• Huvudmeny

21 maj 2019

Vi namnger våra djur

Från Brunte och Vackerko till Messi och Wilma. I alla tider har vi namngivit djuren som står oss nära. Katharina Leibring berättar om djurnamn nu och då.

Vi människor har ett behov av att strukturera vår omvärld. Det gör vi bland annat genom att ge namn till särskilt platser och människor men också till andra levande varelser, föremål och företeelser. Djur i vår omgivning har namngivits så långt tillbaka som vi har skriftliga källor, ända bak till det forntida Egypten. Men det är inte alla djur som får namn utan främst djur som vi har en relation till och djur som finns i vår närhet.

I det gamla bondesamhället var det särskilt kor, oxar, getter och hästar som namngavs. Det finns många hundra olika namn bevarade. De här namnen anspelade ofta på djurets utseende. En vit ko kunde heta Svana, en oxe med vita tecken i pannan Stjärnoxen, en get med rand på ryggen kunde kallas för Ålpiga och en brun häst hette ofta Brunte. Men det fanns också mer berömmande namn som Vackerko, Sköna eller Grannoxen, liksom namn som berättade om
var djuret kom ifrån och när det hade fötts. Ädla ridhästar hade ofta stiliga franska namn som Galant och Aimable. Ganska få djurnamn lånades från personnamnen – man skilde tydligt mellan de förnamn som barnen fick och de namn som gavs till gårdens djur. Däremot kunde man skoja med överhet och soldater genom att ge oxar och
tjurar sådana namn som samtidigt användes som efternamn. Ett par exempel är Silfversparre och Moberg.

Också hundar fick namn. Jakthundar kunde heta Klinga, Passopp och Jäger och sällskapshundar i adliga kretsar hette Lakej, Kavaljer och Favorit. Från 1800-talet finns det också exempel på skämtsamma namn som Gissa, Fråg’en och Som-du. De här namnen svarar på frågan ”Vad heter hunden”? och skojar med frågeställaren som förväntas att inte förstå namnet utan fråga igen.

I dagens urbaniserade samhälle är vi många som inte längre kommer i kontakt med lantbrukets djur. De stora besättningarna och den mer industriella djurhållningen har också lett till att de djuren mer sällan har egna namn. Namnen har ersatts av nummerserier.

En djurgrupp som ökat i både antal och betydelse är sällskapsdjuren, alltså djur som bor i våra bostäder och ofta delar vår vardag. De två viktigaste djurarterna här är förstås hundar och katter, men kaniner, marsvin, hamstrar, tamråttor, burfåglar, akvariefiskar och många fler arter kan räknas hit. Djur som hålls i flock får fortfarande sällan
namn. Vissa djur har också olika typer av namn: namn i officiella register och tilltalsnamn. Här är det främst tilltalsnamnen, de som används till vardags, som står i centrum.

Många djur får i stället namn efter kända figurer, både verkliga och fiktiva, till exempel Zorro, Rocky, Messi och Elvis

Den största skillnaden i djurens namn jämfört med tidigare är att personnamnen har blivit så vanliga. Och inte vilka personnamn som helst, utan ofta samma namn som vi ger till våra barn. Det vanligaste hundnamnet i Sverige är Molly – och det ligger även högt på listan över namn på småflickor. Också Elsa och Wilma är vanliga på både
flickor och hundar. Handjur, både katter och hundar, får också personnamn men likheten mellan namn på småpojkar och djurnamn är inte lika påtaglig. Många djur får i stället namn efter kända figurer, både verkliga och fiktiva, till exempel Zorro, Rocky, Messi och Elvis.

En annan källa till namngivning är omoderna förnamn. Det verkar som om vissa namn först prövas på djur för att sedan komma tillbaka som namn på småbarn. Namnen Gösta och Torsten har varit populära hundnamn som de senaste åren också börjat ges till småpojkar. Kännetecknande för många djurnamn är att de är tvåstaviga och är lätta att säga eller ropa. Att fånga djurets uppmärksamhet genom namnet har varit viktigt i alla tider. Även om personnamn är de vanligaste djurnamnen i dag lånas många namn från andra grupper, från såväl varumärken som ortnamn, de gamla djurnamnen återkommer och många nyskapas. Det finns inga lagar kring djurs tilltalsnamn och det går därför utmärkt att låta fantasin flöda.

/Katharina Leibring

Lästips!

Vid Namnarkivet i Uppsala drev Katharina Leibring 2013–2015 projektet Djurnamn i Sverige som främst fokuserade på namn på dagens sällskapsdjur. Det centrala hundnamnsregistret gav ett stort material som också kompletterades med insamlingar av namn på katter och kaniner. Katharina har publicerat flera uppsatser om sällskapsdjur och hon har även skrivit om namn på lantbruksdjur.

Uppdaterad 29 maj 2019