• Huvudmeny

juni 2007

Sjökalv i grytan

Från maj månad och fram till hösten uppträder öronmaneten (Aurelia aurita) längs Östersjöns kuster. En dialektal benämning på detta geléartade nässeldjur är sjökalv. 

Öronmanet


På svenskt område finns ordet belagt från och med östra delen av Blekinge skärgård och vidare norrut längs ostkusten till och med Möja i Värmdö skärgård samt från Öland och Gotland. Samma ord är belagt från utskärgården i Åland, Åboland och västra Nyland till och med Ingå socken. Även i de estlandssvenska dialekterna har öronmaneten kallats sjökalv.

Zoologisk fackterm

Det äldsta säkra belägget på sjökalv i betydelsen ’öronmanet’ är från 1600-talets början. Enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) förekommer ordet i vår tid som zoologisk fackterm. Det finns inte som uppslagsord i Nationalencyklopedin, men däremot i 1947-55 års upplaga av Svensk uppslagsbok.

Ordets etymologi

Öronmanetens yttre likheter med en kalv är knappast påfallande. Möjligen kan det finnas ett etymologiskt samband mellan efterleden i sjökalv och det anglosaxiska ordet calwer ’ostmassa’, som motsvarar medellågtyskans keller ’tjock mjölk’. Den förenande egenskapen skulle i så fall vara själva konsistensen. Troligen är det just denna tjockflytande geggighet som ligger till grund för ett talesätt om kokning, belagt från Åland och Åboland: man har sjökalven i kaffepannan, det är sjökalv i grytan och liknande. Innebörden är att kokningen inte vill komma igång. I stället för att börja bubbla böljar vattenytan på ett sätt som påminner om öronmanetens rörelser.

Uppdaterad 04 juni 2014