• Huvudmeny

Se nu nalkas Lucia

Inblicken. Den skönsjungande ljusbäraren, det italienska helgonet, den fördömda Lilith och den elaka lussekärringen. Fyra olika kvinnogestalter som alla ryms i vårt moderna luciafirande.

Luciafirandet i Sverige rymmer allt från urgamla myter och föreställningar till helgon och välfärdssymboler. Det handlar också om ont och gott i allmänhet och ond och god kvinnlighet i synnerhet.

porträtt i kontorsmiljö

Det berättar Katarina Ek-Nilsson, etnolog och avdelningschef för Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. I projektet Luciamotivet i svensk tradition forskar hon om hur luciafirandet har utvecklats genom århundradena.

”Luciafirandet är en sammanslagning av många olika traditioner och föreställningar. Det är typiskt för folktraditioner, de är ofta som en komplicerad väv där trådarna går i varandra kors och tvärs.”

I projektet är det särskilt två aspekter av lucia som lyfts fram: kopplingen till den judiska berättelsen om Lilith och den moderna lucian som välfärdssymbol. Eller med andra ord: den onda och den goda Lucia.

Natten går tunga fjät

Kort med arkivuppteckning.

Den långa lussenatten finns omskriven i uppteckningarna i institutets folkminnessamlingar.

Bortom våra dagars näpna förskolelucior och skönsjungande luciatåg finns en mörk dimension av lucia. I äldre folklig tradition handlade det rentav mer om mörker och ondska än ljus och godhet. Natten mellan den 12 och 13 december ansågs vara årets längsta och mörkaste natt, en farlig natt då djuren kunde tala och många onda krafter var i rörelse.

”Det här är gissningsvis väldigt gamla föreställningar som har med mörkret och vändpunkten mellan mörker och ljus att göra. De fanns långt innan helgonet Lucia kom in i bilden”, säger Katarina Ek-Nilsson.

Helgonet och den onda Lucia

Det italienska helgonet Sankta Lucia tog på medeltiden plats i helgonkalendern den 13 december. Hennes namn kopplades då ihop med de redan existerande folkliga föreställningarna om den 12–13 december och på så sätt lades den onda Lussi och elaka lussekärringar och lussegubbar till de onda väsen som härjade på natten.

Det dyker även upp en ond Lucia i berättelserna, en fördömd Lucia som har väldigt många likheter med den gamla judiska berättelsen om Lilith. Lilith var Adams första hustru som fördömdes av Gud när hon inte ville underordna sig Adam utan lämnade honom och deras gemensamma barn.

”Precis den här berättelsen finns i olika uppteckningar om lucianatten från Norrland, Medelpad och Jämtland. Fast då heter kvinnan ofta Lucia istället för Lilith. I de berättelserna är det Lucia som förnekar sina barn, fördöms av Gud och blir ett ondskefullt kvinnligt väsen som kunde ta barn eller till och med äta upp barn”, säger Katarina Ek-Nilsson.

Vitklädd med ljus i hår

Den väna och vitklädda lucian som kommer med ljuskrona, sång och lussebullar på morgonkvisten är en relativt ny figur som gjorde entré i västgötska herrgårdar och prästgårdar under andra halvan av 1700-talet. Förebilden kom från den tyska Christkindlein-traditionen där en flicka med vit särk och ljus i håret föreställer Jesus. På 1890-talet lyftes seden fram av Skansen som ett exempel på en västgötsk tradition och år 1927 ordnade Stockholms dagblad landets första offentliga luciafirande.

svartvit bild av luciatåg runt förra sekelskiftet

Luciafirande i västgötska Järpås någon gång mellan år 1890 och 1905. Foto: Västergötlands museum

Skolbarn i luciatåg 1950-tal.

Det var främst genom välfärdsinstitutionerna som luciatraditionen spreds. Här luciatåg i en skola år 1954. Foto: Västergötlands museum

En god välfärdssymbol

Tidningarnas luciatävlingar blev snabbt populära men enligt Katarina Ek-Nilsson fick den moderna Lucia riktigt brett genomslag först när hon lämnade högreståndskretsarna och lierade sig med det framväxande välfärdssamhället.

”Min hypotes är att lucia fyllde en viktig funktion just där. Det var främst inom välfärdsinstitutioner som folkrörelser, sjukhus, skolor och ålderdomshem som luciafirandet fick fäste och spreds. Det var något positivt att samlas kring – en vän, snäll och givmild ljusgestalt utan alltför tydligt religiöst budskap. Det passade bra in i ett sekulärt välfärdssamhälle”, säger hon.

Alla får vara lucia

Ett typiskt luciafirande år 2014: ett rörigt tåg av barn på förskolan vevar med elektriska ljus och sjunger tipp-tapp för besökande föräldrar. Alla som vill får vara lucia och det är inte så värst noga med varken klädkod eller sångval. Efteråt blir det juligt fika med pepparkakshjärtan och lussekatter.

”Firandet förändras hela tiden. Som med många folkliga traditioner har det flyttats över mer och mer till barnen och nu är det kanske framför allt på förskolor och skolor som luciatraditionen lever vidare. Lucia har också blivit ännu mer av en allmän julhögtid med julsånger och pepparkaksfigurer”, säger Katarina Ek-Nilsson.

Uppdaterad 27 maj 2016

Luciatraditioner

Några av våra luciatraditioner och deras bakgrund.

Kaffebrickan och lussebullen

lussebullar

Under medeltiden markerade lucia julfastans start och det var därför viktigt att äta ordentligt på morgonen. Man ansåg sig även behöva äta ordentligt efter den långa och oroliga lussenatten.

Lussebullen/lussekatten är en saffranskryddad vetebulle som importerades från Tyskland. Kallades tidigare dövelskatt och var inte knutet till just lucia utan till julen i allmänhet.

Lucias ljuskrona och vita särk

Förebilden är hämtad från tyska Christkindlein-traditionen där en flicka med vit särk och ljus i håret föreställer Jesus. Ljuskronan symboliserar en gloria.

Lussenatten

Innan kalenderreformen 1753 inföll vintersolståndet vid lucia. Men även efter det att vintersolståndet flyttats till den 21–22 december levde föreställningarna om lucianatten som årets längsta natt kvar.

Luciatåget

luciatåg

Följet till lucian - luciatåget - har flera förebilder.

Djäknegång. På medeltiden brukade djäknarna vid katedralskolan i Skara klä sig i sina korgossekläder och gå runt och sjunga sånger för att samla in pengar till hemfärden.

Gå lusse. Det finns också en folklig tradition knuten till lucia där man klädde ut sig och gick runt mellan gårdarna och sjöng.

Sången Sankta Lucia/Natten går tunga fjät

Det finns flera svenska texter som brukar sjungas vid Lucia och som alla är skrivna till en italiensk melodi av kompositören Teodoro Cottrau. Den publicerades ursprungligen 1850 som en hyllningsvisa till den neapolitanska stadsdelen Santa Lucia i Neapel, som fått sitt namn just efter helgonet.