• Huvudmeny

16 juni 2017

”Terminologiarbetet har en utpräglad demokratisk dimension”

Institutet för språk och folkminnen har nu lämnat ett förslag på hur myndighetens utökade uppdrag för svenskt offentligt terminologiarbete kan se ut.

På fredagen lämnade institutet in en rapport om det offentliga terminologiarbetetPDF (pdf, 250 kB) till regeringen. Rapporten innehåller förslag på hur institutet kan ta ett mer övergripande ansvar i terminologiarbetet och hur arbetet och ansvaret kan fördelas mellan olika offentliga och privata aktörer.

”Det förslag som myndigheten nu lämnar innebär att ansvaret för offentlig terminologi blir tydligare, enklare att följa upp och att förutsättningarna att utveckla verksamheten genom samarbete med andra språkpolitiska insatser ökar. Det ger också möjlighet att ta tillvara det arbete som nu bedrivs vid Terminologicentrum in i en ny struktur”, säger generaldirektör Martin Sundin.

Förslaget innebär bland annat att institutet ska ansvara för att ge råd och stöd i terminologifrågor, följa upp statliga myndigheters och kommuners arbete med terminologi och anordna seminarier och utbildningar. Institutet föreslår också att Rikstermbanken ska fortsätta vara ett verktyg för att samla och tillgängliggöra termer och begrepp från olika ämnesområden.

”Vi föreslår att Rikstermbanken fortsatt ska förvaltas av Terminologicentrum, men ser samtidigt att det finns många fördelar med att institutet på sikt även tar över den uppgiften. Vi ser fram emot en fortsatt god dialog med TNC om hur vi går vidare, men exakt vad nästa steg blir är förstås beroende av vad regeringen beslutar”, säger Martin Sundin.

Bakgrunden till rapporten är att regeringen hösten 2015 beslutade att se över det offentliga terminologiarbetet i Sverige. I utredningen föreslogs bland annat att Institutet för språk och folkminnen skulle få ett tydligare och mer övergripande ansvar i terminologiarbetet. I regleringsbrevet för 2017 fick institutet i uppdrag av regeringen att lämna ett förslag på hur ett sådant utökat uppdrag skulle kunna se ut.

”Det offentliga terminologiarbetet har en utpräglad demokratisk dimension - ytterst är det ett villkor för att vi ska veta våra rättigheter och skyldigheter som samhällsmedborgare. Språklagen har funnits sedan 2009 och bildat en grund för språkvårdsarbetet för svenskan, de nationella minoritetsspråken och svenskt teckenspråk. Att på detta sätt samla ansvaret för uppföljningen av språklagen hos en och samma myndighet ger nya möjligheter att förstärka och effektivisera insatserna. Det bedömer vi kommer hela samhället tillgodo”, säger Martin Sundin.

Vad är terminologi?

Termer är ord eller uttryck som genom tradition eller överenskommelse används inom ett speciellt fackområde i en väl avgränsad betydelse. En terminologi är en uppsättning av sådana facktermer.

Terminologi behövs på samhällets alla områden. Inom olika fack- och ämnesområden är det viktigt att vara överens om vad de ord som används betyder. Det är inte bara fackmän som behöver använda termer. Många områden behandlar företeelser som berör alla.

Termer kan vara:

  • enkla ord, som patient och oxidator
  • sammansatta ord, som tappvarmvatten och hemsjukvårdsbesök
  • flerordsuttryck, som halvhård golvbeläggning.

Termen besök och ordet besök

Ord i allmänspråket kan ha en vid och ibland ganska luddig betydelse. När sådana ord används som termer får de en snävare betydelse och man säger att en terminologisering av ordet skett. Ett exempel är besök (inom hälso- och sjukvården) och lera (inom geologin). En del termer går i stället i den motsatta riktningen ut i allmänspråket och blir frekvent använda där. Då kan det ske en avterminologisering. Ett exempel på ett sådant ord är tsunami.

Språklagen från 1 juli 2009länk till annan webbplats säger att myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.

Läs mer på våra sidor om termer och terminologi

Uppdaterad 19 juni 2017