Oxelbär

Oxlar planterades ofta på gårdsplanen, och bären plockades och åts direkt eller stektes på glöden.

Vildväxande nordbo

Oxeln växer vilt endast i Norden. Den har troligtvis bildats genom korsbefruktning mellan vitoxel eller tyskoxel, vitoxel och rönn. Därför kallas den ibland för svenskoxel. Den sprids med fåglar och växer upp längs Norrlandskusten.

Vanlig på gårdsplanen

Förr var det vanligt att oxlar planterades på gårdsplanen. Virket var hårt och användbart och bären åts av såväl djur som människor. Främst åt man bären råa eller glödstekta, men de användes också i pannkaka och som nödbrödsämne. Av uppteckningarna framgår att virket blev attraktivt för såväl tröskverkskuggar som tumstockar och av den anledningen avverkades många oxlar. Idag är oxeln ett ganska vanligt träd i parker och planteringar.

Carl von Linné skrev år 1749 att bären äro smakelige at äta; men hafwa den olägenheten, at de förorsaka mycket wäder. Af torkade bären kan bröd bakas, brännewin brännas, och dricka bryggas (Flora Oeconomica, Eller Hushålls-Nyttan Af de i Swerige, Wildt wäxande Örterlänk till annan webbplats, 1749).

röda bär på träd

Ur "Bilder ur Nordens flora" utgiven 1901-1905 av Carl Axel Magnus Lindman.

I dialekterna

  • amperbär (bär av finnoxel på Gotland)

I nationella minoritetsspråken

  • ruotsinpihlajan marja (finska)

Fakta om oxel

Oxel (Sorbus intermedia) är ett långsamt växande träd som kan bli upp till 20 meter högt. Den har parflikiga blad med ullig undersida och blommar med vita blommor i platta klasar. Frukterna som mognar på hösten är röda och ovala.

Släktingar

Röster från arkivet

Gotland

Oxel förekom här endast i enstaka exemplar, men var på 1800-t mycket eftersökt som det yppersta virke till tröskverkskuggar, och troligen även andra kuggar som till kvarnar od.--- Bären åt man någon gång. Jag vill minnas man använt dem i nödbröd. Hönsen åt oxelbär.

Rönnoxel ”amparbarsträ” känner jag ej som vildvuxen annat än vid gamla gårdtomter. Bären åts med begärlighet, särskilt av barn.

Berättat av: Carl Franzén (född 1881)
Plats: Hellvi, Gotland
Upptecknat: 1950 (Uppsala, 20452)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 9.9 MB)

Fler röster från Gotland

Amparbär skattades högre än oxelbär och brukade sättas på trådar och stekas, tex när kvinnfolket ”sat kväld”

Berättat av: LG Romare
Plats: Bunge, Gotland

 

Något som man mycket plockade i gamla tider var amparbär. De gamla sa alltid att amparbär var goare än hogselbär. Ampar är visst på svenska rönnoxel. Det var nöd förr och då tillvaratogs allt vad man kunde få fatt på, även rönnbär plockades och torkades till vinterfoder åt hönsen och en del använde dem själva.

Berättat av: Josef Hjorter (född 1913)
Plats: Fide, Gotland
Upptecknat: 1969–70 (Uppsala, 27697)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 5.1 MB)

Småland

I vår nya tid så hugs de gamla vördade oxelträden helt bort och säljes förmånligt till Tumstocksfabrikerna för tillverkning av tumstockar (=metermått). Av oxelns plantor planteras häckar kring trädgårdar där djur ej beta ty lövet är begärligt och här klips dom likt andra häckar.

Wissa år har oxeln en rik tillgång på stora Bärklasar, som alltid skördades förr i tiden (ej nu).

Bären som är mycket goda och matnyttiga användes då på många olika sätt, dom plockades eller bröts ner, och torkades hårt och blandades i säden och maldes till mjöl ibland brödsäden. Bären är mycket näringsrika och åts begärligt av både unga och gamla, särskilt under nödåren 1868 och 1869, då skördades alla.

