• Huvudmeny

april 2009

Sull och sulla

”Vilken sullfia du är!” har en del av oss fått höra i unga år, då vi spillde på oss vid matbordet eller lekte med maten. Förleden i sullfia är verbet sulla som i det här fallet betyder ’kladda, söla, slaska’, men även kan ha innebörden ’röra ihop mat till svin eller höns’, ’bryta ned (bröd) i vätska’ eller ’söla, röra sig långsamt’.

Kladdigt barn.


I institutets dialektordsamlingar är sulla (eller solla) belagt från Halland, Småland, Västergötland, Värmland, Dalarna och större delen av Norrland. 

Sulla bildat till sull

Verbet sulla är bildat till substantivet sull (eller soll), som oftast har använts om en maträtt bestående av brödbitar som brutits ned i vätska, vanligen mjölk. Den betydelsen är belagd från Bohuslän, Dalsland, Värmland, Dalarna, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland och Medelpad. Soll används även i norska dialekter om (flat)bröd som sönderbrutits i mjölk. En annan vanlig innebörd hos sull, belagd från Dalsland, Halland, Småland och Västergötland, är ’ihoprörd mat åt svin eller höns’. Sporadiskt förekommer också betydelsen ’något hoprört eller hopsmetat; röra; oreda’. Sull är samma ord som det fornisländska sollr som användes om hund- och svinmat. I dagens isländska betyder sull ’blandning, röra’. Enligt Svenska Akademiens Ordbok är substantivets ursprung omtvistat.

I sammansättningar

Sull eller sulla ingår i flera sammansättningar. Ett sullarbete t.ex. kan beteckna ett arbete som innebär att man blir nedsölad, t.ex. slakt, sullbröd är förstås det bröd som ingår i sull, sullfot avser en person som utför ett dåligt arbete eller ett barn som sölar ned sig och en sullkung är en orenlig person.

Uppdaterad 02 juni 2014