• Huvudmeny

Bohuslänsk dubbelväv eller finnväv

Den bohuslänska dubbelväven är en vävteknik som i olika former förekommit i Sverige sedan sen medeltid. Vävarna har speciella mönster och färger och användes traditionellt bland annat som väggbonader, dukar och täcken. Kunskapen förs i dag vidare bland annat genom kursverksamhet samt genom sociala medier.

Kategori: Hantverk

Namn: Bohuslänsk dubbelväv/finnväv

Geografiskt läge: Främst i Bohuslän

Bild på nykomponerad finnväv som håller på att vävas.

Nykomponerad finnväv av Annika Andersson. Väverska är Lisbeth Granberg. Hemslöjden 100 år – Nordiska museet 2012. Foto: Susanne Harrysson

Beskrivning

Den bohuslänska dubbelväven är en mönstrad väv, bestående av två vävlager där inslag och varp går över och under varandra varannan gång (tuskaft). Mönstret framträder genom att de två vävlagren byter plats. Vävarna från Bohuslän är delade i olika fält med ett mittfält omgivet av en ram. I äldre vävnader utgörs det ena vävlagret av ull och det andra av lin eller bomull. I Bohuslän används även andra namn som finnväv och eller finskeväv. Den äldsta benämningen är finske- eller ryssetäcke.

Bakgrund och historia

Ryska köpmän drev under 1400–1500-talet en omfattande handel med Sverige, så kallad rysshandel, och man förde bland annat in täcken som kan ha vävts i Finland. Vävtekniken har således förekommit i Sverige från sen medeltid och var då lokaliserad till Mälarlandskapen, Västergötland, Bohuslän och Jämtland-Härjedalen. Det är dock i Bohuslän som tekniken fortlevt ända fram till modern tid.

Det som karakteriserar den bohuslänska vävtekniken är bland annat vävarnas storlek samt att lejon, leoparder, lurblåsare, stjärnor och religiösa symboler ofta finns i mönster- och färgkompositionerna. I samma väv kan man finna mönster från många olika källor och epoker. De bohuslänska vävarna skiljer sig därmed från vävar från Härjedalen och Jämtland.

Svartvit bild på äldre väv.

Äldre finnväv från Bohusläns museum.

Den bohuslänska dubbelväven har betraktats som en konstvävnad. Det var tidigare främst yrkesväverskor ute i socknarna som vävde och dessa hade ofta hög status. I nuvarande Kungälvs kommun fanns till exempel Selma Johansson i Torsby och Astrid Larsson i Kareby. Astrid Larsson samarbetade i många år med textilkonstnären Ulla Feltzing. En av de äldre finnväverskorna i Solberga var Judith Andersson i Guntorp (1910–2004). Hon var mycket mån om att finnväven och de gamla mönstren skulle leva kvar.

Endast det bästa ull- och lingarnet användes och oftast lät man en yrkesfärgare färga ullgarnet. Vävarna vävdes i två spegelvända våder vilka syddes samman. Vävarna användes till att dekorera väggarna vid stora högtider, på borden vid husförhör, till filt runt barnet vid dop, eller som bårtäcke vid begravning.

Under 1970–80-talet var intresset för handvävning – och därmed också för dubbel- eller finnvävnad – stort. Det var populärt med vävkurser både i hemslöjdsföreningarnas och studieförbundens regi. Kunskapen lever vidare och ännu finns ett fåtal aktiva väverskor. Ett exempel Stina Wallgren i Bohuslän som väver dubbelväv enligt gamla mönster och material. Stina började väva dubbelväv på 1980-talet då hon gick en vävkurs i tekniken. Intresset för att väva dubbelväv/finnväv har dock efter hand minskat. Det finns därför en risk att kunskapen om det bohuslänska textila arvet ska gå förlorad.

På Röhsska museet i Göteborg finns den hittills mest omfattande samlingen bevarade finsketäcken, samt ett stort antal bouppteckningar där uppgifter om såväl finske- som ryssvävar utgör ett återkommande inslag i framför allt slottens inventarieförteckningar.

