Rabarber

Rabarber (som är en grönsak) hör egentligen inte till bär och frukter, men den har nästan samma användningsområde.

rabarberbuske

Från medicin till kräm och paj

vit porslinsburk från apotek

Rabarber (Rheum rhabarbarum L.) användes i äldre tid medicinskt. Till exempel användes ofta växten som laxérmedel, då framställd av roten till den oätliga flikrabarbern (Rheum palmatum).

Bilden föreställer en apoteksburk från 1700-talet som har innehållit rabarbersirap. Burken ingår i Nordiska museets samlingar (foto: Ulf Berger/Nordiska museetlänk till annan webbplats CC BY-NC-ND).

Först från mitten av 1800-talet började rabarbern användas mer allmänt på det sätt vi känner idag, till kräm, sylt, kakor och pajer. Eftersom rabarbern är sur, behövs socker för att anrätta den, så det var först sedan sockret blev billigare, som rabarbern började odlas allmänt.

Bladen användes som spenat

I en del Trägårdar förekommer den under namn af Sopp-Rhabarber, emedan de spädare bladen dels nyttjas på Soppor, dels i Grönkål, dels ock stufwade. På soppor nyttjas äfwen bladstjelkarne, hwilka så godt som smälta bort under kokningen; men hinnorne så wäl som bladen böra frånsilas. Man kokar ock de unga skotten om wåren och äter dem med en gräddsås.

Det skriver A. J. Retzius i sin bok Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ 1806. Enligt Retzius användes späda blad bland annat till stuvning, bladskaft till soppor och unga skott kokades och serverades med gräddsås.

Bladskaften innehåller äppelsyra, vilken inte är skadlig för människan, bladen däremot innehåller oxalsyra, vilken är giftig i större mängder. Trots det har bladen använts på samma sätt som spenat, något som beskrivs i uppteckningsmaterialet. Här kan vi se att de ätits tillsammans med sill eller fläsk.

Genombrott på 1800-talet

Under 1820-talet blev rabarbern omåttligt populär i England. En anledning var att sockerpriserna föll då rörsockerproduktionen ökade starkt i Karibien. Här i landet dröjde det ytterligare några decennier innan rabarberstjälkarna slog igenom som självklara vårprimörer. Då drevs mängder av rabarber upp redan i februari och mars. Idag växer rabarber i de flesta trädgårdar och ett stånd rabarber ute i naturen kan vittna om tidigare bebyggelse.

I nationella minoritetsspråken

  • raparperi (finska)
  • raparperi (meänkieli)
  • ראַבאַרבער / rabarber (jiddisch)

Fakta om rabarber

Rabarber (Rheum rhabarbarum) är en art i familjen slideväxter. Det är en stor ört som kan bli uppåt två meter hög. Den blommar i maj–juni med gulvita blommor. Bladskaften är ätbara, men bladskivan är giftig och kan vara skadlig om den äts i större mängder.

Lästips

Nilsson, Ingar (2016). Rabarber. Malmö: Arena.

Zachrisson, Sune (1995). Rabarber. Från laxermedel till delikatess. I: Sörmlandsbygden 1995. Nyköping: Sörmlands museum, Södermanlands hembygdsförbund.

Den virtuella floran: Rabarberlänk till annan webbplats

Röster från arkivet

Öland

Rabarber är också en nyttig växt för soppbordet i allmänhet, den tar en obetydlig plats att odla men ger rik avkastning, är lätt både att lagra för vinterbehovet och även att koka dels till gröt, och dels till soppa, ävenså blir en god saft därav, om de kokas till sådant.

Berättat av: Gotthard Sjöman (född 1869)
Plats: Ventlinge, Öland
Upptecknat: 1951 (Uppsala, 21273)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 6.3 MB)

Uppdaterad 27 augusti 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Institutet för språk och folkminnen är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.

 

Gå till institutets webb: www.sprakochfolkminnen.se