• Huvudmeny

28 januari 2016

Nya kulturarv på konventionens listor


Listan över immateriella kulturarv som har behov av omedelbart tryggande

  • Columbia - Vallenato
    Den traditionella musikformen Vallenato är ett samlingsnamn för en mängd olika musikaliska traditioner: herdesång, spansk poesi och olika former av dans bland Columbias ursprungsbefolkningar. Vallenato anses vara betydelsefull för den regionala identiteten i området.
  • Makedonien - Glasoechko (manlig duett)
    Sångtraditionen Glasoechko karakteriseras av spontan sång till ackompanjemang av flöjt och säckpipa. Det saknas dokumentation i form av inspelningar av musikformen, vilket i kombination med ett minskat intresse bland unga medför att traditionen successivt riskerar att försvinna. Glasoechko betraktas som en viktig symbol för kulturell identitet och traderas främst genom härmning från äldre till yngre.
  • Mongoliet – Lirka (tillvänjningsritual för kameler)
    Mongoliets herdar utövar en speciell ritual för att hjälpa nyfödda kalvar att dia. En sång framförs till ackompanjemang av fiol eller flöjt för att lugna kamelerna. Även många kvinnor utövar ritualen, som lärs ut under tidiga tonåren. Den har på senare år blivit alltmer hotad genom ökad migration och övergången till moderna transportmedel.
  • Portugal - kunskapen om att tillverka koskällor
    Ljudet av koskällor har under lång tid utgjort ett vanligt inslag på portugisiska landsbygden. Traditionellt har koskällan använts av herdar för att hålla samman boskapen. Kunskapen om att tillverka koskällorna har överförts från äldre till yngre men är nu på väg att försvinna.
  • Uganda – Koogere (muntlig berättar- och sångtradition bland Basongora-, Banyabindi- och Batoorofolken)
    Koogere är en samlad beteckning för en episk sångtradition om en kvinnlig hövding, Koogere, som levde för 1500 år sedan. I form av berättelser, sånger och dikter beskrivs hennes visdom och filosofi som bygger på en tes att välstånd och livskvalitet utgör ett resultat av hårt arbete. Traditionen överförs informellt från äldre generationer till yngre men är nu på väg att dö ut.

