• Huvudmeny

Historik

Institutet för språk och folkminnen har långa vindlande rötter i historien. Här gör vi några nedslag vid viktiga händelser.

Institutet för språk och folkminnen är en statlig myndighet som bildades 1 juli 2006 när dåvarande Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) tillfördes avdelningen Språkrådet. Institutet har till uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.

Viktiga årtal i myndighetens historia

2015: Beslut fattas om förändrad organisation och verksamhetsinriktning. Insitutets verksamhet koncentreras till tre orter: Göteborg, Stockholm och Uppsala. Från den 1 januari läggs avdelningarna i Lund och Umeå ner och verksamheten omlokaliseras.

2006: Efter ett regeringsbeslut om ny organisation för språkvården samlas Svenska språknämnden, Sverigefinska språknämnden och Klarspråksgruppen i Regeringskansliet under namnet Språkrådet och bildar en ny avdelning i Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) som samtidigt byter namn till Institutet för språk och folkminnen.

1999: Svenskt visarkiv, som grundades på privat initiativ av Ulf Peder Olrog 1951, överförs till Statens musiksamlingar

1993: Dialekt- och ortnamnsarkiven samt Svenskt visarkiv (DOVA) byter namn till Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI)

Klarspråksgruppen får regeringens uppdrag att främja språkvårdsaktiviteter hos myndigheter. 

1990-talet: Uppsala landsmålsarkiv, ULMA, delas upp i flera enheter. Ortnamnsarkivet i Uppsala bildar tillsammans med Sveriges medeltida personnamn en gemensam avdelning kallad Namnavdelningen. 

1984: Sveriges medeltida personnamn (SMP) överförs från Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien för att också ingå i DOVA-myndigheten.

1979: Institutet för folklore vid Göteborgs universitet (tidigare Institutet för folkminnesforskning vid Göteborgs högskola) inordnas i myndigheten DOVA och knyts till avdelningen DAG.

1975: Sverigefinska språknämnden (Ruotsinsuomalainen kielilautakunta) grundas för att vårda och utveckla det finska språket i Sverige, sverigefinskan.

1972: Vid en omorganisation förstatligas Nämnden för svensk språkvård delvis och får namnet Svenska språknämnden. Nämnden är Sveriges officiella språkvårdsorgan med uppgift att följa svenskans utveckling i tal och skrift, ge ut ordböcker och skrivhandledningar, exempelvis boken Svenska skrivregler. 

1970-tal: Den 1 juli 1970 bildas DOVA-myndigheten, en förkortning av Dialekt- och ortnamnsarkiven samt Svenskt visarkiv.

Myndigheten består först av Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA), Ortnamnsarkivet i Uppsala (OAU), Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL) samt Svenskt visarkiv (SVA). Under startåret 1970 inordnas även Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG) och Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) i DOVA. Ordbok över Sveriges dialekter (OSD) knyts till ULMA under 1970-talet.

1954: Folkmåls- och folkminnesundersökningen i Övre Norrland, föregångaren till Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå, bildas.

1944: Den organiserade språkvården i Sverige startar med bildandet av Nämnden för svensk språkvård. 

1939: Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala blir en statlig arkiv- och forskningsinstitution med namnet Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. 

1930: Landsmålsarkivet i Lund, som bildats genom samgående av de gamla landsmålsföreningarna, får genom riksdagsbeslut fast statlig finansiering.

1928: Svenska ortnamnsarkivet i Uppsala grundas av Kungliga ortnamnskommissionen som bildades 1902. 

1926: Institutet för folkminnesforskning vid Göteborgs högskola bildas. Tillsammans med Västsvenska folkminnesföreningen (bildad 1919) utgör institutet grunden för det som idag är folkminnesverksamheten vid DAG: Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg.

1917: Styrelsen för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola bildas. Året därpå byter institutionen namn till Institutet för ortnamns- och dialektforskning.

1914: Uppsala landsmålsarkiv, ULMA, får officiell status i och med bildandet av institutionen Undersökningen av svenska folkmål. Med tiden blir namnet på själva arkivet även namnet på hela organisationen. På slutet av 20-talet inrättas en folkminnesavdelning vid institutionen.

1860–1900: På 1860- och 1870-talet bildar studenter vid universiteten i Lund och Uppsala så kallade landsmålsföreningar för att samla in dialektmaterial från olika delar av Sverige. På 1890-talet startar Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening dialekt- och ortnamnsundersökningar runt Göteborg. Det är bland annat dessa föreningar som utgjorde grunden för arkiven i Göteborg, Lund och Uppsala.

Uppdaterad 10 april 2017