• Huvudmeny

9 september 2019

Hörande teckenspråkiga barn får sällan chans att utveckla sitt modersmål i skolan

Hörande barn med teckenspråkiga föräldrar växer upp med det svenska teckenspråket, men när de kommer upp i skolåldern har de begränsade möjligheter att få modersmålsundervisning. Det visar en ny rapport från Språkrådet vid Institutet för språk och folkminnen.

Endast runt 20 procent av de hörande barn som är berättigade till modersmålsundervisning i svenskt teckenspråk får den möjligheten i grundskolan. Det visar resultatet av en studie som Språkrådet nu presenterar i rapporten ”Med blick på modersmålet”.

Andelen är betydligt lägre än genomsnittet för modersmålsundervisning, som ligger på närmare 60 procent. Ett skäl till det kan vara att skolornas kunskap är väldigt låg vad gäller hörande barn som har teckenspråkiga föräldrar.

”Den här gruppen är bortglömd både inom skolan och i samhället, delvis på grund av att teckenspråk normalt inte förknippas med hörande personer”, säger Tommy Lyxell, språkvårdare i svenskt teckenspråk på Språkrådet och författare till rapporten.

Genom att barnen får utveckla sitt modersmål – i det här fallet svenskt teckenspråk – får de bättre möjlighet att uttrycka tankar och lära sig nya saker. Och precis som för andra flerspråkiga barn kan djupare kunskap i modersmålet bidra till framgång i skolämnena.

I studien har teckenspråkiga föräldrar svarat på frågor om modersmålsundervisningen för sina hörande barn. Föräldrarna har en positiv syn på modersmålsundervisningens betydelse för barnens personliga utveckling, men få erbjuds modersmålsundervisning i svenskt teckenspråk. Många gånger hänvisar kommunen till att det är färre än fem elever som vill lära sig svensk teckenspråk. Kommunen är därmed inte skyldig att erbjuda sådan utbildning.

I språklagen jämställs det svenska teckenspråket med de nationella minoritetsspråken, men i skollagen och i skolförordningen görs skillnad mellan språken. De nationella minoritets­språken är undantagna från villkoret om att det krävs minst fem elever och eleverna behöver inte heller ha grundläggande kunskaper i språket.

”Det är tydligt att skollagarna har en hämmande effekt på modersmålsundervisningen i svenskt teckenspråk. Men även bristen på utbildade teckenspråkslärare är ett bekymmer”, säger Tommy Lyxell.

I rapporten jämförs svaren från teckenspråkiga föräldrar med svaren från en tidigare studie som gjordes på föräldrar som talar finska, persiska och somaliska. Det finns stora likheter mellan språkgrupperna, men det som skiljer ut de teckenspråkiga föräldrarna är deras stora tilltro till modersmålets betydelse för barnets framtida yrkesliv.

”De hörande barnen har kunskaper i det svenska teckenspråket som samhället kan dra nytta av. Men det förutsätter att barnen får möjlighet att lära sig, utveckla och använda sitt modersmål – det svenska teckenspråket”, säger Tommy Lyxell.

Rapporten kan du ladda ner här (pdf).

Uppdaterad 09 september 2019