Den representativa listan över mänsklighetens immateriella kulturarv

  • Algeriet - Sbuâ (den årliga pilgrimsfärden till Zawiya Sidi El Hadj Belkacem i Gourara)
    Sbuâ är en årligen återkommande pilgrimsfärd där deltagare från olika byar i Sahara vandrar till olika mausoleer för att fira profeten Muhammeds födelse. Sbuâ anses binda olika byar samman som uttryck för en gemensam historia och religion.
  • Andorra, Spanien, Frankrike - en eldfest för att fira sommarsolståndet
    För att fira att solen nått sin högsta punkt på himlavalvet anordnas årligen en festival som inleds med ett fackeltåg utefter Andorras bergssluttningar. Eldfesten anses allmänt vara av stor betydelse, framförallt bland unga, eftersom den symboliserar övergången till vuxenvärlden och ger tillfälle att knyta nya kontakter. Festivalen anses allmänt bidra till att stärka känslan av tillhörighet, identitet och kontinuitet.
  • Argentina - Filete porteño (en traditionell målningsteknik i Buenos Aires)
    Filete porteño är en dekorativ målningsteknik som karakteriseras av stiliserade målningar i lysande färger på bland annat bussar och skyltfönster i Buenos Aires. Filete porteño har kommit att bli en symbol för Buenos Aires och erkändes som en egen konstart efter 1970.
  • Azerbajdzjan – konsten att tillverka och dekorera föremål av koppar i Lahij, Kaukasus
    Processen inleds med att en mästare förbereder smälningsprocessen varefter en kopparslagare formar tunna plåtar. Plåtarna sammanfogas sedan till en mängd olika föremål som graveras med olika motiv vilka återspeglar traditionell kunskap och värderingar. Kunskapen om hantverket har bevarats genom århundraden och anses vara ett uttryck för regional identitet.
  • Bulgarien – Surova (en folkfest för att fira det nya årets ankomst)
    Den årligen återkommande festen Surova äger rum natten till den 14 januari. Surova är en utklädningssed där deltagare utklädda till olika karaktärer, som till exempel nygifta par, präster och björnar, framträder tillsammans. Under firandet intas en gemensam måltid varefter gåvor samlas in till behövande.
  • Colombia och Ecuador – Marimba (traditionell musik, sång och dans)
    Marimban fördes ursprungligen till Centralamerika av afrikanska slavar. I dag är marimbaorkestrar med bland annat xylofon, trummor och maracas vanligt förekommande i bland annat Colombia och Ecuador. Sången är av berättande karaktär, vanligen med religiöst innehåll. Marimban har sin förankring i familjen och i det vardagliga livet. Alla familjemedlemmar anses vara traditionsbärare, oavsett ålder eller könstillhörighet. Äldre generationer spelar dock en avgörande roll när det gäller att vidareföra den muntliga traditionen i form av berättelser och legender.
  • Korea – traditionen att bereda och anrätta kimchi
    Kimchi är en traditionell koreansk maträtt som vanligen består av fermenterad kinakål eller rättika men som även kan innehålla en mängd andra ingredienser som vitlök, rättika, ingefära, fisksås, torkade chiliflarn, räkor eller ostron. Kimchi serveras såväl till vardags som vid festliga tillfällen och utgör ett viktigt inslag i den koreanska mattraditionen. Förberedelsen följer en årlig cykel innehållande en mängd olika moment som till exempel jäsning och insaltning av fisk och skaldjur, beredning av chilipeppar och fermenting och lagring av kål och andra grönsaker. Kimchi tillagas på olika sätt i skilda regioner.
  • Etiopien - Fichee-Chambalaalla (nyårsfest hos Sidama-folket)
    Fichee-Chambalaalla är en nyårsfest som firas till minne av en kvinna som varje år tillagade en speciell maträtt, buurisame, åt sina anhöriga. Seden har efterhand förändrats och numera är det främst barn som besöker grannar och vänner för att bli trakterade med en skål buurisame, en rätt vars huvudingrediens utgörs av bananer. Kunskapen överförs genom deltagande och mellan generationer. Firandet av Fichee-Chambalaalla anses vara ett uttryck för rättvisa, social sammanhållning, fredlig samexistens och integration mellan olika etniska grupper i Etiopien.
  • Grekland – Tinian (marmorhantverk)
    Det grekiska stenhantverket tinian betraktas allmänt som ett uttryck för kulturell identitet och har överförts från mästare till lärling under mycket lång tid. Hantverket, som innefattar kunskap om marmorns struktur och egenskaper, består av tillverkning av olika föremål som dekoreras med religiösa motiv, blommor, fåglar eller fartyg. Hantverket utförs antingen individuellt eller gemensamt beroende på uppdragets omfattning. Kunskapsöverföringen följer en långvarig tradition.
  • Indonesien - tre dansformer från Bali
    De olika balinesiska danserna inbegriper såväl musik som dans och mimik. Såväl dansare som musiker är klädda i färgglada och rikt mönstrade dräkter. De olika dansformerna är inspirerade av naturen och symboliserar speciella seder och religiösa värderingar. Kunskapen överförs i informella sammanhang till framförallt barn. Utbildningen inleds med grundläggande rörelser och positioner som efter hand blir allt mer komplicerade. De balinesiska danserna anses bidra till att skapa specifik kulturell identitet som bygger på vidareförande av en tradition med djupa historiska rötter.
  • Kambodja, Filippinerna, Korea och Vietnam – ritualer och lekar för att främja en riklig skörd
    I Sydostasien hålls årligen en festival för att säkerställa en riklig skörd och skapa ökat välstånd bland befolkningen. Ritualen markerar början på jordbrukscykeln och inleds vanligen med en tillbedjan till olika gudar varefter en dragkamp mellan två lag äger rum. Ritualen anses bidra till att stärka den lokala identiteten och skapa gemenskap bland utövarna.
  • Kazakstan, Kirgizistan – Aitysh/Aitys (improvisationskonst)
    Aitysh/Aitys är en tävling mellan två personer och bygger på improvisation av episka berättelser framförda till traditionell musik. Publiken väljer tematisk inriktning varefter den som kan uppvisa musikalisk skicklighet i form av till exempel rytm, originalitet och snabbhet vinner. Aitysh/Aitys är ett populärt kulturellt inslag på olika tillställningar i Kirgizistan och Kazakstan. Kunskapen överförs från äldre till yngre generationer.
  • Namibia - Oshituthi shomagongo, marula fruktfestival
    Festivalen firas under två till tre dagar under våren och innebär att flera invånare från olika byar i norra Namibia träffas för att njuta av omagongo - en dryck gjord av mango. Drycken bereds genom en mängd olika moment och inleds med frukten pressas och bearbetas varefter saften jäses. En viktig del av traditionen utgörs av samtal kring angelägna frågor, traditionella sånger och dikter samt kunskap om korgflätning och tillverkning av förvaringskärl i keramik.
  • Österrike - den spanska ridskolan i Wien
    Den spanska ridskolan i Wien är ett centrum för avel, kunskap om och skötsel av Lipizzanerhästar. Skolans ceremonier och ritualer återspeglar relationen mellan uppfödare, hantverkare, ryttare och hästar. Kunskapen överförs från äldre skötare och ryttare till yngre. Traditionen bidrar till gemenskap och identitet och syftar bland annat till att trygga att kunskapen om olika tekniker förs vidare.
Uppdaterad 28 januari 2016