körsbärslund och på så vis få en extra inkomst. Det fanns också en vinfabrik i Linköping som köpte upp körsbär. På sina håll hölls förr fest och marknad när körsbären mognade, då man sålde och köpte bär.

Surkörsbär trivs bäst med socker

Surkörsbär eller klarbär, är från början inplanterade och sedan förvildade. De har ett annat växtsätt och blir vanligtvis stora träd. Surkörsbär kan vara moreller, med färgad saft, eller amareller, med ofärgad saft. Bruna surkörsbär kallas brunbär. 

Surkörsbär kräver mer socker när de förädlas och därför tog odlingen fart senare. Den som hade råd att skaffa socker kunde dock använda surbär i större utsträckning. I Cajsa Wargs kokbok finns hela fjorton recept på körsbär.

Förutom vin, har körsbär använts till saft, kräm och kompott. Bären torkades för att hålla över vintern.

Sötkörsbär och bärsöndagar

Sötkörsbär fanns ursprungligen i de södra delarna av landet, men växer förvildad upp till Mälardalen. Den plats som särskilt utmärkt sig för sina sötkörsbär är Kinnekulle i Västergötland. Här växer de både vilda och förvildade i stora mängder och den första fynduppgiften om vildväxande sötkörsbär är just härifrån, noterad av Carl von Linné.

Någon gång uppstod på Kinnekulle en fest kring sötkörsbären - de så kallade Bärsöndagarna. Liknande fester har funnits också på andra ställen, som Mösseberg, Billingen och på Visingsö, men begreppet bärsöndag har kommit att förknippas med Kinnekulle. Bärsöndagarna inföll tre söndagar i augusti och ursprungligen var det då allmogen passade på att skörda de bär som växte på allmänningen. Under 1800-talet, med förbättrade kommunikatoner, utvecklades Bärsöndagarna till turistattraktioner med marknadskaraktär, då många torpare passade på att sälja körsbär. Under 1900-talet urartade Bärsöndagarna med fylleri och slagsmål fram till 1940-talet, när Frälsningsarmén övertog huvudansvaret för arrangemanget. Något decennium senare upphörde Bärsöndagarna. Läs Märta Tamm-Götlinds skildring av Bärsöndagarna.

körsbärssylt och grädde på tallrik

I dialekterna

Surkörsbär

  • brunbär (Småland, Södermanland, Östergötland)

I nationella minoritetsspråken

  • kirsikka (finska)
  • kirsikka (meänkieli)
  • קאַרש / karsh (jiddisch)

Fakta om körsbär

I Sverige finns två olika körsbärsarter: surkörsbär och sötkörsbär. Hybrider mellan de två arterna kallas majkörsbär eller glaskörsbär.

Surkörsbär (Prunus cerasus) är ett litet träd eller buske med tunna hängande grenar som ofta bildar stora bestånd. Blommar med vita blommor och frukterna är syrliga och mörkröda när de mognar. Odlad art som finns förvildad i södra och mellersta Sverige.

Sötkörsbär (Prunus avium) är ett stort träd med ut- eller uppstående grenar och slät bark. Blommar med vita blommor och frukterna är söta och glänsande med rödsvart färg. Ursprunglig i de södra delarna av Sverige men finns i förvildad form upp till Uppland. Sötkörsbärets förädlade sorter kallas bigarråer.

Släktingar

Lästips

Lokrantz, Anna & Lokrantz, Anders (2015). Lustresande och bärsöndagar: när turisterna kom till Kinnekulle. Lidköping: Lokrantz förlag.

Den virtuella floran: Surkörsbärlänk till annan webbplats

Den virtuella floran: Sötkörsbärlänk till annan webbplats

 

Röster från arkivet

Södermanland

I min barndom fanns det inte fruckträd på mer än ett å annat ställe, ett eppleträd eller ett päronträd. Aldrig skars de ur, aldrig grävdes ikring dem.

Det fanns stugor som inte fanns en bärbuske, inte ett frucktträd, bara en rönn. Rönnen hade löckå (lycka) med sig troddes.

Hallon, jordbubbar, fanns inte planerat på något ställe, mer än på Herrgårda. Krusbär samt vinbärsbuskar växte vilt i stenrösen ibland körsbärsträna, även ve lagårs, å logvägga, di ha planterat sig sjelvt, men jag tror att folk planterat dem med sin avföring för v.s. (wc) fanns var som helst förr, vid alla knutar. Vid gamla stugor stod när jag var barn ett frucktträd, ett par krikonträd samt några körsbärsträn. När somliga började setta mera frucktträd, det var på 1840- samt 1850-talet, då fick di ett träd för 25 öre i Sävstaholms trädgård, det var bara di som gjorde sina dagsverken i trädgården som började sätta träd och blommor, men det var få som hade lust för träd och blommor.

Berättat av: Johanna Lundström (född 1864)
Plats: V Vingåker, Södermanland
Upptecknat: 1938 (Uppsala, 11580)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 8.9 MB)

Uppdaterad 27 augusti 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Institutet för språk och folkminnen är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.

 

Gå till institutets webb: www.sprakochfolkminnen.se