• Huvudmeny

Kort historik om personnamn i Sverige

Innan kristendomen kom till Sverige och Norden bar människor oftast bara ett namn, det som vi idag kallar förnamn. Många av de namn som då användes är fortfarande vanliga.

Några exempel är mansnamnen Harald, Björn, Torsten och Erik. Kvinnonamn från den tiden är Ingrid, Gunhild och Freja.

För att hålla isär två personer med samma namn kunde de få ett tillnamn, alltså ett extra namn, som ofta anspelade på hur personen såg ut eller på något personen hade gjort. En dansk kung kallades för Harald Blåtand för att han hade en blå eller svart tand.

Efternamn

Ett annat sätt att hålla isär personer var att ange vem som var deras far: om Björn var son till Erik kallades han Björn Eriksson. Eriks dotter Ingrid kallades Ingrid Eriksdotter. Om Björn sedan fick en son som han döpte till Torsten blev hans namn Torsten Björnsson. Systemet att ge personer tillnamn efter deras fars förnamn (farsnamn) var vanligt i Sverige till långt in på 1800-talet, särskilt på landsbygden.

Under medeltiden flyttade människor från andra länder i Europa till de svenska städerna och både tillnamn och utländska efternamn var vanliga där. Tillnamnen var ofta negativa. Ingrid Tjuvfinger kallades en kvinna som hade stulit något. Sådana tillnamn har inte blivit efternamn så ofta i Sverige.

Adeln började med fasta efternamn

De första som började ta fasta efternamn var de svenska adelsmännen, enligt en bestämmelse från 1628. Deras namn hör ofta ihop med vapensköldens utseende. Namnen består gärna av två delar, till exempel Gyllensvärd (ett gyllene svärd) eller Silfverschiöld (en sköld i silver), och de skrivs inte alltid med modern stavning.

Prästerna, som studerade i Europa, tog på 1500- och 1600-talen gärna latinska namn efter den plats de kom ifrån. Om en student kom från Kopparberg kunde han ta efternamnet Cuprimontanus (latin för ’koppar’ + ’berg’). Kom han från Källhult kunde han kalla sig Fontelius (fons betyder ’källa’ på latin och elius var en vanlig latinsk ändelse). Namn av den typen började senare användas av prästernas barn och blev ärftliga.

Människor i städerna (ämbetsmän, köpmän, hantverkare och tjänare) började också ta efternamn under 1600-talet. Namnen inspirerades av de adliga namnen och av de tyska efternamn som fanns i Sverige. Sådana namn slutade ofta på ‑berg eller ‑man, men man använde också andra svenska ord som -ström och ‑dal. Som första led kunde man välja namnet på sin hemort eller något ord ur naturen. Så uppkom vanliga efternamn som Blomberg, Lundman och Stenström.

Farsnamn blev efternamn

På 1800-talet började farsnamnen att ärvas och blev efternamn. Om Björn Eriksson fick en son fick han heta till exempel Sven Eriksson, och likaså om han fick en dotter (Anna Eriksson). Det är därför vi i Sverige idag har så många namn av typen Andersson och Eriksson. Inte förrän 1901 blev det bestämt att man i Sverige måste ha ett fast efternamn, alltså ett tillnamn som inte ändras för varje generation utan som ärvs.

De sexton vanligaste efternamnen i Sverige idag är alla ‑son-namn med Andersson, Johansson och Karlsson i topp. Det vanligaste namnet som inte slutar på ‑son är Lindberg på plats 17.

Förnamn

Efter att kristendomen hade införts i Sverige började många namn på helgon och bibliska personer att användas. De här namnen är gemensamma för hela Europa och finns även på många andra ställen i världen. De kan ha olika former i olika språk. Den helige Nikolaos namn blev i svenskan förkortat till Nils, Andreas blev Anders, Johannes blev Johan eller Hans, Kristina blev Kerstin eller Stina, Katarina blev Karin och så vidare.

Många förnamn från tiden före kristendomen lever kvar än idag. Det har också alltid kommit in nya namn i Sverige. Från Tyskland kom på 1500-talet t.ex. namnen Hedvig och Lennart, från Frankrike kom Gabrielle och Therese på 1700-talet. Från England och USA har det kommit många namn på 1800- och 1900-talen t.ex. Molly och Robin. Namn från många andra länder har kommit till Sverige de senaste femtio åren, som Yasmine, Zoran och Ali. Nya förnamn skapas dessutom av gamla namn där någon bokstav ändras, som Elicia från Alicia.

De vanligaste förnamnen i Sverige 2016 var för kvinnor Anna, Eva, Maria, Karin och Kristina. För män var det Lars, Mikael, Anders, Johan och Per. Bland nyfödda barn var de vanligaste flicknamnen Alice, Lilly och Maja och de vanligaste pojknamnen Oscar, Lucas och William

Uppdaterad 07 maj 2018