• Huvudmeny

juni 2008

Karibacka

En växt som så här års börjar dyka upp vid vägkanten är röllekan. Den tillhör de växter som haft stor användning i folkmedicinen, där den tillskrivits bl.a. sårläkande egenskaper. 

Blommande rölleka

Det var också vanligt att använda rölleka vid ölbryggning, vilket folkliga benämningar som bryggtoppa och skogshumle anspelar på. Men den benämning som nog allra flest svenskar känner till är karibacka, tack vare att den ingår i refrängen till den kända visan Midsommar­blomster:

Midsommarnatten plockar jag klöver och timotej,
karibacka och ängsull och blyga förgätmigej,
blåklockor och violer och se’n drömmer jag om dej
och då vet jag att du älskar blott mej.

Ordets utbredning

Karibacka (eller karibacke) har dock haft en begränsad utbredning i dialekterna. I institutets dialektordsamlingar är ordet belagt från Västmanland (Bro, Fellingsbro, Norberg, Ramsberg, Västervåla) och Dalarna (Enviken, Svärdsjö, Söderbärke). Från Heds socken i Västmanland finns en uppgift om karibackebrännvin, vilket ska intas mot värk – ”ett par supar hjälper”.

Det kan tyckas märkligt att det så lokalt förekommande karibacka kommit in i vistexten, men det har sin naturliga förklaring. Textens författare, Einar Molin (1907-83), var nämligen född i Malma socken i Västmanland.

Kari(n) i backa(n)

Benämningen karibacka är egentligen en hopdragning av ”Kari(n) i backa(n)” (backa är en dialektal form av backe). I Västmanland har dessutom Kajsa på backe förekommit Intressant är att det för rölleka också funnits en manlig motsvarighet, Per i backe/backa, belagd från Älvdalen i Dalarna, Medelpad, Västerbotten och Ångermanland.

Uppdaterad 22 maj 2014