• Huvudmeny

6 augusti 2019

Åpen

För en del är så åpna, så de hade lust till att svälja kärlet och det som är i och den som bjuder ock (Nordal, Dalsland, 1886). Även den som aldrig har hört ordet tidigare förstår nog vad som menas med åpen här – när det inte är nog med att svälja själva drycken så rör det sig uppenbarligen om en osedvanligt glupsk person.

På ordkorten i vårt dialektarkiv finns det för varje belägg uppgifter om ordets betydelse och för ordet åpen anges ovanligt många varianter: 'aldrig nöjd, angelägen, begärlig, begärligt fikande, fiken, glupsk, glupsk i mat och dryck, lysten, matgirig, mycket angelägen och ivrig att få något, oförnöjd, omåttlig, omättlig, slukande, starkt begiven på, svår att mätta, vill ha mer'.

Åpen är främst belagt i Västergötland men också i Bohuslän, Dalsland, Värmland, Halland, Småland och Östergötland; ett enstaka belägg kommer från Sörmland. Formen åpen är klart vanligast men även öpen, ôpen och open förekommer.

Dialektkort åpen från Isofs dialektarkiv.

Dialektkort åpen från Isofs dialektarkiv.

Germanskt ursprung

Dialektordet åpen har samma ursprung som standardsvenskans öppen. Ordet fanns redan i fornsvenskan som öppin, och ännu tidigare som ypin och opin. Grunden är ett gemensamt germanskt ord som sedan har fått lite olika varianter i de germanska språken: open i engelska och i nederländska, offen i tyskan, opin i färöiskan, åpen/open i norskan och åben i danskan. Utvecklingen från en mer allmän betydelse hos ordet öppen ('inte stängd') till den bildliga och mer specifika betydelsen hos åpen ('glupsk, omättlig', 'oförnöjd') är inte särskilt långsökt – det är lätt att se framför sig en gapande mun hos den som är åpen.

Folkliga föreställningar

Det har också förekommit folkliga föreställningar kring företeelsen att vara åpen. I boken Folkliv och folkdikt i Vättle härad under 1800-talet (Helmer Olsson, 1945) finns ett avsnitt om "Vad hustrun och hennes omgivning hade att iaktta under tiden före barnens födelse". För att inte få ett åpet barn skulle några händelser undvikas:

Om en havande kvinna möter någon, som bär en säck, som inte är förknuten, så blir barnet "åpet" .

(Stora Lundby, Västergötland)

Hon får inte titta ner i en öppen grav, barnet blir "öpet", det vill säga, svårt att mätta. Det blir ingen botten i't.

(Stora Lundby och Lerum, Västergötland)

En åpen katt

Men det är inte bara människor som kan vara åpna. Denna ögonblicksskildring av en hemlös, kringdrivande katt upptecknades i Broddetorp i Västergötland 1935:

Å 'an va så pass åpen, se 'an åt toleskaLe'Li ävvde te'n, å bLija så illa ikring sä se, fö'Lä va en dreffta-katt, se an va le vaner te å vära "allestäss framme å ingastäss väLkommen", sûm di pLä seja.

(Han var glupsk till den grad att han åt potatisskal, som de kastade till honom, och bligade så skyggt omkring sig så, för det var en kringdrivande katt, så han var väl van att vara "allestädes framme och ingenstädes välkommen" som de plägar säga).

Måttlösa människor

Däremot är det endast människor som kan vara åpna i överförd betydelse. Från Gillstad i Västergötland finns uttrycket vara åpen på pengar upptecknat från mitten av 1800-talet. Ett annat exempel där åpen används för att beskriva någon som är begärlig efter pengar är hämtat från Råggärd i Dalsland under tidigt 1900-tal: Rektige gerrigbukar va no så åpene se de ga sej inga levanes ro fôr sine pängars skull ('Riktiga girigbukar var nog så åpna så de gav sig ingen levandes ro för sina pengars skull').

Men varför nöja sig med att vara starkt begiven på mat och dryck eller pengar, när man kan vara mer allmänt omåttlig: Han är så åpen te å vilja ha allting (Gillstad, Västergötland, 1864). Även ett mer kärnfullt uttryck förekommer: man kan vara en åpen ande, alltså 'en person som vill roffa åt sig' (Ölserud, Värmland, 1945).

/Jenny Öqvist

Uppdaterad 07 augusti 2019