• Huvudmeny

Finska

Finska pratas av flera hundra tusen människor i Sverige, och riksdagen har bestämt att finskan är ett av Sveriges nationella minoritetsspråk.

På finska heter finska suomi. Det uttalas ungefär så här: /soåmi/. Lyssna hur ordet suomi uttalas (mp3).

Finskan är inte släkt med svenskan eller till exempel engelskan eller tyskan, utan finskans släktingar är estniska, ungerska och samiska och några andra språk. Finskan tillhör en språkfamilj som heter finsk-ugriska språk.

Alfabetet är detsamma som det svenska alfabetet, men några bokstäver används mycket sällan i finskan. Sådana är till exempel c, x och z. Å förekommer bara i svenskspråkiga namn.

Finskt u uttalas som svenskt o i sol och finskt o uttalas som svenskt å. Rätt uttal är viktigt. Annars finns det risk för missförstånd. Öva gärna på uttalet här:

puro/porå/bäck
poro/pårå/ren
poru/påro/gråt

Lyssna hur orden puro, poro och poru uttalas (mp3).

När man hör ett språk talas eller ser det skrivet, bildar man oftast en uppfattning om det. Ibland stämmer uppfattningen med verkligheten, ibland inte. Här finns några sådana vanliga uppfattningar om finskan. Alla är mer eller mindre fel. Därför kallas de här för missuppfattningar.

Missuppfattning 1: Finska ord är jättelånga

Ofta hör man sägas att finska ord är långa, längre än svenska. Faktum är dock att de vanligaste finska orden har 2–4 stavelser. Svenska och många andra språk, som tyska och spanska, använder prepositioner (från, i, , till och andra). Men finskan använder i stället ändelser, som läggs till en efter en i slutet av ordet. Det gör att orden kan bli långa. Se till exempel här:

kuva bild
kuvassa (kuva-ssa) i bilden 
kuvassani ( kuva-ssa-ni) i min bild 
kuvassanikin ( kuva-ssa-ni-kin) i min bild också

Missuppfattning 2: Bara man lägger till ett i på slutet blir det finska

När svensktalande hör eller läser finska, kan han eller hon känna igen vissa ord. Därför brukar det ibland skojas om att bara man lägger till ett i på slutet på ett ord, får man finska. Det stämmer förstås inte, men något ligger det i det. Finskan har nämligen lånat in många ord från svenskan, särskilt under den tiden Sverige och Finland var ett och samma rike. Några exempel:

tomat tomaatti
ratt ratti

Missuppfattning 3: Finska ord kan inte börja med två eller tre konsonanter

Jo, men bara så kallade främmande ord, låneord, som psykologi eller greippi.

När man har lånat ord till exempel från svenskan, har man helt enkelt utelämnat bokstäver från början. Strand har blivit ranta, stol har blivit tuoli och glas heter lasi.

Många finsktalande har svårt att uttala svenska ord som strand, träna, skriva just därför att sådana ljudkombinationer är främmande för finskan. Finsktalande har inte dem naturligt i sitt språk. Detsamma gäller sj-ljudet. I finskan finns bara ett s-ljud. Finska ord kan inte heller sluta med fler än en konsonant.

Missuppfattning 4: Finska är svårt att lära sig

Nej, så är det inte. Det är klart att det kan vara lättare för en svenskspråkig att lära sig engelska eller tyska, som hör till samma språkfamilj och liknar svenskan. Men det finns saker som kan göra det till och med lättare att lära sig finska. Tänk bara på följande fakta:

- finska substantiv, sakord, har ingen artikel (en eller ett)

- bestämd och obestämd form är likadana (både en mobil och mobilen kallas kännykkä)

- finskans hän betyder både hon och han

- betoningen av finska ord ligger alltid på första stavelsen

- ordföljden är ganska fri och nästan alltid rak

- finska verb har ingen speciell form för kommande tid (formen för nutid och kommande tid är likadan)

- finska ord uttalas nästan alltid så som de skrivs. Det är därför också lätt att skriva ett ord om man vet hur det uttalas.

Missuppfattning 5: Finska låter hårt

Ibland hör man folk säga att finska språket låter hårt och att talaren ibland låter nästan arg, särskilt när någon talar mycket och fort. Det kan bero på att finskans konsonanter, som k, p och t, uttalas på ett sätt som låter ”hårt” jämfört med svenskan. Motsvarande svenska konsonanter uttalas mjukare, tillsammans med en liten utandning. Det kallas för aspiration. Finskan saknar denna aspiration. Finskan är också mycket rik på vokaler (a, e, i, o, u, y, ä, ö). När talet innehåller många ord som kaveri (kompis), takana (bakom), paperi (papper) efter varandra, kan det kanske låta lite stötigt och hårt.

Missuppfattning 6: Finska talas bara i Finland

Nej, det stämmer inte. Finska talas av ungefär 5 miljoner människor i Finland. Det finns också grupper som talar finska i Ryssland, Kanada, USA och Australien. Och i Sverige har finska talats i många hundra år. I dag finns det ungefär 300 000 människor i Sverige som talar finska, och riksdagen har bestämt att finskan är ett av Sveriges nationella minoritetsspråk.

Uppdaterad 06 mars 2017