Tröskning

Tröskningen påbörjades direkt efter det att säden var inkörd, ibland till och med samtidigt som den kördes in, eftersom säd och bröd ofta var slut i förråden vid den här tiden.

Slagtröskning år 1935. Foto: Pär Söderbäck (Uppsala, 25318)

De äldsta tröskverken drevs med häst eller oxar och typiskt för nordöstra delen av landet är tröskvagnar, som man körde på särskilda trösklogar. Det var en effektiv metod som sparade både tid och arbetskraft.

Tröska med slaga

Men långt fram i tiden tröskades på många håll fortfarande med slaga. Att tröska med slaga var ett arbetsamt moment som tog lång tid. Vanligen påbörjades tröskningen vid 2/3-tiden i ottan och avbröts i gryningen. Då var det dags att utföra andra sysslor, som krävde dagsljus.

På eftermiddagen återupptogs tröskningen, men aldrig på kvällen. Det ansågs för brandfarligt, eftersom man oftast tröskade med öppen låga. Det var också bra att utnyttja de kallaste delarna av dygnet, eftersom kärnorna då lättare lossnar från skalet. Bäst var att vara fyra man i trösklaget.

 

 

 

Uppsala, 22023

”De som var ovana de fick sig en släng utav klubban på armen”

I den här inspelningen berättar Anders Gustav Andersson (född 1865), Lerbäck, Närke, om hur tröskningen kunde gå till förr i tiden. Nedanför klippet hittar du en skriftlig översättning av det som sägs.

Bilden föreställer Anders Gustav Andersson och hans fru Anna Charlotta Andersson (född 1863) och togs i samband med de inspelade intervjuerna år 1952.

 

(Uppsala gr46106)

Översättning

A: Men det minns jag också, när de inte hade de där maskinerna, hölls om morgnarna. Då var det till att gå upp vid… vid fyra, femtiden, det är säkert. Och sedan fick de hålla på och gå till klockan nio innan de fick frukost, med slagorna. Ibland var det två på logen som slog och ibland då var det tre. Men det var ett… ett kinkigt arbete det, innan man blev van för… de som var ovana de fick sig en släng utav klubban på armen så där. Det var… det var… var man tvungen att ha en sväng på, på armarna, så den där klumpen kom ifrån armarna, annars så kunde man ha slagit av sig armarna, för det var till att slå till… Då bredde de ut säden på loggolvet, kärvarna.
Int: Mm.
A: För vi fick inte lägga dem hur som helst, inte. För de fick inte lägga alla axen åt ett ställe, så att det kom ner på… på plankorna för då hade de slagit sönder kornen.
Int: Mm.
A: Utan det la de skavfötters. Och så var det till att dunka på. Sedan ristade de det där. Och en del de hade inga vannor, utan de fick ösa ihop rågen i en hög och sedan fick de ha en stol att sitta på och sedan en skopa; och sedan slänga iväg rågen så där, för agnarna de for ner ända i jämte dem, men rågen den for ett stycke ifrån dem. På det där viset det fick vi rensa rågen på den tiden.

Röster från arkivet

Småland

Tröskningen kunde börja när som det blev behov och tillfälle, men avslutning ville de ha undanstökad till julen och helst till använts början. Många ville ha det mästa tröskat till den 24 oktober ty då flyttade tjenstefolket allmänt. Men många stannade kvar över friveckan ty dom hade också linberedningen samtidigt med tröskning. Lin och tröskningsarbetet utfördes vanligast nattetid. I advent skulle det ej vara buller på logen eller väsen i skogen, sades det.

Mellan jul och nyår tröskade ingen, var något otröskat så fortsatte de efter tjugonde dag Knut.

På en del herrgårdar kunde dom ha otröskat ända fram till mars månad. År 1899 så tröskade vi utsädeshavren i mars månad på Gripslunds herrgård i Karlstorps socken. På den tiden fick de gamle oxarna dra det gamla tröskverket och det gick mycket sakta.

Berättat av: K. J. Nilsson (född 1869)
Plats: Kråkstorp, Karlstorp, Hässleby, Småland
Upptecknat: 1949 (Uppsala, 19979)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 1.9 MB)

I alla gårdar runt omkring i bygden hördes de taktfasta slagen dunka under de mörka tidiga ottorna.

Slagorna sade, när man tröskade fyra: ”Tu par vantar, rock och päls, tu par vantar, rock och päls”.

Eller också sa de: ”Gröt och välling – kött å fläsk – gröt å välling – kött och fläsk”.

När tre man tröskade, sade slagorna: ”En fattas – en fattas –en fattas – en fattas”.

Eller också: ”Håll takten – håll takten”!

När det dagades brukade tröskningen avbrytas för skogskörslor och andra arbeten som måste utföras under den korta dagsstunden. Man tröskade aldrig på kvällen, ty man var rädd att det skulle tag eld i halmen, eftersom man hade enbart talgljus utan lykta i de flesta fall. Om det blev eldsvåda under natten, var det nämligen svårare att släcka elden än när det led emot dagen. Därför tröskade man istället på ottorna .---

Tröskningen påskyndades även därigenom att man gärna ville finna julosten, juläpplena och brännvinsankaret, som voro gömda under halmen i ladet. När man funnit dessa saker, framförallt brännvinet, festade man om värre.

Tomten kunde hjälpa den bonde som stod väl hos honom, trodde man. I en gård hörde man hur tomtarna tröskade på natten ute på logen. När bonden kom ut på morgonen, var säden avtröskad och uppöst i säckar, vilka stodo lutade mot logbalken.

Berättat av: C J Abrahamsson (född 1851)
Plats: Forserum, Småland
Upptecknat: 1934 av Eva Danielsson (Uppsala, 7992b)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 3.1 MB)

Ångermanland

Tröskningen kunde börja strax efter intagningen ur hässjan, men som regel gällde det att tröskningen fick anstå till senare delen av oktober.

Tröskning med slaga är det mycket länge sedan den förekom, undantagandes råg.

Tröskningen som på grund av skördens litenhet raskt undanstökades gjordes utan annan hjälp än gårdsfolket. Tröskning av vårsäden vilket skedde nästan uteslutande med tröskvagn avstökades på en vecka eller fjorton dagar.

Vid sluttröskningen skulle sista kärven sparas otröskad, till julkärve åt småfåglarna.

Berättat av: E J Dahlberg
Plats: Högsjö, Ångermanland
Upptecknat: 1961 (Uppsala, 24625)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 344.9 kB)

Öland

En vacker frostig å klar morron vid kl 3 tiden, var något fint att höra slagljuden från en hel by, kan ej fattas, måste höras, de var en riktig musik. Början gjordes då utsäde avtröskades. Havren tröskades från först i september till Mickelsäss. Kornet kom tätt efter eller vid Häddvitiden (Hedvig) 15 okt var slut merändels 23; Klemens, sedan börjades lite med råg och vete men gömdes till efter nyår, till efter 20de dag Knut, det var en arbetsam tid så länge slagorna voro igång här på Öland.

Berättat av: Gotthard Sjöman (född 1869)
Plats: Ventlinge, Öland
Upptecknat: 1950 (Uppsala, 20732)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 2 MB)

Uppdaterad 24 maj 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Institutet för språk och folkminnen är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.

 

Gå till institutets webb: www.sprakochfolkminnen.se