• Huvudmeny

februari 2017

Göje

Det finns fortfarande rester kvar efter en äldre nordisk kalender i vårt land, trots att den gregorianska och dessförinnan den julianska kalendern varit i bruk i nära ett årtusende. Genom tidiga nedteckningar vet vi att månaderna hade egna namn i den nordiska kalendern, exempelvis kallades februari månad för Göje.

Vettershaga. Foto: David Mark (CC0)


Ordet Göje kan sammanhållas med latinets och grekiskans ord för ’snö’ respektive ’vinter’. Göjemånad kan alltså översättas med ’snö- eller vintermånad’.

Göje orsakar snöyra

Det finns flera uttryck i våra dialektsamlingar som visar att göje använts en bra bit in på 1900-talet. Från Orust har vi uttrycket: ”Göjemånaden ska nu ha viftat med svansen”. Det innebar att om det var vackert väder i början av februari, så blev det dåligt väder i slutet av månaden. Ett annat uttryck från Orust är ”Idag skakar Göja sin skinnskjol”. Från Tjörn har vi ett liknande uttryck: ”Göja skakade sina påsar” (alltså tömmer ut sin snö). Dessa uttryck användes när det var snöyra och oväder på eftervintern.

Djur och natur

Ordet göje har också bevarats i vissa sammansättningar. Göjeblomma eller göjemånadsblomma avsåg ursprungligen klosterliljan. Senare kom göjeblomma också att användas om pingstliljan, eftersom de båda växterna är lika varandra och lätt förväxlas. I bohuslänska finns också ordet gölånga. Gölånga är den långa som fiskades i februari och som var extra fet.

Göje i poesin

Ett tecken på att göje var ett ord som folk i allmänhet var bekanta med i början av 1900-talet är att Erik Axel Karlfeldt skrev en dikt som heter just Göjevisa och som bl.a. handlar om vintermånaden februari.

/Lena Wenner

Uppdaterad 01 februari 2017