• Huvudmeny

Väsen idag

Visst finns det en tro på väsen även idag. Spöken, sjöodjur och rymdvarelser är några exempel.

Anden i glaset och Charlie Charlie

händer som för markör över oujabräde

Ouijabräde. Foto: emily mucha (CC BY-NC-ND)

Olika lekar har olika syften. Ett sådant kan vara att pröva deltagarnas tapperhet för att på så sätt avgöra hur modiga de som deltar är.

Bland dagens lekar finns en variant där deltagarna med hjälp av ett ljus, ett pappersark och ett glas försöker ta kontakt med en ande som ska svara på frågor. Deltagarna lägger sina fingrar på det uppvärmda glasets rygg och tanken är att glaset släpar sig fram till olika bokstäver och formar ord i ett diagram som målats upp under det. Den leken kallas Anden i glaset. Ibland används ett särskilt bräde som kallas för ett ouija-bräde. De olika deltagarnas spontana reaktioner kan få fingrarna att dra åt ett särskilt håll; glaset eller visaren dras mot specifika bokstäver och ord, vilket sedan tolkas som att det är andar som drar föremålet.

En variant med två korslagda pennor kallas för Charlie Charlie där den övre pennan snurrar mot ett "ja" eller "nej" i samband med att frågor ställs.

"Svarta madame, kom fram"

En populär lek bland många unga kallas för det mesta Svarta madame eller Vita damen. Den går ut på att ett eller flera barn går in i ett badrum, släcker belysningen, tänder ett ljus och säger en ramsa framför spegeln. Ramsan kan se lite olika ut, men en vanlig formulering är ”Svarta madame, Svarta madame, kom fram”. I en del fall bör den upprepas tre gånger. Ibland uppmanas också den som vågar sig på denna lek att lägga sin handflata mot själva spegeln. En lockelse med dessa lekar är den spänning som byggs upp när gruppen tar kontakt med andevärlden. Samtidigt är det en känsla av att det som görs nästan är förbjudet. Olika sätt att ta kontakt med andevärlden är mycket gammal. Föregångare till Svarta madame finns i England och USA.

Förutspå kärlek

Att på olika sätt försöka ta reda på vem en person skulle gifta sig med är gammalt och för detta har det funnits ett flertal olika knep. Ofta ansågs midsommarnatten vara en tid då det gick att få reda på vem en framtida fästman eller fästmö skulle bli. Ett sätt var att plocka ett antal blommor och lägga dessa under huvudkudden. Den som sedan visade sig i drömmen skulle bli ens framtida make eller maka. En annan variant som än idag lever kvar på detta är att med hjälp av en blomma, bland annat en prästkrage, rycka ett blad i taget och för varje ryckt blad omväxlande säga ”älskar”, ”älskar inte”. Den person som flickan (eller pojken) tänker på när sista bladet dras kommer älska eller inte älska den som utfört ritualen.

Spöken, zombier och spökerier

trappuppgång med mörk silhuett

Idag är både spöken och zombies vanliga figurer i populärkulturen. Men en övertygelse om att spöken, eller andra former av levande döda, faktiskt tänks existera är väldigt gammal. Zombier är ett nytt ord och en ny figur i Sverige. Ursprungligen hörde zombier till den haitiska voodooreligionen med ursprung i Västindien; i äldre tider talade man i Sverige istället om gengångare och gastar. Den stora skillnaden är att en zombie saknar förmågan att tänka själv. Den är som ett viljelöst och hungrigt rovdjur vilket i sin tur kontrolleras av en trolldomskunnig person. En gengångare eller en gast tänktes däremot behålla många drag från när personen var vid liv. Att en sådan gick igen förklarades av att något var ouppklarat, eller av att personen ansågs vara väldigt besvärlig och elak när han eller hon levde. I populärkulturen har dessa gränser börjat suddats ut, vilket kan vara ett tydligt tecken på att det är ytterst få som tar denna typ av väsen på allvar.

