”Då vill jag lofva att vi fingo brådtom ut till vårt ostkar igen”

Elsa Grönquist, elev på Fackskolan för huslig ekonomi, berättar om en dag i Skoklosters mejeri den 4 juli år 1910.

Arbetet började kl 5 fm och de, som arbetade, voro mejerinnan, mejeripigan och jag. Det första vi hade att göra var att elda upp ångmaskinen, ty denna skulle ju sätta fart på det hela. När vi hade gjort detta var klockan ungefär ¼ 6. Då började vi genast med att ställa iordning smörkärnan (detta var en stor ektrumma med messingsbeslag).

Först sköljde vi kärnan med vatten, därefter ihälldes grädden, som stått sedan dagen förut, och då varit uppvärmd till + 12-15ᵒ och syrad med kärnmjölk. När grädden var ihälld och locket påsatt, sattes maskinremmen på det hjul, som skulle dra kärnan och denna fick sedan gå 20-30 min el tills smörkulorna fick utseende af små, små risgryn. Då togo vi af locket och sopade ned det smör som slungats upp och fastnat på detta; smöret togo vi upp med en sikt och sköljde det därefter för att få bort så mycket som möjligt af kärnmjölken.

Sedan brukade vi tillsammans smöret; och äfven detta gjordes med maskin. Därefter vägdes det för att kunna beräkna hur mycket salt som skulle användas till saltningen (saltet beräknades till 4% af smörets vikt). Sedan lades smöret upp på ett vattensköljt bord och fick hvila en stund efter den första brukningen.

Klockan var nu ungefär 6.40 fm och vi hade förfärligt brådtom för att hinna diska kärnan och allt det andra som användts till smörberedningen, ty kl 7 måste det vara färdigt. Då kom morgonmjölken från Skoklosters gård, samt från utgårdarna Apalla-Säby, Landa och Nygård, inalles var det 408 liter. Vi måste genast börja med att ta vara på detta; tillika med kvällsmjölken som stått i ett iskar öfver natten. All mjölken hälldes i separatorn och separeringen vidtog omedelbart därefter, det tog ½ timma innan det var färdigseparerat.

Hundra liter af skummjölken hälldes i ostkaret för att användas till ostberedningen. En del af skummjölken hällde vi i cylindrar och satte ned i ostkaret för att sedan mätas ut till statfolket på kvällen.

Resten af skummjölken samt en del af kärnmjölken och ostvasslan hälldes i stora flaskor, som sedan hämtades af ladugårdskarlarna, för att ges till svinen och kalfvarna. Att ordna allt detta tog ungefär ½ timme och under tiden skulle smöret arbetas om en gång till, för att sedan åter igen ligga och hvila en stund, till den 3:je och sista omarbetningen.

Grädden, som vi fick vid separeringen, hälldes i en stor tunna för att stå till följande dag och då användas till smörberedningen.

Med separeringen voro vi alltså färdiga kl ½ 8 och då löpsattes mjölken i ostkaret; den fick sedan stå till kl 8, detta var den sk löpningstiden. Medan vi väntade därpå diskade vi separatorn med alla dess tillhörigheter.

Kl 8 började vi åter med osten; den var då löpsatt och såg ungefär ut som sk ”kalfost”. Den var nämligen vit och ganska fast. Vi skar den då med en lång träknif---i kvadratiska bitar---och sedan rörde vi sakta en kvart i ostmassan med en ”grep”---

När ostmassan är omrörd ser man öfverst en ljusgul ostvassla, och ostgrynen sjunka till botten.

Klockan var nu 8.15 och medan vi väntade på att osten åter skulle stå en stund, gingo vi in i mejerinnans rum och drucko kaffe. Detta vill jag lofva smakade bra efter att ha arbetat sedan kl 5 på morgonen. Och vi gjorde minsann också heder åt anrättningen. När vi druckit förtår och ätit några stycken duktiga vetebrödssmörgåsar till detta, drucko vi påtår och inte nog med det, utan det blef också tretår.

Under det vi drucko kaffe och pratade om ett och annat, gick tiden så fort, så att innan ”vi visste ordet utaf” var klockan redan 8.45. Men då vill jag lofva att vi fingo brådtom ut till vårt ostkar igen, ty om ostmassan får stå för länge blir den för hård.

Vi öste af något af ostvasslan, och rörde sedan återigen en kvart, men denna gången måste det gå hastigare, och under tiden skållades ostmassan. Detta tillgick sålunda, att ångan sattes på underifrån till dess ostblandningen blef +30ᵒ och sedan fick den återigen stå en kvart – och under tiden omarbetades smöret för 3:je och sista gången.

När detta var gjort var klockan 9.15 och då var det tid att lägga sista handen vid ostberedningen, och det tillgick så, att vi öste bort det mesta af ostvasslan med en skopa och resten tappades sedan ut genom en messingskran, som för detta ändamål var anbragt på ena sidan af det stora runda ostkaret (karet rymde ungefär 500 liter). Vasslan togo vi vara på och användes, som sagt, till föda åt svinen.

