• Huvudmeny

maj 2013

Sunsa

Ordet sunsa är ett för mig oumbärligt och vardagligt litet verb som ingen i min omgivning verkar känna igen. Eftersom jag är en ölänning i förskingringen kanske det handlar om ett dialektalt ord?

Det finns dock inte med i någon ordbok, och det ger inte en enda träff på Internet. I vårt dialektarkiv hittar jag ändå bevis på att sunsa existerar utanför min familj: sex små ordlappar från mina föräldrars hemtrakter i östra Småland.

Betydelsen 'rengöra borrhål med suns'

De första fyra lapparna gör mig ganska förvirrad. Belägg från 1800-talets Kalmar berättar att sunsa innebär att 'rengöra hål med suns'. Jaha. Jag känner inte igen betydelsen, och vad är en suns? Jo, det är tydligen en 'käpp med trassel att rengöra borrhål med'. Som förtydligande står också: "Brukas af stensprängare". Två belägg från 1930-talets Torsås, fyra mil söder om Kalmar, vittnar om samma användning av orden. Är detta verkligen rätt sunsa?

Betydelsen 'suga upp vätska'

De två sista ordlapparna i arkivet kanske kan ge svar. Beläggen är från Dörby utanför Kalmar och upptecknade under mina föräldrars ungdomstid på 60-talet. På dem står det att sunsa är att 't.ex. med en bit bröd suga upp sås från tallriken'. Det stämmer! Min far brukar säga: Lämna inte den goa såsen, utan sunsa upp den. Vi sunsar genom att ta en bit bröd eller genom att mosa potatisen med gaffeln för att suga upp såsen.

Köttbullar och potatis på tallrik.


Vid det här laget har jag blivit ännu mer nyfiken på ordet. Jag frågar min far som hänvisar till min ingifta farbror från Ljungbyholm, strax söder om Kalmar. Det visar sig att sunsa är synnerligen levande för honom och att det har en ännu vidare betydelse. Om man exempelvis slog ut en spann med vatten kunde man bli tillsagd att hämta en trasa: Nu får du sunsa upp de där! Samma sak gällde om man kom in med blöta och lortiga skor.

Hur hänger betydelserna ihop?​

Hur hänger ordets olika betydelser då ihop? Troligen har stensprängarna först börjat använda sunsa. När de borrade i stenen slog de vatten i hålet för att borret inte skulle fastna och gå av, berättar min farbror. När de sedan skulle spränga kunde det ju inte stå vatten i hålet. Att sunsa innebär alltså att 'torka upp vätska'. Från att ha handlat om vatten i borrhål verkar användningen ha spridits och kommit att beteckna vätska i allmänhet. Det måste nämligen vara blött för att man ska kunna sunsa, det bekräftar min farbror som lärt sig ordet som barn.

Varifrån kommer ordet?

Ordets ursprung är dock fortfarande höljt i dunkel. Kanske har stensprängarna i östra Småland lånat in det från ett annat språk tillsammans med själva yrkeskunnandet? Men varför verkar sunsa vara så lokalt begränsat? Stensprängning har ju före-kommit på många håll i regionen och även i övriga landet. Ordet förblir ett litet mysterium.

Hör gärna av er till oss om ni känner igen sunsa eller om ni är bekanta med andra ord med samma betydelse!

/Lovisa Alvtörn

Uppdaterad 04 juli 2014