• Huvudmeny

Visslare

Olika sätt att vissla. Illustration från Le Monde januari 1893.

Vad är egentligen ett mänskligt språk? Kan man tänka sig ett som låter som fågelsång?

I den isolerade bergsbyn Antiá på Evia i Grekland finns fortfarande några få som kan visselspråket sfyria (σφυριά)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Visslingarna bär över mycket längre avstånd än ropande röster, flera kilometer, och frestar inte på stämbanden på samma sätt som ett skrik. Det har varit till nytta för bönder och herdar i väglöst land utan el och telefon, men i takt med avfolkningen blir visselspråkets ställning allt svagare.

Enligt den grekiska lingvisten Dimitra Hengen bör sfyria förstås som en visslad version av talad grekiska, och olika toner och frekvenser som direkt motsvarande bokstäver och stavelser i talspråket. Det handlar alltså inte om enkla koder (Kom! Stopp!) utan är fullt möjligt att föra mer utvecklade samtal eller framföra budskap mellan namngivna personer. Fram till 1997 hade byn bara en telefon. Så när folk for till Athen brukade de ringa hem till Koula och meddela att de kommit lyckligt fram, och så fick hon vissla hälsningen vidare till familjen därhemma.

Och sfyria är bara ett av omkring sjuttio (!) dokumenterade visselspråk i världenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Många har kanske hört talas om silbo gomero på en av Kanarieöarna, men det finns många fler på andra platser. Julien Meyer, lingvist och bioakustiker på GIPSA-lab i Grenoble har forskat på saken och han listar bl a mazatec och chinantec i Mexiko, wayãpi och gavião i Amazonas, banen och ari i Afrika, akha och hmong i Sydostasien, béarnese i Pyreneerna och sibirisk yupik vid Berings sund. För forskningen är de alla ledtrådar till en djupare förståelse av hur språk växer fram och lärs in, för visslarna är de ett sätt att leva. Som en av de gamla männen i Antiá säger: It’s our way of life, and if it disappears, so does the cultural identity of this village.

/Johanna

Uppdaterad 26 januari 2018

Om skribenten

Johanna Berg arbetar med Swe-Clarin på Riksarkivet. Hon har tidigare jobbat med kulturarvsinformation på bl a Digisam och Riksantikvarieämbetet och är även verksam på Världskulturmuseerna Digitalt. I Projekt Tilltal arbetar hon framför allt med omvärldsbevakning och kommunikation.