Det finns många som anser att det spökar på slott, på herrgårdar, i gamla hus, i nedlagda mentalsjukhus eller på kyrkogårdar, galgbackar och vid gamla slagfält. Förenklat kan man säga att det är platser som antingen har en gammal historia eller vars historia förknippas med död och elände. I Prästgården i Jämtland, en byggnad som av en del ansetts vara Sveriges mest hemsökta plats, får den som övernattar där ett särskilt diplom. Idag arrangeras också speciella spökvandringar på många håll i landet. I exempelvis Gamla stan i Stockholm finns det särskilt rundvandringar där det berättas om olika hemsökta platser i kvarteren.

Föreställningar om ett liv efter detta och sådana som på ett eller annat sätt dröjer sig kvar i den här världen efter sin död har alltid fascinerat människan och varianter på temat finns i alla mänskliga kulturer. Spöken kan vara farliga, obekymrade av människans sysslor eller hjälpsamma.

tecknat leende spöke

I populärkulturen finns det många snälla spöken. Det lilla spöket Laban, som bor med sin familj i Gomorronsols källare, presenterades i barnböcker av Inger och Lasse Sandberg på 1960-talet. Han är ett typiskt exempel på ett sådant snällt spöke. Anledningen att han kom till var för att barn inte skulle vara rädda för spöken. Med tiden fick också spöket Laban en busig lillasyster som fick namnet Labolina.

Spöktåg

Det sägs att det spökade i Stockholm under början av 1980-talet. Då åkte nattetid ett silverfärgat tåg på tunnelbanespåren. Enligt rykten var det inte vilka som helst som åkte detta tåg – det var de dödas tåg och den som råkade kliva på kunde aldrig gå av. Den nedlagda och förfallna stationen Kymlinge troddes vara tågets slutdestination. Där gick de döda av och de som hade oturen att ha klivit på tåget, fick följa med de döda in till helvetet. Så löd vandringssägnerna. I själva verket var detta ett tåg som Stockholms Länstrafik tagit in på prov, en prototyp av ett nytt tåg, som de lät provköra på nätterna. Tunnelbanestationen hade börjat byggas på 1970-talet, men blev av olika skäl aldrig färdigställd. Därför stannar inga tåg där och av den anledningen ser stationen ut att vara helt öde. Ett silverfärgat tåg och en nedlagd tunnelbanestation existerade verkligen, men det rör sig varken om ett spöktåg eller om en spökstation, utan bakgrunden kan förklaras av helt naturliga orsaker. Liknande berättelser om spökskepp – tänk på alla spökskepp som finns i piratfilmer – är egentligen väldigt gamla och det finns också berättelser om spökbilar och andra fordon.

Storsjöodjuret

dataanimerad bild föreställande ett sjöodjur som simmar i vatten med en borg i bakgrunden.

I Skottland är Nessie en världskändis, det är ett sjöodjur som sägs leva i sjön Loch Ness. Men Nessie är inte ensam, i många andra länder har det rapporterats om möten med liknande sjöodjur. I Sverige är Storsjöodjuret i Jämtland mest känd. Den har till och med en egen maskot som kallas Birger och förekommer i flera barnböcker. I institutets folkminnesarkiv finns också uppteckningar och inspelningar om Storsjöodjuret. Det äldsta i våra samlingar är från 1919. Storsjöodjuret är dock inte ensamt. Alltsedan 1800-talet finns uppgifter om att personer säger sig ha sett sjöodjur, ofta i formen av stora ormliknande figurer, i flera svenska sjöar.

I vårt grannland i väst är Seljordormen i Seljordsvattnet i södra delen av Norge en kändis. I många stora sjöar och i havens djup har människan ofta tyckt sig se stora sjöodjur; det kan vara jättebläckfiskar (kraken är ett namn på en sådan) som får enorma proportioner eller andra former av monster som tänks leva i havens djup. Idag har rädslan för vad som lurar under vattenytan till stora delar bytts ut mot en rädsla över vad som kan tänkas finnas i rymden, i universums mysterier.

