• Huvudmeny

Vilka faktorer påverkar om man håller fast vid sin dialekt eller inte när man flyttar?

Den nordiska forskning som gjorts på det här området är otillräcklig och resultaten är ganska motstridiga. Nedan ges ändå en kort översikt av resultaten för de faktorer som återkommer i studierna: ålder vid flytten, utbildning, yrke och kön. De studier som omtalas namnges nedanför texten.

Ålder

När det gäller ålder visar ett par studier av förhållandena i Sverige att personer som flyttar efter att de fyllt 40 år är mer benägna att hålla kvar sin dialekt. Yngre människor anpassar alltså sin dialekt mer vid flytt. I Norge visar dock en avhandling tvärtom att yngre personer behåller sin dialekt i högre grad än medelålders och äldre. Denna skillnad kan bland annat bero på olika språklig tolerans i de nordiska länderna. I Norge är inställningen till dialekter generellt mer positiv än i Sverige.

Utbildning

Även resultaten för faktorn utbildning är motstridiga. Enligt den svenska forskningen anpassar sig högutbildade personer mer till standardsvenska än lågutbildade. I den norska avhandlingen finns det däremot en tendens att personer med högre utbildning håller fast vid sin ursprungliga dialekt mer än de med lägre utbildning. En svensk studie av kvinnor som flyttat till Norge visar liknande resultat. De högutbildade kvinnorna håller i högre grad fast vid svenskan. Dessa resultat har tolkats som att högre utbildning ger större språklig säkerhet. Även här kan det vara skillnader i språklig tolerans mellan de nordiska länderna som bidrar till de skilda resultaten.

Yrke

För kategorin yrke finns det lite olika sätt att dela in yrkena i grupper. Den norska avhandlingen visar att det är vanligt att personer med administrativa yrken inte förändrar sin dialekt så mycket. Studien av svenskorna som flyttat till Norge visar att de som arbetar i högstatusyrken inte anpassar sin dialekt lika mycket som de som arbetar i lågstatusyrken. I en finsk studie behåller personer som har yrken där de talar mycket med okända och/eller använder skriftspråk fler tydliga dialektdrag än andra yrkesgrupper. Detta resultat går alltså emot den rådande uppfattningen att mycket och varierad språkkontakt främjar ett mer standardiserat språkbruk.

Kön

Kön tas främst upp i den norska avhandlingen, men där har denna faktor en stor betydelse. Kvinnorna anpassar nämligen sitt språk i klart högre utsträckning än männen.

Läs mer

  • Ivars, Anne-Marie, 1986: Från Österbotten till Sörmland. En undersökning av emigration och språklig anpassning. Svenska litteratursällskapet i Finland.
  • Nordenstam, Kerstin, 1979: Svenskan i Norge. Språklig      variation hos svenska invandrare i Bergen. Göteborgs universitet.
  • Nuolijärvi, Pirkko, 1994: "On the interlinkage of sociolinguistic background variables." I: The      Sociolinguistics of Urbanization: The Case of the Nordic Countries. de Gruyter.
  • Omdal, Helge, 1994: Med språket på flyttefot.      Språkvariasjon og språkstrategier blant setesdøler i Kristiansand. Uppsala universitet.
  • Thelander, Mats, 1985: "Från blåknut till brakknut. Om provinsiella drag i flyttares språk." I: Nysvenska studier 1983.

Läs mer

Uppdaterad 17 februari 2017