Plommon

Idag görs ofta sylt och marmelad på färska plommon men i våra samlingar syns mest frukterna i torkad form (sviskon).

Plommon och krikon utanför trädgårdarna

Plommon är ganska vanliga i södra Sverige. Här finns två underarter: Huvudunderarten plommon och krikon. Huvudunderarten odlas ofta och finns därför förvildad. Den är vanligen trädformad och har kala eller gleshåriga kvistar utan tornar, större och något avlånga frukter som är gula, rödaktiga, gröna eller blåvioletta, med en sten som lätt släpper från fruktköttet. En sort som anses ha uppkommit under medeltiden och varit allmänt spridd är ”Allmänt gulplommon”, ett rotäkta gult plommon som förekommer från Skåne till Mälardalen. 

Krikon har håriga, torniga kvistar och växer ofta som snåriga buskage. Krikon har dessutom mindre frukter än plommon, de är ganska runda och vanligen blåaktiga med en sten som sitter fast i fruktköttet. Hybrider mellan plommon eller krikon och slån kan ibland påträffas.

Torkade plommon

Sviskon eller katrinplommon (Prunus domestica ssp. domestica) är en underart av plommon som är särskilt lämplig för torkning. Orden syftar oftast på den torkade frukten, för vilken sviskon är handelsnamn. Det betyder att även andra slags torkade plommon kan kallas sviskon och de kunde tidigt köpas i handelsbodar, liksom russin.

Sviskonsoppa till sjuka

Att koka soppa på sviskon och russin, var förr mycket vanligt. Det ansågs också vara en särskilt stärkande soppa och gavs till barnsängskvinnor och sjuka. I våra samlingar finns fler recept med torkade sviskon än med färska plommon.

Idag är det vanligare att göra sylt och marmelad på färska plommon.

I dialekterna

Krikon

  • terson (Skåne)

I nationella minoritetsspråken

Plommon

  • luumu (finska)
  • luumu (meänkieli)
  • פֿלױם / floym (jiddisch)

Fakta om plommon

Plommon växer som ett litet träd eller en stor buske. Den blommar i maj med stora vita blommor och frukten kan vara gul, grön, rödaktig eller blålila. I Sverige finns två plommonarter: huvudunderarten plommon (Prunus domestica) och underarten krikon (Prunus insititia).

Släktingar

Lästips

Den virtuella floran: Plommonlänk till annan webbplats

Röster från arkivet

Småland

Som förning vid bröllop o dyl användes följande recept enl förutnämnda 82-åring Erika Andersson:

¼ kg risgryn, ¼ kg torkade plommon, 1 näve bitsocker (förr hade man toppsocker), 3 bitar kanel. Skulle kokas i vatten till alltsammans var fullständigt mosat. Åts som kallgröt tillsammans med kall mjölk och detta utgjorde en sorts efterrätt på bröllopet eller kalaset.

Kvinnorna kom med barnsängsmat till sin grannkvinna, när denna fått barn. Det var havresoppa med sviskon. Havregrynen skulle då koka för sig själva, tills de blevo simmiga i vattnet. Detta passerades sedan genom sil. Plommonen (sviskonen) hade då kokats i annat kärl och lades nu i soppan och så blandade man i mjölk och alltsammans fick ett uppkok, varefter det saltades och sockrades. Denna barnsängsmat ansågs allmänt mycket närande och stärkande.

Samma slags soppa användes också till åpphjälperevälling, när någon varit svårt sjuk och skulle stiga upp från sjuksängen. Sjuklingen ansågs bliva stärkt av soppan eller vällingen.

På Gässhult var det så från gammal tid, att statarna fingo taga all frukt av gårdens närliggande träd, som inte stodo inom trädgårdens inhägnad.

Berättat av: Gunnar Skogsmark (född 1904)
Plats: Misterhult, Småland
Upptecknat: 1960 (Uppsala, 24323)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 26.2 MB)

Uppdaterad 27 augusti 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Institutet för språk och folkminnen är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.

 

Gå till institutets webb: www.sprakochfolkminnen.se