• Huvudmeny

Frågor och svar om dialekter för unga

Vad är en dialekt och hur många dialekter finns det egentligen i Sverige? Här hittar du svaren på några vanliga frågor om dialekter.

Vad är en dialekt?

I ett språk kan det finnas olika dialekter. En dialekt är en variant av ett språk, och den varianten talas i ett visst område.

Ibland kan man undra varför något är en dialekt och inte ett eget språk. I Kina är dialekterna så olika varandra att talarna av två olika dialekter inte alls kan förstå varandra. Andra gånger kan det vara tvärtom. Språken norska och svenska är så lika varandra att svenskar och norrmän ofta förstår varandra väldigt väl. Men skillnaden är att Norge och Sverige är två självständiga nationer. Kina är en enda jättestor nation. Det är ofta nationsgränserna som avgör var man drar gränsen mellan olika språk.

Har alla språk olika dialekter?

Det finns dialekter i alla levande språk, men alla språk har inte lika stora dialektskillnader. I länder där en folkgrupp som talar samma språk har bott länge finns det ofta många olika dialekter. I Storbritannien finns det därför fler engelska dialekter än i USA. Ändå är USA mycket större till ytan och det bor ungefär 5 gånger så många människor där.

Ofta är det så att ju längre tid en folkgrupp har bott på samma ställe, desto fler olika dialekter finns det.

Hur många svenska dialekter finns det?

Det går inte att säga hur många svenska dialekter det finns. Man pratar ofta om till exempel skånska eller norrländska, som om varje landskap eller till och med landsdel hade en enda gemensam dialekt. Men inom Skåne och Norrland finns det stora variationer i hur man pratar och det finns många olika dialekter. I Malmö i Skåne pratar man till exempel malmöitiska, och i Umeå i Västerbotten umemål. Det är väldigt svårt att avgöra var en dialekt börjar och en annan slutar eftersom gränserna är flytande.

Hur stort område som har en och samma dialekt har människor också olika uppfattning om. Varje dialekttalare får faktiskt avgöra själv vad hon eller han talar och vad dialekten ska kallas.

Vad talar du för dialekt?

Hur skiljer sig olika dialekter från varandra?

När folk talar märker man att dialekter är olika. I göteborgskan går man upp lite i slutet av en mening. I stockholmskan går man ner lite. Det finns olika sätt att uttala ett visst ljud på. I skånskan har man ett rullande r baktill i halsen. I många andra dialekter uttalas r långt fram i munnen.

Orden kan också få olika slut i olika dialekter. Ett exempel är att man i många dialekter säger äte och inte äta. Ord kan böjas på olika sätt. I några dialekter säger man böt i stället för bytte. Man har ibland dessutom olika ord för samma sak: pojke kan heta påg i skånskan, here i västgötskan och sork i gotländskan. 

Varför finns det dialekter?

Alla språk som lever och används förändras med tiden. Nyheter kommer in i språket på olika sätt. En del nyheter uppkommer direkt hos talarna. Andra nyheter lånas in från andra språk eller dialekter som talarna har kontakt med. Vissa gamla uttal, ord eller former försvinner då, medan andra lever kvar. På så sätt blir språket en blandning av gammalt och nytt. 

Dialekter finns för att blandningen av gammalt och nytt i språket skiljer sig åt från plats till plats. Olika nyheter har uppkommit i olika områden. Efterhand som tiden gått har det därför blivit större och större skillnader mellan dialekter runtom i landet. 

Nyheter utifrån kanske inte har nått fram till en viss plats för att den är isolerad genom berg, hav eller skogar. Men även om det nya har nått fram är det inte säkert att det har börjat användas. Talare kan börja använda nyheter för att visa samhörighet med andra som talar likadant. Det kan till exempel vara människor som de har kommit i kontakt med genom handel. Men genom att inte börja använda nyheterna kan de också markera avstånd mot människor som de inte känner samhörighet med. Ofta sker allt det här ganska omedvetet.

Är dialekterna likadana nu som förr i tiden?

Nej, dialekterna förändras med tiden. Ord som inte behövs längre försvinner. Istället uppstår nya ord för nya saker. Förr bodde många på landet och jobbade inom jordbruket. De hade särskilda ord för olika redskap eller sysslor. De hässjade hö eller kärnade smör. Nu messar vi kompisar, mikrar maten och självscannar i mataffären. Förr lekte de tjärpytsen och gjorde kalkugnsstopp, nu kör vi gokart och spelar wii.

Dialekterna i Sverige har blivit mycket mer lika varandra nu än vad de var för hundra år sedan. Detta kallas för dialektutjämning. Den största anledningen till dialektutjämningen är att samhället har förändrats så mycket. För hundra år sedan bodde många på samma plats hela livet. De hade inte så mycket kontakt med omvärlden. Nu reser och flyttar vi mycket mer och längre bort. Vi träffar oftare människor som kommer från olika delar av landet.

När talare av olika dialekter möts försöker de anpassa sig. De byter ut ord och uttal som de märker att andra verkar ha svårt att förstå. På så sätt har skillnaderna mellan dialekterna försvunnit mer och mer.