Skrämselväsen

Förr fanns det en hel del olika figurer som användes för att se till att barnen stannade inomhus efter mörkrets inbrott och för att skrämma dem till lydnad. Några av dessa väsen kallades för busen, ballen, buan, mörktassen, mörksuggan eller styggmannen. Olika skrämselväsen – ett ord som förklarar vad de fyller för funktion – finns fortfarande kvar i dagens samhälle. Ibland skrämdes barnen med att vilda djur som vargen eller björnen kunde ta dem om de gick ut alldeles för sent. De mer uppdiktade figurerna har skapats för att få barnen att lyda sina föräldrar, eller för att se till att de undviker farliga ställen, och de förlorar sin betydelse när barnen blivit äldre. Farliga platser kan vara brunnar, källor, dammar och liknande. I dessa kunde man säga att brunnskäringen, ågubben eller näcken lurade.

arkivkort med maskinskrivna frågor och handskrivna svar

Klicka på bilden för att se den i större format

”45. a) Har man något särskilt uttryck, varmed man skrämmer barn så att de hålla sig från brunnar, källor, dammar o. dyl.?

Brunnsgubben, strömgubben, sjögubben.

b) Hur se dessa gestalter ut enligt barnens uppfattning?

De hade långa armar, men annars kunde de te sig olika vid olika tillfällen, antingen i mänsklig eller djurgestalt. Skäggig gubbe, men med ko- eller hästhuvud.”

Berättad av: svar på frågekort 84, nummer 1375
Upptecknad: av C.A. Reisdahl, Spekeröd, Bohuslän
(arkivuppteckning: Frk84_1375)

Skrämselväsen finns än idag. Tandtroll kallas små figurer som sägs borra håll i tänderna på de barn som inte borstar sina tänder. Denna typ av figurer blev berömda av Thorbjörn Eger och hans barnbok om Karius och Baktus (1949). Av allt att döma tål inte dessa små filurer tandkräm eftersom de vantrivs bland rena tänder. Någon motsvarighet till detta finns inte i institutets äldre folkminnessamlingar. Tandborstning är också ett förhållandevis nytt fenomen. Förr i tiden fanns istället olika botemedel mot tandvärk, något som då kunde vara ett stort problem. En metod var att sticka med något runt det onda och sedan fästa det i ett träd där värken skulle fastna, en annan var helt enkelt att dra ut tanden.

Andra figurer används också för att skrämma barn, exempelvis sådana som ser till att barnen inte går till farliga och läskiga utrymmen, källargubben är ett gott exempel. Andra figurer förmedlas av barnen själva, nämligen monstret under sängen eller i monstret garderoben. Ett gott skydd brukar då vara att sova med en lampa tänd. Varken monstret i garderoben eller det under sängen tycker nämligen om ljus.

Väsen i barnens värld

Små barn kan ofta tro på jultomten, tandfén och påskharen. Dessa figurer blir mindre viktiga när barnen blivit äldre, men själva de symboliska figurerna och deras belöningar kan fortsatt ha ett visst inflytande. Vad dessa figurer har gemensamt är att de kommer med presenter, leksaker och godis. Vuxna, som i själva verket döljer sig bakom dessa figurer och deras handlingar, tror inte på deras existens, men vill ofta föra upplevelsen vidare eftersom de upplevt något liknande som barn.

