• Huvudmeny

Många modersmål

I Sverige har de flesta svenska som modersmål. Modersmål är det språk som man lärt sig som barn och det språk ens föräldrar talar till en. Det finns också många i Sverige som har ett annat språk som modersmål. Det kan vara finska, arabiska, tigirinska eller något annat. Den som kommit från något annat land och bosatt sig här har rätt till undervisning i svenska. De flesta som har något annat modersmål än svenska och bor i Sverige kan också svenska. 

Varför så många språk?

Varför finns det då så många modersmål i Sverige? Det finns språk som talats i Sverige sedan många år. Ja, finska och samiska har nog talats lika länge som svenska. Också romska, jiddisch och meänkieli har talats länge här. Riksdagen har beslutat att alla de språken (finska, jiddisch, meänkieli, romska, samiska) är våra nationella minoritetsspråk. Med minoritetsspråk menas att de inte talas av så många personer. Man tror att finska talas av runt 300 000 personer i Sverige medan jiddisch kanske bara talas av runt 4 000 personer. Du kan se att det inte är så många om du tänker på att det bor runt 9 miljoner (9 000 000) i Sverige. Men ingen vet exakt hur många som talar ett visst språk, för ingen har frågat alla som bor i Sverige vilket modersmål de har.

Så finns det andra modersmål därför att många personer har flyttat till Sverige från andra länder. De kanske har flytt från krig eller så vill de bara hellre bo här. Om man försöker räkna ihop alla språk som talas som modersmål i Sverige, så får man det till omkring 200 olika språk. Exakt vet man inte.

Alla får lära sig svenska och något annat språk – ibland

Alla som går i skolan får undervisning i svenska. Det gäller förstås dem som har svenska som modersmål, men också dem som har något annat modersmål eller som har föräldrar med annat modersmål än svenska. 

Om ett barn eller barnets föräldrar har ett annat modersmål än svenska kan man också få undervisning i det språket. Fast inte alltid och inte alla. Vi kan se på några exempel:

  • Ailis föräldrar har finska som modersmål, och det har Aili också. Hon har rätt att få undervisning i finska i skolan.
  • Nils föräldrar har båda samiska som modersmål. Men de har mest talat svenska med Nils, så Nils kan bara lite samiska. Nu vill föräldrarna att Nils ska få lära sig samiska ordentligt, så att de alla i fortsättningen kan tala samiska med varandra. Nils har rätt att få undervisning i samiska i skolan.
  • Nilgüns föräldrar har båda turkiska som modersmål, och det har Nilgün också. Hon har rätt att få undervisning i turkiska i skolan, om det finns minst fyra barn till som vill ha det i samma skolområde.
  • Ahmeds pappa har arabiska som modersmål. Han har bott länge i Sverige och kan också svenska. Mamman är svenska. Hon kan inte arabiska. Hemma talar alla svenska med varandra. Ahmeds modersmål är alltså svenska. Ahmeds pappa vill nu att han ska få undervisning i arabiska, så att han kan tala med sina släktingar i Irak. Men Ahmed har inte rätt att få undervisning i arabiska i skolan. Han får vända sig till någon utanför skolan som ordnar kurser i arabiska.

Som du ser så har man alltid möjligheter att få undervisning i sitt modersmål i skolan om det är ett av de nationella minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, romska, samiska). Om man har något annat modersmål så får man också undervisning om det finns andra elever i närheten som vill ha det. Om föräldrarna inte lärt barnet sitt eget modersmål och sedan vill att barnet ändå ska få lära sig det, så är det inte säkert att man får det. Man har inte rätt att kräva det av skolan.

Varför är det så olika? Vem har bestämt det? Jo, det finns lagar om sådant här. Lagar som alla politiker i riksdagen har beslutat om. En lag om vad man kan få lära sig i skolan är grundskoleförordningen. En annan viktig lag när det gäller språk är språklagen.

Uppdaterad 16 maj 2014