Pratar du likadant som dina föräldrar? 

Teckning av kalkugnsstopp

Illustration: Kalkugnsstopp tecknad 1942 av Fräs Erik Andersson från Kärvsåsen i Dalarna (Accessionsnummer 15469).


Läs och se mer

Vad är finlandssvenska?

I Finland finns det personer med svenska som modersmål. De talar finlandssvenska. Det är inte svenska med finsk brytning! Svenska dialekter i Finland kallas för finlandssvenska dialekter. De flesta som talar finlandssvenska bor i regionerna Österbotten, Åland, Åboland och Nyland. Både finska och svenska är officiella språk i Finland.

De som talar svenska i Finland har inte haft så mycket kontakt med svenskar. Därför är de finlandssvenska dialekterna mer ålderdomliga än många dialekter i Sverige. Det innebär att de har kvar ord och uttal som fanns förr i tiden. Ett exempel är orden djup och djur. I många finlandssvenska dialekter uttalas de som de stavas, med både d och j. Så säger vi inte i Sverige längre, men man kan se på stavningen att vi också sa så en gång. 

De svensktalande på landsbygden i Finland har levt ganska isolerat. De har inte haft mycket kontakt med finsktalande. Finlandssvenskan i städer som Helsingfors och Vasa har däremot påverkats en del av finskan. Där heter element (som värmer upp hus) batteri. Det är för att element heter patteri på finska. Lån av finska ord är allra vanligast bland unga i städerna. De säger till exempel ”det var kiva” istället för ”det var kul”. 

​Läs mer

Är rinkebysvenska en dialekt?

Nej, den är snarare ett gruppspråk som utvecklats av ungdomar i invandrartäta storstadsförorter. Fittjaspråk, albysvenska och rosengårdska är andra exempel på sådana gruppspråk. De har uppstått i flerspråkiga områden i storstäder. Enspråkiga och tvåspråkiga ungdomar med olika etnisk bakgrund har tillsammans skapat och utvecklat språken. 

Rinkebysvenska är ett kompisspråk. Ungdomarna använder det bara vid vissa tillfällen när de vill visa gemenskap och samhörighet med sina kompisar. Med andra personer pratar ungdomarna ”vanlig svenska” istället. 

Eftersom rinkebysvenska bara används av en viss åldersgrupp vid speciella tillfällen kan man inte säga att det är en dialekt. 

Läs mer

Har alla en egen personlig dialekt?

Varje människa har ett unikt sätt att uttrycka sig på. Det gäller både i tal, i skrift och med kroppsspråket. Språkvetare kallar det för personens idiolekt. 

Idiolekten påverkas mycket av dialekten (eller dialekterna) som en person hör. Man påverkas mest som barn men även som vuxen. Det sociala sammanhanget påverkar också mycket. Det är till exempel vilken utbildning och vilka yrken ens föräldrar och andra personer i ens närhet har när man är barn, och utbildningen och yrket som man själv får. Även ålder och kön påverkar idiolekten.

Man kan säga att idiolekten skapas utifrån alla intryck och erfarenheter en person får. Den skapas utifrån vad varje person hör, ser och läser genom hela sitt liv, och den förändras med tiden.

Är vissa dialekter mer omtyckta än andra?

Det finns inte så mycket forskning på svenskars attityder till olika svenska dialekter, och det var ett tag sedan det undersöktes. Därför vet vi inte riktigt hur det ser ut idag.

I två undersökningar från 70-talet (Bengt Loman 1973) och 90-talet (Jasmina Bolfek Radovani 2000) var resultaten i alla fall ganska lika varandra. Dialekterna i norra och västra Sverige var mer omtyckta än andra dialekter. Till exempel var göteborgska, värmländska, och dalmål mycket populära. Dessutom var gotländska mycket omtyckt i båda undersökningarna. Skånska och stockholmska var däremot mindre omtyckta.

Det fanns också attitydskillnader i olika delar av landet i undersökningarna. Norrländska var till exempel mindre populärt i Skåne än i resten av landet. På samma sätt var skånska mindre omtyckt i Norrland än i övriga Sverige. Forskare har också kommit fram till att vi brukar vara lite extra misstänksamma mot våra grannar. Dialekterna i områden som gränsar till vårt eget område tycker vi ofta inte om. 

Tycker vi om vår egen dialekt då? Det kan vara lite blandat. På ett sätt tycker vi inte om den. Det känns finare att prata mindre dialekt och mer likt stockholmska (som har hög status trots att det inte är så populärt) eller standardspråket (utan dialekt). Men på ett annat sätt tycker vi om vår dialekt. Den visar att vi hör ihop med och tycker om vår familj och våra vänner, som pratar likadant som vi.

Läs mer

Uppdaterad 22 augusti 2017
penna

Fler frågor och svar

Fler svar på frågor om dialekter hittar du på sidan Frågor och svar om dialekter.

Att ange källan

Du får gärna använda våra svar i skolarbeten och uppsatser. 

Ange källan så här:

Rubriken på frågan du använder, webbadressen, Institutet för språk och folkminnen.