Jultomten

På julafton kommer jultomten med julklappar, men vem är han egentligen? Jultomten består egentligen av flera äldre figurer: gårdstomten, den personifierade julen (på engelska: Father Christmas), julbocken och helgonet Nicholaus. Under 1800-talet delades julklappar ut av en figur som kallades julbocken, men från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet övertogs den rollen av jultomten. Konstnären Jenny Nyström tecknade under första hälften av 1900-talet många motiv av julen och bland dessa även på små tomtar som var inspirerade av folktrons tomtegubbe. Under 1930-talet började Coca Cola använda sig av en gladlynt jultomte i sin marknadsföring som skapats av konstnären Haddon Sunblom, vars mor kom från Sverige och vars far kom från Åland. Walt Disney tecknade också kortfilmen Tomtens verkstad (som än idag visas varje julafton på SVT) under tidigt 1930-tal, och här var bilden av jultomten fullt utvecklad. Under ungefär samma tid skrevs dikter och barnböcker med tomtetema, där alla delar tillsammans bidragit till att föreställningen om vår tids jultomte växt fram. Om jultomten finns det många uppteckningar i institutets folkminnessamlingar.

Vill du läsa mer om jultomten och andra tomtar hade institutet under 2016 en adventskalender på just det temat. I lucka 1 hittar du en kortfattad tomteskola och i lucka 14 hittar du en längre text om jultomtens brokiga bakgrund.

arkivkort med handskriven uppteckning

Klicka på bilden för att se den i större format

”Jultomten talades det något om i mitt barndomshem. Vi vänta att han skulle komma med någon julklapp. Jag och min syster försökte ju vara snälla och duktiga så att han skulle komma med någon. Men han kom aldrig in bara knacka och satte säcken. Det var på julaftonskvällen. Första gången jag såg jultomten avbildad var nog när jag började skolan 1921. I mitt eget hem kom inte tomten in heller. Han bara ställde säcken och ringde på dörren. Men när våra döttrar gift sig och fått barn bruka våra svärsöner gå tomte. Utklädda med tomtemasker och något tomtelikt. Och den tomten bruka dela ut julklapparna. Även nu med ytterligare småttingar är någon utklädd som tomte. Men denna tomten hinner inte dela ut alla julklapparna som ligger under granen, det får någon annan göra.”

Berättat av: kvinna f. 1914
Upptecknad: 1991, Dalby, Skåne
(arkivuppteckning ULMA 36091)

Påskharen

Påskharen är något yngre än jultomten och kom till Sverige först på 1900-talet. Liksom många andra traditioner har den kommit till vårt land från Tyskland där den tillsammans med äggvärpande rävar och tuppar var ett skämtsamt inslag i påskfirandet. När seden kom till USA blev den som värpte äggen istället en kanin (vilket vi ibland kan se i amerikanska filmer). Från början gömdes färgglada hönsägg som barnen fick leta efter, men med tiden byttes de ut mot små äggformade paket, alltså vad vi idag kallar påskägg, som innehåller godis. I institutets arkiv finns flera uppteckningar och inspelningar om påskharen.

Tandfén

En annan populär och uppdiktad figur är tandfén. Hon sägs förvandla mjölktänder till pengar om de läggs i ett glas med vatten över natten, alternativt under huvudkudden. Om ett barn inte får sina mynt, eller om tanden ligger kvar i glaset på morgonen, kan barnen be sina föräldrar att kontakta ”tandféministeriet” för att lösa saken. Förhoppningsvis ligger det då en slant i glaset följande morgon. Vanligen avbildas tandfén som en vänlig gestalt.

John Blund

En sista figur som är värd att omnämna här är John Blund, en mystisk liten gestalt som kommer med en påse sömnpulver som gör att barnen somnar. Att John Blund varit framme syns av att små samlingar som påminner om sandkorn kan sitta kvar runt ögonen när barnen vaknat. Även om det finns sömnväsen i äldre folktro så har John Blund framförallt blivit populär och fått ett stort genomslag tack vara den danske författaren H.C. Andersen som skrev en saga om honom (på danska: Ole Lukøie) år 1842. Även John Blund anses vara en vänlig figur vars största syfte är att se till att barnen får en god nattsömn. I institutets samlingar finns både frågelistor och andra uppteckningar om John Blund.

arkivkort med maskinskriven uppteckning

Klicka på bilden för att se den i större format

"Något om John Blund. I min barndom förekom John Blund i vaggvisor vid de äldres försök att få barnen lugna och villiga att lägga sig för natten. Även sagor om honom förekom.

