• Huvudmeny

Har dialekter alltid funnits?

Skillnader mellan talspråket i olika delar av nuvarande Sverige kan beläggas åtminstone sedan medeltiden. Redan innan dess hade språket förändrats så att de nordiska språken kom att skilja sig från övriga germanska språk. Genom århundradena har sedan det svenska språket utvecklats.

De äldsta runstenarna i Norden visar att språket var ganska  enhetligt under urnordisk tid, men relativt tidigt kan man urskilja skillnader mellan östnordiskt språk och västnordiskt språk. Från och med 800-talet räknar man runsvenska som ett separat språk.

Äldre fornsvenska räknar man med från ungefär mitten av 1200-talet och från denna tid härrör de äldsta kända handskrifterna på svenska. Tidiga handskrifter är landskapslagarna och redan här  kan man märka vissa dialektskillnader. Under äldre fornsvensk tid genomfördes flera genomgripande förändringar i ljudsystemet och i ordböjningen. Förändringarna kunde ge olika resultat i olika delar av det svenskspråkiga området och på vissa håll inträffade inte alls någon förändring.

Exempel på ljudförändring är att det fornsvenska vika (med kort i och kort k) ’vecka’ blev vikka i bland annat Uppland men veka (med långt e) i bland annat Västergötland. Än i dag finns det personer som använder dessa uttal. I delar av Dalarna kan man idag träffa på personer med  uttalet viku (med kort i och kort k). Detta är ett exempel på en oförändrad form; viku är nämligen ursprungligen en fornsvensk böjningsform (ackusativ) av vika.

Språket har sedan fortsatt att utvecklas, i samma riktning på  vissa håll, i olika riktning på andra håll och på en del håll höll man fast vid en del av de äldre dragen. Kanske var skillnaderna mellan de olika svenska dialekterna som störst under 1800-talet och en bit in på 1900-talet.

Dialektskillnaderna minskar idag

Under de senaste årtiondena har användningen av vissa dialektala drag minskat. Det gäller särskilt sådana drag som avviker kraftigt från standardsvenskan. Det är dock inte säkert att talarna i ett område där den äldre dialekten försvinner väljer en standardspråklig variant i till exempel uttalet. I många fall anpassar man sig till  talspråket i närmaste större tätort.

Det finns alltså olika dialekter än idag, men skillnaderna har ofta minskat mellan näraliggande orter. Medan dialekterna för 100-150 år sedan var sockenmål har vi idag närmast regionala dialekter. Det finns dock enskilda personer som håller fast vid äldre dialektdrag.

Läs mer​

Uppdaterad 03 februari 2017