Berättat av: KJ Nilsson (född 1869)
Plats: Karlstorp, Kråkshult och Hässleby, Småland
Upptecknat: 1949 (Uppsala, 20276)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 15.3 MB)

Fler röster från Småland

”Fisbärsträd”, oxel. De mogna bären plockas, stektes på glöden eller brännes över elden i ”ristebrännare” (råg- eller kaffebrännare). Då ”fes” eller pipte den. Därför kallades de fesbär.

Berättat av: Sven Isaksson (född 1860)
Plats: Drev, Småland
Upptecknat: 1934 (Uppsala, 7501)

 

Oxelbär eller Hosslebär, plockades på höstarna och stektes på glöden i spisen och åts som en läckerhet.

Berättat av: Gösta Johansson (född 1897)
Plats: Moheda, Småland
Upptecknat: 1964 (Uppsala, 25599)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 4.7 MB)

 

Oxelbär åtos, frostbitna, särskilt av oss barn, men också av de vuxna.

Berättat av: Gunnar Skogsmark (född 1904)
Plats: Misterhult, Småland
Upptecknat: 1960 (Uppsala, 24323)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 26.2 MB)

Södermanland

Oxel fanns nästan vid hvarje bondgård, och de voro rätt gamla. De voro tålda som prydnad, men desto mera för sina ätliga bär. Ungdomen samlade sig efter tur att hit eller dit gå och äta oxelbär, och då tillika tillställa nöjen och lekar. Någon speciell nytta gjorde man sig icke med bären, utan de som icke uppåtos eller kunde nedtagas lämnades till pris åt fåglarna, och hvilka af pojkarna fångades för att plågas ijäl. Detta anseende hade oxeln tills spekulationsandan och vinningslystnaden gjorde godt slut på alla oxlar. De togos till kuggvirke för mekaniska värk och inrättningar, men hvilka trädkuggar snart måste vika för gjutjärnets allsmäktighet. Nu är oxelträdet högt uppskattadt, men finnes ej att få.

Från: Ur Folklivet i Åkers och Rekarne härader Södermanland 1. Arbete och redskap
Utgiven: 1989 av Magdalena Hellquist, Dialekt och folkminnesarkivet
Läs boken som pdf

Uppland

Tjock ugnspannkaka i vars ”smet” man lagt råa bär av ”sockeroxel” som vid gräddningen mosades och gav sötma åt pannkakan; ”På hösten grädda vi oxelpannkaka i ugnen. Man kunde lägga i bären hela i smeten.”

Berättat av: Anna Larsson (född 1872)
Plats: Rasbo, Uppland
Upptecknat: 1940–1965 av Sigvard Cederroth

Fler röster från Uppland

Oxelpannkaka. Oxelbär strödde man över pannkakssmeten i Holm.

Berättat av: Berit Lind (född 1910)
Plats: Holm, Uppland
Upptecknat: 1977 (Uppsala, 30713)

Värmland

Oxelbär brukade barnen plocka och äta som ”godis”, efter det bären frusit.

Berättat av: Sylvia Olsson (född 1931)
Plats: Långserud, Värmland
Upptecknat: 1981 (Uppsala, 32092)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 6.6 MB)

Västergötland

Oxlar toppades för man ville ha stor och vid krona som gav mycket och lättåtkomliga bär. Dessa ansågs ej blott som läckerhet utan även närande.

En eller ett par söndagseftermiddagar gick ungdomarna samman för att äta ”olebär”, oxelbär. Seden förekom ännu så sent som på 1880-talet.

Berättat av: Linnar Linnarsson (född 1884)
Plats: Larv, Västergötland
Upptecknat: 1949 (Uppsala, 20232)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 4.4 MB)

Fler röster från Västergötland

Oxelbär åtos råa i myckenhet i äldre tid, män de togos även in och stektes på glöden, där de fingo mjukna.

Berättat av: Johan Möller (född 1869)
Plats: Korsberga, Västergötland
Upptecknat: 1938 (Uppsala, 11693)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 5.9 MB)

Östergötland

Oxelbär kunde man stöta sönder och ta det till bröd.

Berättat av: Selma Andersson (född 1875)
Plats: Hamra by, Svinhult, Östergötland
Upptecknat: 1948 av Per Aggemark (Uppsala, 19551)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 4.7 MB)

Uppdaterad 14 juni 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Institutet för språk och folkminnen är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.

 

Gå till institutets webb: www.sprakochfolkminnen.se