• Huvudmeny

29 juli 2013

Ny namngrupp för hantering av främmande namn

Det har länge funnits behov av en nationell expertgrupp som kan diskutera och utfärda rekommendationer för främmande geografiska namn. Nu finns det en sådan.

Bör det heta Vitryssland eller Belarus? Skriver man Nobels fredspristagare ElBaradei eller al-Baradai, och hur uttalas det? Är det Beijing eller Peking som gäller? Heter det Michigansjön eller Lake Michigan? Ska jag skriva Tromsö eller Tromsø?

Främmande namn är ofta krångliga att hantera, även för språkvårdare, och svaren på frågor som dem ovan är inte alltid självklara. För den som vill veta hur det ska vara kan det vara svårt att hitta svar, och gör man det får man ofta olika svar i olika källor. Bara för nationsnamnen finns det i dag en rad olika konkurrerande källor att slå i: Utrikes namnbok, Statsnavne og nationalitetsord, TT-språket, Nationalencyklopedin, Publikationshandboken, FN:s länderlista, den finska Namn på länder på sju språk (där också svenska ingår) etc. Det behöver bli lättare att få svar, och de källor som finns behöver samordnas. Det gäller i synnerhet de politiskt känsliga namnen, som Burma-Myanmar, Vitryssland-Belarus och Bombay-Mumbai.

Att det saknas konsekvens i svenskt språkbruk kring främmande namn beror mycket på att det inte funnits någon samlande, nationell instans som diskuterar och standardiserar namnfrågor. Det behövs en sådan namngrupp, som framför allt diskuterar främmande geografiska namn, både generella principer och konkreta fall. Språkrådet tog för ett par år sedan initiativet till att bilda en sådan expertgrupp. Men först i vintras blev gruppen verklighet, mer formellt.

Hur gruppens arbetsområde ska avgränsas är inte självklart. Det beror helt på vilken typ av frågor som visar sig angelägna. Primärt handlar det just om knepiga geografiska namn, men gruppens arbete kan även komma att inkludera andra namnfrågor: personnamn, organisationsnamn, språkbenämningar, språkkoder, invånarbeteckningar, nationalitetsadjektiv, transkriptions- och translittereringsprinciper, skrivregelsfrågor osv.

Målet är att diskussionerna ska utmynna i välförankrade rekommendationer som sedan kanaliseras genom tongivande källor som Rikstermbanken, NE, Publikationshandboken, IATE och Utrikes namnbok. Eventuellt kommer gruppen också att publicera råd på en egen webbplats. Vi återkommer med information om rekommendationer och publiceringskanaler längre fram.

Formell huvudman för arbetet är Lantmäteriet, och bland de representerade organisationerna återfinns bland annat Terminologicentrum TNC, UD, Språkrådet och Institutet för språk och folkminnen, Mediespråksgruppen, Nationalencyklopedin, Uppsala universitet, SR/SVT, TT, SIS, Institutet för de inhemska språken (Finland) och EU:s svenska översättarsektion.


Uppdaterad 05 februari 2014