• Huvudmeny

Nyckelharpa

Nyckelharpan har tillverkats och spelats i Sverige i obruten tradition åtminstone sedan 1600-talet. I och med den svenska folkmusikens uppsving under 1960-talet ökade intresset för nyckelharpan. Från 1970-talet har nyckelharpan spridits och idag anordnas kurser i byggande och spel över hela landet. Den har senare även fått internationell spridning.

Område: Hantverk, Musik och dans, Framträdanden

Namn: Nyckelharpan, ett musikinstrument med gamla anor.

Anmält datum: 17 maj 2013

Geografiskt läge: Uppland och hela Sverige

människor på scen spoelar nyckelharpa

Foto: Esbjörn Hogmark

Beskrivning

En nyckelharpa är ett stråkinstrument med en relativt långsmal kropp. När den spelas hålls den strax nedanför bröstet, ungefär som en gitarr. Nyckelharpan har en klaviatur som liknar vevlirans med en mekanik där tangenter trycks in och förkortar strängen. Den moderna nyckelharpan har tre melodisträngar och en bassträng. Dessutom finns tolv så kallade resonanssträngar, eller medklingande strängar som inte spelas med stråken; de förstärker instrumentets klang och ger nyckelharpan dess karakteristiska sound.

Själva tillverkningen av instrumentet kräver förutom god hantverkskunskap också kännedom om tillverkning av akustiska instrument. Överförandet av kunskapen om tillverkning och utövande har av tradition skett ”från mästare till lärling” vilket fortfarande är den vanligaste formen av tradering.

Till nyckelharpan knyts även tradering av spelmanslåtar med gehörsmetoden vilket kan ses som en direkt fortsättning på äldre tiders tradering av musik.

Historik

bygge av nyckelharpa

Foto: Esbjörn Hogmark

Nyckelharpan avbildades redan under 14- och 1500-talet i svenska och danska stenkyrkor varav flertalet från Uppland. I en portal i Källunge kyrka på Gotland finns till exempel en fris daterad till 1350 med musikanter som spelar på olika stränginstrument. Figurerna är dock starkt söndervittrade och det är svårt att fastställa exakt vilka instrument det rör sig om. Ett av dem ser ut att vara en nyckelharpa. Den nyckelharpstyp som under 1600-talet dyker upp i Uppland är försedd med resonanssträngar och benämns kontrabasharpa

Ett intressant fynd härrör från en utgrävning i Sigtuna i mitten av 1930-talet i form av en nyckelharpsnyckel (knaver). Nyckeln hamnade i museets magasin men har helt nyligen daterats till 1200-talet. Det råder delade meningar om vilken betydelse man kan dra av det fyndet. Spelades den här eller är den tex ett krigsbyte? Svaret får vi kanske aldrig.

Instrumentbyggare har under alla tider experimenterat med olika modeller av instrumentet. Den modell som dök upp, eller snarare föddes i Uppland under 1600-talet, som i dag kallas för kontrabasharpa, är ett så kallat borduninstrument. Under 1800-talets andra hälft introducerades en nyckelharpstyp benämnd silverbasharpa. Under den här tiden förekom nyckelharpan huvudsakligen i norra Uppland.

August Bohlin (1877-1949) tog fram en treradig, kromatisk nyckelharpa, den typ som sedan dess dominerar. Tonomfånget utökades till tre oktaver. Det instrumentet kallas idag allmänt för treradig kromatisk nyckelharpa. Den fick sitt genomslag tack vare Eric Sahlström (1912-1986). Eric var den främste företrädaren för nyckelharpan under 1900-talet och det är till stor del hans förtjänst att nyckelharpan kom att bli ett populärt instrument.

Denna nya modell saknar bordunsträngar (strängar som ständigt ljuder med i melodin). Som en rest från den gamla nyckelharpstypen finns dock en bassträng. Instrumentets kropp modifierades så att den blev enklare att tillverka. Med fiolen som förebild försågs locket med F-hål och basbjälke. Sammantaget gav detta en ton som var mer anpassad till tidens ideal.

Tilläggas kan att äldre typer av nyckelharpor som kontrabasharpa och silverbasharpa tillverkas och spelas än i dag.

Vidareförande

Utöver den kunskapsförmedling som sker vid utövande, mellan mästare och lärling, så förekommer utbildning i spel på nyckelharpa över hela landet; korta kvällskurser är vanligast men även veckokurser och årslånga kurser arrangeras.

