• Huvudmeny

maj 2008

Börg, börj

I dialekterna finns flera adjektiv som har varit vanliga på vissa håll i landet men ändå inte hör till allmänspråket. Ett sådant är börg.

Barn med skottkärra

Ordet uttalas huvudsakligen börg i Dalarna, Gästrikland och Hälsingland, men på övriga håll förekommer också uttalet börj. 

Börg, som är besläktat med verbet bärga, tycks ursprungligen ha haft den allmänna innebörden ’duktig, duglig’. En mängd exempel på detta finns från Dalarna, Hälsingland och Ångermanland men även ett fåtal från Gästrikland och Västmanland. Det handlar i första hand om förmåga, särskilt arbetskapacitet. I uppteckningarnas definitioner förekommer ofta ordpar som ’duktig och stark’, ’duktig och rask’. Bara ’stark’ eller ’rask’ och ordpar som ’stark och kraftig’, ’rask och tillreds’ har också angetts som översättning.

Andra betydelser hos börg är ’framåt’, ’kraftfull’, ’frisk’ och ’fullvuxen’. I Ångermanland innebär ’duktig’ oftast ’försigkommen’ och gäller då små barn som gör stora framsteg, t.ex. på det motoriska planet.

Ur en ironisk användning av ’duktig’ har en annan betydelse utvecklats, nämligen ’högfärdig, stolt, dryg’. Detta är väl belagt i Medelpad och Jämtland men har också upptecknats i Dalarna, Hälsingland, Härjedalen och Ångermanland.

Även en del andra specialbetydelser har antecknats, t.ex. ’rikligt tilltagen’, ’rik’, ’framfusig’, ’yster’. Sådana betydelseglidningar som vi här ser exempel på är tämligen vanliga vid adjektiv med vagt betydelseinnehåll.

Börg förekommer också i en del sammansättningar, varav den vanligaste är giftasbörg ’redo eller vuxen nog att gifta sig’.

Uppdaterad 23 maj 2014