Om jordbruket och maten

Dagens storskaliga matproduktion är långt borta från det självhushåll som var självklart för bara ett par generationer sedan. Men med ett växande intresse för mathantverk, lokal livsmedelsproduktion och klimatsmart mat kan äldre tiders kosthåll och traditioner bli en inspirationskälla.

"Modernt och gammalt möts hos Johan Lindgren" står antecknat intill bilden som togs i Acklinga socken i Västergötland år 1974. Foto: Torsten Ordéus (Uppsala 31731) Den som inte hade en häst, kunde använda sin ko som dragare.

Idag när vi kan äta vad som helst året runt har de flesta av oss kopplats bort från produktionen av den egna maten. Många av oss tänker inte på att pastan kommer från ett fält med durumvete, oftast i Sydeuropa. Att kanelbullen innehåller socker från betor som odlats på åkrar i Skåne och tillverkats vid det enda sockerbruk som numera finns i landet. Jästen kommer från Sveriges enda jästfabrik, smöret från ett mejeri som fått mjölk och grädde från kor som kanske hör hemma långt därifrån. Och vetet, det har med stor sannolikhet odlats i södra Sverige. Kanelen är förstås importerad.

Från självhushåll till konsumtionssamhälle

När vi läser de vittnesmål som finns i arkivets uppteckningar, lär oss att självhushållet trots allt inte ligger så långt borta. Två eller tre generationer. Ingen elspis, ingen kyl, ingen frys innebar att mathållningen blev en helt annan. Överallt fanns lokala mejerier och bryggerier. Tiden mellan 1870-talet då ångkraften och järnvägarna slog igenom och 1960-talet, när bil och flygtransporter förändrade våra liv, var otroligt händelserik. Kosthållet och jordbruket genomgick totala förändringar.

Tiden före industrialiseringen och den agrara revolutionen, före socker och konservering, levde människor helt beroende av naturen och vädrets makter, i en kamp för överlevnad. Det sista stora nödåret i Sverige inträffade så sent som 1867. Maten betraktades som ett gudslån och alla tillgångar tillvaratogs noga, oftast med strängt ekonomiska tillagningsmetoder. Det var förrådshushållning som gällde, bara den som var fattig åt färsk mat. Under högtider som jul föredrog även den som hade förråden fyllda, att äta nyslaktat och nybakat, men annars var man hänvisad till saltad, torkad eller syrad mat. Helst skulle man ha mat i förråden för ett helt år, för att ha en buffert för nödår.

Nytt intresse för mathantverk och närproducerat

Dagens storskaliga matproduktion är långt borta från det självhushåll vi läser om i våra arkivuppteckningar, men som en länk finns det nya intresse som vuxit fram för mathantverk och en mer lokal livsmedelsproduktion. Här ingår också de gamla sorter av spannmål, potatis och andra grödor, som har räddats till eftervärlden och nu odlas igen, eftersom de har egenskaper som åter uppskattas.

Uppdaterad 05 juni 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Institutet för språk och folkminnen är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.

 

Gå till institutets webb: www.sprakochfolkminnen.se