• Huvudmeny

18 maj 2018

Riksdagsseminarium om teckenspråkets ställning

Institutet medverkade vid ett riksdagsseminarium om det svenska teckenspråkets ställning, som arrangerades för att uppmärksamma Teckenspråkets dag den 14 maj.

Från riksdagsseminariet om det svenska teckenspråkets ställning. Foto: Tomas Kold Erlandsen

Seminariet hade rubriken ”Ska det svenska teckenspråket likställas med talat svenskt språk?” och arrangerades av Miljöpartiet tillsammans med organisationen Teckenspråkets röst. Det är första gången på 49 år som det svenska teckenspråket diskuterades vid ett seminarium i riksdagen. Senast det skedde var 1969.

Föräldrar berättade om sina erfarenheter

Omkring 80 inbjudna riksdagsledamöter, forskare och andra intresserade kom till seminariet som inleddes med att tre hörande föräldrar till döva barn berättade om sina erfarenheter. Att få ett dövt barn innebär att en ny värld öppnar sig för föräldrarna. Många föräldrar upplever att de får för lite stöd från samhället att lära sig, använda och utveckla det svenska teckenspråket. Hörande föräldrar som väljer hörselimplantat till sitt döva barn avråds ofta att lära sig svenskt teckenspråk av hörselvården. Istället uppmuntras föräldrarna att enbart använda talspråk med sitt barn. De föräldrar som ändå väljer att lära sig teckenspråk erbjuds enbart 240 timmars undervisning, vilket inte räcker för att lära sig ett helt nytt språk.

Deltagare i riksdagsseminariet om det svenska teckenspråkets ställning. Foto: Tomas Kold Erlandsen

Intressanta paneldiskussioner

Tommy Lyxell från Språkrådet ingick i den expertpanel som diskuterade det svenska teckenspråkets ställning i det svenska samhället. Paneldiskussionen handlade bland annat om det svenska teckenspråkets ställning, dövas tvåspråkighet, döva implantatbärares situation i grundskolan, den språkliga identiteten och de erfarenheter som föräldrar till döva barn har.

På frågan varför det svenska teckenspråket inte har starkare ställning i skolan svarade Tommy Lyxell:

”Skolan är organiserad efter elevernas funktionshinder, inte efter deras språkförmåga. Specialskolan är förvisso tvåspråkig men skolpliktsbestämmelserna utgår från vilken hörselförmåga eleverna har. Det är märkligt eftersom inlärning sker utifrån elevernas språkliga förutsättningar. Det är inte avhängigt om eleverna har hörsel eller inte”.

Övriga personer i panelen var Lea Strandberg, legitimerad psykolog och psykoterapeut hos Örebro Läns Landsting, Krister Schönström, universitetslektor vid institutionen för lingvistik, Stockholms universitet och Ingela Holmström, biträdande lektor vid institutionen för lingvistik, Stockholms universitet. Moderator var Josephine Bladh, som bland annat är ledare i nätverks- och mentorskapsprogrammet Makttrampolinen.

Uppdaterad 25 maj 2018