Ruth Helges "Vis- och receptbok"

I arkivet finns en kopia av en bok med handskrivna vistexter och recept efter Ruth Karolina Helge f Björklund (1893–1981). Boken lämnades in 1983 av Ruths dotter Ingrid Johansson, som också skrivit ner Ruths levnadshistoria.

Från Vattholma till London

Ruth föddes i Vattholma, norr om Uppsala, där fadern August Björklund arbetade som skomakare och mångsysslare. Han var också musikaliskt intresserad och spelade både orgel och cittra. Familjen flyttade senare till Tierp och därifrån gav sig Ruth iväg på arbete. Hon var på olika ställen, som piga i Lena och Almunge i Uppland, på mejeri i Björnlunda i Södermanland, hos handskmakare Bolin i Uppsala och hos familjen von Post i Stafshäll i Tullinge, söder om Stockholm. Där skrev hon antagligen ner de flesta av sina visor och sånger. Alice Tegnér var släkt i huset, så där förekom mycket sång och musik. Troligtvis köpte också Ruth sin egen cittra under den här tiden.

När Ruth var 28 år reste hon och en kamrat till London. Hon fick anställning hos en svensk diplomat som hette Stille. Resan var betald, men Ruth måste binda sig för att arbeta i minst två år. Under tiden i London träffade hon en man som hon fick dottern Ingrid med. När Ingrid var 4 månader reste hon och Ruth hem för att bosätta sig i Vattholma. Föräldrarna ville att de skulle komma hem, så de lämnade London och Ingrids far.

Samlade visor och recept

Ruth gifte sig 1927 med Nils Olov Helge och flyttade till hans soldattorp i Västeråker utanför Uppsala. Han var furir vid Underofficersskolan och kyrkväktare, ett arbete han delade med sin hustru.

Ingrid minns att mamma Ruth var mycket aktiv i föreningslivet, spelade cittra och sjöng tillsammans med sin man. Hon tog också hand om sina gamla föräldrar.

Om Ruths matlagningskonst skriver inte Ingrid något, men troligtvis har hon hämtat sina recept från de olika ställen där hon arbetat. Det kan stå ett namn, ”Fru Johansson”, ”Tant Emmas”, ”fru von Post” eller Enköping, Stafshäll, Wealdstone. Ibland står namnet på en tidning, som Konsumentbladet, ICA-kuriren eller Husmodern, ibland är ett årtal angivet, oftast under 1920-talet. Några recept är på engelska.

De flesta recept är på finare bröd, kakor och efterrätter, men det finns också en del matrecept och beskrivning på ostberedning och senapstillverkning. Flera av recepten är från tiden för första världskriget. Då tvingades man ofta ersätta mjöl med potatiseller potatismjöl, eftersom brödsäden var ransonerad. Ett exempel är "Prostinnans bröd", som troligtvis kommer drån den tid Ruth var piga i Almunge prostgård under första världskrigets första år.

I slutet av boken står en del ”husmorstips”, som kurer mot mjäll, medel mot hand- och fotsvett, rengöring av filthattar och fläckborttagning. På de allra sista sidorna har Ruth skrivit upp några vävnotor, som på mattväv, Jämtlandsdräll och myggtjällsgardiner.

Änglamat

Bland recepten finns flera välkända rätter. Ett exempel är den klassiska desserten änglamat (förväxlas ibland med ängamat, som är en soppa med grönsaker och mjölk). I de flesta recept blandas vispad grädde med kaksmulor och äppelmos, bär eller lingonsylt. I Skåne kallas den slätbosnus och innehåller äppelmos, smulad kavring och vispad grädde. Ruth har en annan variant, som inte är lika vanlig, med vispade äggvitor och äppelmos och utan kaksmulor.

Radiokaka

Ett av de första recepten i Ruth Helges bok är på Radiokaka, en kaka som nästan fått kultstatus och kommit att bli en representant för 1950-talsnostalgi. Men redan på 1920-talet fanns kakan med i Prinsessornas kokbok som Margaretakaka och i tidningen Husmoderns receptkort som chokladkaka. Receptet lästes också upp i radio någon gång under tidigt 30-tal. Andra namn på radiokakan har varit kexkaka, rexkaka, ischokladkaka, källarkaka, lördagskaka. Mariekexen, som är de vanligaste i receptet, är Göteborgskex´ äldsta produkt och har tillverkats sedan företagets start 1888. Örebrokex började tillverkas 1896. Under krigsåren var det dock svårt att få tag på kokosfett. därför kunde radiokakan få en comeback på 50-talet då den fick sin renässans efter att receptet på 1950-talet förmedlats av radioprogrammet Karusellen, med Lennart Hyland. 

En förklaring till ordet radiokaka är att en skiva av den har en viss likhet med radions visartavla för frekvenser, där namnen på de olika stationsorterna och strecken påminner om kexen i kakan. Dessutom har några vittnat om att radiokakan fick sitt namn för att den passade bra att äta samtidigt som man lyssnade på en dålig kristallmottagare i hörlurar. Den behövde nämligen inte tuggas så det knastrade i munnen, utan smälte i munnen tillsammans med kaffet.

Det som skiljer ut Ruths recept från andra, är att kakan garneras med vispad grädde och chokladflingor. Dessutom är det ett lager kex i botten. Det vanliga är att man först häller ett lager med choklad.

Radiokaka. Foto: Malin Sjöberg (CC BY-NC)

Uppdaterad 05 juni 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Institutet för språk och folkminnen är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.

 

Gå till institutets webb: www.sprakochfolkminnen.se