• Huvudmeny

juni 2014

Krime, krimme, krim

Je ha no vôrte fast fôr krimen, ’jag har nog fått snuva’, konstaterade någon på Haverömål.

Man som snyter sig

Ordet krime (eller krimme, krima, kri`im, kri`imm, kre`eim, krim m.fl. uttalsvarianter) med betydelsen ’snuva, förkylning’ är belagt i Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten och Lappland, det vill säga i så gott som hela Norrland. Det förekommer också i många norska dialekter samt i färöiskan, i formen krim (eller krime, krima) resp. krím (uttalas krojm, med o). Några belägg på krim finns dessutom från Åland, men där uppges betydelsen vara ’paroxysm, sjukdomsanfall’. I modern isländska används ordet endast i sammansättningen augnakrím, som betyder ’ögoninflammation’.

Varför bestämd form?

I det medelpadska exemplet ovan används bestämd form, krimen, trots att det är snuva i allmänhet som avses. Detta är typiskt för norrländska dialekter. I andra fall används obestämd form: ja hav en ty`kken kri`im fått ’jag har fått en sådan snuva’ (Hössjö, Västerbotten).

Slemmigt ursprung

I norska dialekter uppges krim i första hand betyda ’slem i näsan eller luftvägarna (vid förkylning)’. Ordet anses vara besläktat med litauiskans greĩmas, som betyder ’slemmig avsättning i vatten’. Som benämning på förkylning torde krim (liksom krime, krimme m.fl.) alltså från början ha varit en saklig och träffande beskrivning av åkomman.

Uppdaterad 27 juni 2014