När vi således hade endast själfva ostmassan kvar, lades kryddorna uti, som bestod af nejlikor, kummin och salt (ungefär en näfve af vardera slaget). Idag skulle vi nämligen bereda kryddost.

Med händerna arbetades kryddorna in i ostmassan och så arbetades det hela en ganska lång stund. Därefter ställde vi iordning ostformarna, som underst bestodo af en träbotten, och ofvanpå denna ställdes den runda plåtformen försedd med runda hål på sidorna. I dessa formar öste vi ostmassan och packade till den, så att den fick sin runda form. Sedan togo vi åter af den runda bleckformen och bredde en i varmt vatten urvriden linneduk öfver ostmassan. Plåtformen sattes sedan återigen öfver och så vände vi upp och ned på formen, och lade därefter först ett plåt- och sedan ett trälock öfver densamma. Sedan var den färdig att sättas in i den stora ostpressen. När pressen skrufvades till pressades ganska mycket vassla ut genom de runda hålen på ostformarnas sidor. Sedan vände vi ostarna 3 gånger med ½ timmes mellanrum mellan varje gång. När ostarna voro färdiga att sättas i press var kl redan 10.15.

Nu rengjorde vi det stora ostkaret, som var af koppar och förtennt inuti, Rengöringen var ganska vidlyftig. Först spolade vi det med kallt vatten och borstade det med en rotborste, för att få bort det som genom ångningen möjligen fastnat i botten och på kanterna. Därpå tappade vi ut det kalla vattnet och hällde i varmt sköljvatten. När sedan äfven detta var urtappat torkades karet med en torr och mjuk handduk.

När allt annat var rengjort återstod endast att spola cementgolfven med kallt vatten och sopa med långa skaftborstar. När detta var färdigt och allting stod fint och snyggt på sina platser var kl ¼ 11 och då var tiden inne att vända ostarna första gången.

När detta var färdigt tappade vi vattnet ut ångpannan och hade dit nytt till följande dag.

Kl var 11 och vi ställde oss i mejeridörren och solade oss, under det vi såg på den vackra utsikten öfver Skofjärden. En af Upsalabåtarna (Nya Upsala) kom och gled fram öfver vattnet och lade till vid Skolosters brygga. Då blef det med ens lif och rörelse på bryggan, det kom resande från när och fjärran och alla hade de samma mål, nämligen att upp och bese Skoklosters ståtliga samlingar.

Medan vi hade stått och sett på alla de ankommande främlingarna, hade kl blifvit 11.15 och då var det tid för oss att gå in och vända ostarna för 2:dra gången. När detta var gjort gingo vi in och åto frukost, och denna bestod af mejeriprodukter såsom tjock grädde syrad med kärnmjölk samt ingefära och socker till detta. Groft rågbröd med nykärnat smör och kryddost.

Kl 11.45 vändes ostarna för sista gången. Nu var det egentliga mejeriarbetet slut och vi hade ledigt ända till kl 3.

Men under denna tid arbetades ändock med lif och lust. Mejerskan sydde på maskin och mejeribiträdet sydde för hand och symaskinen snurrade oafbrutet. Äfven jag sydde. Mejerskan var nämligen förlofvad och hade förfärligt bråttom med sin utstyrsel.

Vid ½ 2 tiden lagades middag, och denna bestod af plättar och sylt, samt rabarbersoppa. När vi hade ätit middag och diskat middagsdisken var kl 3. Då gingo vi åter ut i mejeriet och syrade grädden till följande dag. Det var 70-75 lit grädde och kärnmjölken beräknades efter 7%.

Kl ½ 4 sattes kalfmjölken i varmt vatten. Vi togo upp ett par cylindrar ur iskaret och buro in dem i diskrummet där vi hade en stor trätina att sätta dem uti. Vi bytte om varmt vatten några gånger tills ladugårdskarlarna kom och hämtade mjölken.

Kl 4 kommo statgummorna till mejeriet och gåfvo sig sedan iväg och mjölkade äfven mejeripigan fick vara med om detta.

Kl 6 kommo de med mjölken. Denna sattes då genast ned i iskaret.

Kl 7 kommo statfolket och äfven andra för att hämta mjölk i mejeriet och då vill jag lofva det var lifligt en stund.

Alla underlydande på egendomen få vissa liter, både nysilad och skummad mjölk varje dag, och denna får de som sagt själfva komma och hämta och det faller så vanligen på de små statarbarnens lott.

När var och en har fått sin beskärda del och den öfriga mjölken återigen är nedsatt i iskaret, för att stå där till följande morgon då den skall repareras, är arbetet slut för dagen.

Berättat av: Elsa Grönquist
Plats: Skoklosters mejeri, Uppland
Upptecknat: 4 juli 1910 (Uppsala, 29403:17)

Uppdaterad 23 maj 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Institutet för språk och folkminnen är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.

 

Gå till institutets webb: www.sprakochfolkminnen.se