Han skildrades i bild i de första barnböckerna som en trevlig, lite knubbig pojke i tröja och kortbyxor med luva på huvudet och paraplyet i handen.

Han kommer helt sakta till barnets säng, och spänner upp sitt paraply som är prytt med bilder ur sagovärlden – Bröderna Grimms sagor, eller folksagorna – Bockarna Bruse, Katten i stövlar etc. John Blund fängslade på så sätt barnens tankar vid sagorna och då det så lugnat ner sig, vips strödde han fin, fin sand i ögonen, så att man måste gnugga sig varpå man somnade in. Allting gick mjukt och vänligt tillväga och John Blund var ett tillförlitligt hjälpmedel vid de mindre barnens sänggående. Någon nattlig resa bort från omgivningen kan jag inte minnas ingick i min John Blunds metoder.

Bilder av John Blund såg jag i någon barnbok och i de första jultidningarna. Man tyckte han såg snäll ut. Något samröre med skyddsängeln tror jag inte förekom. Dess verksamhet låg på ett mer högtidligt och högre plan. Jag har ännu kvar ett kolorerat vykort från min mormor till min treårsdag där en skyddsängel breder sina vingar över en liten flicka som plockar blommor vid kanten av ett högt stup: 'Änglaskydd alla dagar önskar mormor'.

Berättat av: Kvinna född 1899, Danderyd, Uppland
(upptecknat 1982)
Arkivuppteckning: ULMA 32566

Rymdvarelser

Något som vi ofta påminns av genom populärkulturen är olika rymdvarelser och utomjordingar (eller aliens, som de heter på engelska). Uppgifter om möten med dessa väsen figurerar också rikligt på bland annat internet. I Norrköping finns det till och med ett UFO-arkiv. Vad är det som fascinerar oss så med rymden och alla rymdvarelser? Kanske är det på grund av att rymden fortfarande är ett mysterium för människan?

Förr i tiden var de djupa och mystiska haven, de djupa skogarna och de otillgängliga bergen gåtfulla och troddes därför befolkade av många olika livsformer, det vill säga olika väsen. Idag när vi känner till mer om vår egen planet så har vi istället flyttat över dessa väsen till yttre rymden och förklarar dem på ett mer vetenskapligt sätt. Där folktrons väsen tänktes vara trolldomskunniga, sägs det om rymdvarelser att de har tillgång till en egendomlig och högt avancerad teknik. Där folktrons väsen tänktes kidnappa människor och föra in dem i bergen eller under jorden, tänks istället rymdvarelser föra bort människor i sina rymdfarkoster. Det finns många likheter mellan tankar om rymdvarelser och hur man tänkt sig folktrons väsen. Vi kanske kan se det som om att det är gamla berättelser som fått en ny skrud? I vilket fall så är just rymdvarelser något som är väldigt vanligt i barnens populärkultur där det finns både snälla och elaka rymdvarelser.

Uppdaterad 21 juni 2017

Varulven i Trelleborg

År 1972 spreds ryktet om att det härjade en varulv i Trelleborg och ett par månader senare om en annan varulv i Jakobsberg. Året efter rapporterades om en mumie i Sätra. Polisstationer blev nedringda av uppskrämda föräldrar och barnen var paralyserade av skräck. Tidningar rapporterade om detta, stundtals med glimten i ögat. I alla tre fallen visade det sig att barnen blivit påverkade av skräckfilmer och serietidningar och att det var möten med skumma personer och en växande ryktesspridning som låg bakom larmen. Vi kan vara säkra på att det varken fanns några varulvar eller mumier i Sverige under 1970-talet. Däremot är det spännande exempel på hur snabbt rykten kan eskalera och att de också kan tas på mycket stort allvar, även om det sker under en mycket kort tid.