Hur anpassar man sin dialekt i grupper där en annan dialekt talas?

Det är väldigt individuellt hur mycket eller litet man anpassar sig i en grupp där det talas en främmande dialekt, och hur medveten eller omedveten man är om vad man gör. Någon som är mycket stolt över sin dialekt och mån om att bevara den kanske inte alls anpassar sig efter samtalspartnern. Talar man däremot en dialekt med låg status, eller tycker illa om sin dialekt eller skäms över den försöker man istället ofta anpassa sig efter dem man talar med. 

Formellt och informellt

Situationen vi befinner oss i har stor betydelse för hur vi väljer att anpassa vår dialekt. I en formell situation, som till exempel vid en anställningsintervju, i ett föredrag eller ett samtal med en myndighetsperson, brukar vi anpassa oss mot standardspråket. Vi byter ut speciella dialektala ord som vi tror kan vara svåra att förstå, och vi försöker prata mindre dialektalt och mer standardnära och tydligt. På så sätt vill vi både underlätta förståelsen och förmedla en högstatusbild av oss själva.

I en mer informell situation, bland vänner, arbetskamrater och bekanta, är det dock mer accepterat och önskvärt att visa mer av sin personlighet och dialekten är ju en viktig del av vilka vi är. För att visa samhörighet och solidaritet kan det även hända att vi tar efter vissa drag ur andras dialekt. 

Kodväxling

Vilken ursprungsdialekt vi har påverkar också hur vi anpassar oss. Om vår dialekt inte skiljer sig så mycket från standard eller från vår samtalspartners dialekt, kan vi räkna med att göra oss förstådda utan att behöva förändra uttal eller ordval.

I vissa fall, då dialekten skiljer sig starkt från standardspråket eller från dialekten som övriga i gruppen talar, förekommer istället kodväxling. Det innebär att man helt byter kod och börjar prata "svenska", det vill säga standardspråk, istället för dialekt. Detta är vanligt t.ex. för talare av Orsamål eller pitemål. 

Läs mer:

• Jan Einarsson, 2009: Språksociologi. Studentlitteratur.