Musikhögskolan har fleråriga kurser i nyckelharpspel. När det gäller metoden för utlärning av musik på instrumentet nyckelharpa är gehörsmetoden den klart mest förekommande. De längre kurserna har även träning i notläsning och ensemblespel.

1997 skapades Eric Sahlström institutet – en institution med bland annat utbildning i nyckelharpspel- och bygge. Institutet arbetar för att främja folkmusiken, folksången och folkdansen och har ett särskilt uppdrag att värna om nyckelharpan. Institutet har helårskurser och distanskurser i såväl nyckelharpspel som nyckelharpbygge. Det ansvarar också för årligen återkommande konserter och seminarier.

Främjande

Främjande sker bland annat genom de kurser som anordnas av Eric Sahlström institutet (se ovan). Dess instrumentverkstad, specialverktyg, med mera står till förfogande för personer som vill bygga instrument.

Traderingen av nyckelharpbygge förutsätter att man dokumenterar de skickligaste instrumentbyggarna på ett strukturerat sätt innan dessa går ur tiden, och att dokumentationen därefter görs allmänt tillgänglig. Vidare förutsätts att intresserade ges tillfälle att möta skickliga instrumentbyggare. För att nå personer med fallenhet för instrumentbygge krävs en större rekryteringsbas än vad som är fallet idag. Detta kan ske med ökad information, gärna riktad mot skolor där träslöjd förekommer men också mot musikskolor där undervisning i nyckelharpspel förekommer.

De många kvällskurser som förekom över hela Sverige under 1970-, 80- och 90-talet var en grundförutsättning för att instrumentet skulle accepteras i vidare kretsar. Ytterligare modeller har utvecklats under 2000-talet, och för att säkra tillverkningen av det akustiska instrumentet nyckelharpa borde en dokumentation i klass med den litteratur som behandlar tillverkningen av fioler och gitarrer göras, liksom en utveckling av instrumentet där det anpassas för barn.

Kommentera artikeln
Vill du kommentera den här artikeln? Använd kontaktformuläret nedan.



Uppdaterad 09 mars 2017
Logga Levande traditioner


In other languages

English: Nyckelharpaöppnas i nytt fönster

Litteratur

Ahlbäck, G 1980. Nyckelharpfolket : om nyckelharprörelsen, en 1970-talsföreteelse, historia och bakgrund, framväxt och utbredning. Stockholm.

Allmo, P-U 2016. Framlades then stora nycklegijga : en avhandling om den svenska nyckelharpans tillkomst. Avhandling.

Bäckström l 1976. Kromatisk nyckelharpa : byggbeskrivning. Stockholm.

Leffler, K P 1978. Om nyckelharpospelet på Skansen. Tobo.

Ling, J 1967. Nyckelharpan: studier i ett folkligt musikinstrument. Serie: Musikhistoriska museets skrifter. Avhandling.

Ling, Jan, Ahlbäck G, Fredelius, G 1991. Nyckelharpan nu och då : The nyckelharpa : present and past. Stockholm : Svea fonogram.

Ling, J 1991. Boken om Eric Sahlström. [Österbybruk] : E. Sahlströms minnesfond.

Nordin, E 1993:6. Nyckelharpan - ett folkets instrument. Statens kulturråd.

Lundberg, D, Malm, K,  Ronström, O 2000. Musik, medier, mångkultur : förändringar i svenska musiklandskap. Hedemora : Gidlund i samarbete med Riksbankens jubileumsfond.

Tärnström A-M 1994. Nyckelharpan : en bibliografi. Vällingby.

Projekt

Ett trepartsprojekt med EU-stöd benämnt CADENCE (Cultural Adult Education and Nyckelharpa Cooperation in Europe) genomfördes av Sverige, Tyskland och Italien. Projektet finns dokumenterat på hemsidanlänk till annan webbplats som innehåller bland annat ett par artiklar som beskriver nyckelharpan och dess tillverkning historiskt och fram till idag författade av Esbjörn Hogmark.

Läs mer om projektetlänk till annan webbplats

Länkar

Eric Sahlström institutetlänk till annan webbplats

CADENCE (Cultural Adult Education and Nyckelharpa Cooperation in Europe)länk till annan webbplats

Nyckelharpstämmanlänk till annan webbplats

Youtube: Spelmansglädje, Eric Sahlströmlänk till annan webbplats