Vidareförande

I syfte att bevara och vidareföra traditionen bildade hemslöjdskonsulenten i länet år 2008 en vävgrupp vars medlemmar behärskade tekniken och kunde väva repliker av gamla vävnader i så lika material som möjligt. Uppgiften utökades efterhand till att hitta nya uttrycksformer och användningsområden och även att testa alternativa material. Arbetet resulterade i en utställning år 2010 på Bohusläns museum i Uddevalla. Gruppen har därefter fortsatt med samarbeten och utställningar.

Vidareförande av kunskap sker i dag främst genom vävutbildningar, kurser, och vävstugor. Det är framför allt Svenska Vävrådet, Riksvävarna och tidskriften Vävmagasinet som arbetar för att sprida och stärka handvävningen i Sverige. Riksvävarna verkar för att handvävningstraditionen bevaras och utvecklas. Föreningen är indelad i 15 regioner och når därmed ut i hela landet. I tidskriften Solvögat, informeras om verksamheten i regioner och på riksplan. Föreningen delar även ut ett pris, Guldskytteln, till en vävare som på ett särskilt sätt visat sig framstående.

Genom Digitalt museum kan den intresserade hitta gamla vävnader och kopiera gamla mönster för att sedan eventuellt väva repliker. Även sociala medier, såsom Facebook, bloggar och Youtube, är viktiga kunskapsförmedlare. Ett exempel är Facebookgruppen Vävspolen med medlemmar i främst Sverige men även i övriga Norden.

Kunskapsöverföring sker till mycket stor del via böcker (se litteraturtips här intill) och flera vävare säljer nybörjarhäften.

Bild på modern finnväv.

Stina Wallgrens nyvävda täcke, efter original från Haketorp.

Främjande

Kunskapsöverföring sker i dag via kurser på folkhögskolor och i vävstugor. Väv i Väst, inom Riksvävarna, är en intresseförening för alla sorters handvävning och aktiva inom handvävningen främst i Bohuslän, Västergötland och Halland. Finnvävsgruppens medlemmar är även medlemmar Väv i Väst, vars syfte bland annat är att vårda och utveckla kunskapen om den bohuslänska dubbelväven/finnväven som ett immateriellt kulturarv men även att stimulera till nyskapande och utveckling.

Även Svenska vävakademin, som startades 2017, arbetar främjande och arrangerade till exempel ett välbesökt möte kring just dubbelväv 2018.

Nya uttrycksformer och användningsområden kan därmed ge den bohuslänska dubbelväven/finnväven en plats även i framtiden.

Kommentera artikeln
Vill du kommentera den här artikeln? Använd kontaktformuläret nedan.



Uppdaterad 13 mars 2019

Litteratur

Arlenborg, I. och Feltzing, U., 1973. Finnväv – Bohuslänsk tradition, modernt konsthantverk. Stockholm. LT.

Arlenborg, I. och Feltzing, U., 1974. Finnväv – som den vävs i Bohuslän. Stockholm. LT.

Berg, K., 1991. Selma Johansson – väverska och hembygdsforskare i Södra Bohuslän. Bohusläns museum.

Branting, A. och Lindblom, A., 1928. Medeltida vävnader och broderier i Sverige. Almquist & Wiksells förlag.

Christensson, H., 2016. Dubbelväv i Norden. En 1 000-årig fascinerande historia och en ljusnande Framtid. Eget förlag.

Cyrus-Zetterström, U., 1970. Handbok i Vävning (flera upplagor).

Josephson, A., 1986. Finnvävsboken. FW-förlaget.

Lychou, K., 1996. Hemslöjd & Folkkonst i Bohuslän. Partille. Warne förlag.

Maschefes, A., 1979. Väva finnväv på lätt sätt. Stockholm. LT.

Nylén, A.-M., 1969. Hemslöjd: den svenska hemslöjden fram till 1800-talets slut. Håkan Olssons förlag (flera upplagor).

Thorman, E., 1947. Textilkonst i Sverige. Norstedts.